Punta Leona

Det har blivit lite skrivet på sistone. Besök från Sverige och mycket sightseeing har det däremot blivit.

En av platserna vi besökt är Punta Leona, ett privat beach resort (vad säger man på svenska?) två timmar med bil från huvudstaden. Det är ett stort privat område, dominerat av Hotel Punta Leona med sina pooler, tennisbanor och aktivitetsprogram för gästerna.

Där finns även regnskog, tre stränder och en hel drös svindyra lyxhus. För mig, som är van vid budgethotell, timmars skumpande runt på buss på smala grusvägar för att ta sig någonstans och mat på ställen dit lokalbefolkningen men inte turisterna går var det lite märkligt att åka dit.

Jag skulle inte slänga ut flera hundra dollar för att bo där på hotellet och leka lekar med tyskar och amerikaner, men blir man bjuden till en av sina studenters hus där så är det bara att tacka och ta emot!

Här uppe på kullen bodde vi

Utsikten från balkongen

Att åka till Punta Leona känns lite som att lämna Costa Rica för ett rikemansland där allt är tillrättalagt, vägarna är perfekta, bilarna är stora och glänsande och ingen brottslighet finns. Lite som charter. Fast jag måste erkänna att även jag, som inte är särskilt förtjust i charter, tyckte det kändes rätt skönt att för ett par dagar kunna lämna väska, kamera och pengar på stranden utan att oroa mig för tjuvar.

En av de tre stränderna i Punta Leona är Playa Blanca

- en strand med alldeles vit strand, kantad av palmer och andra växter.

Boogie board - yiiiihaaaaa!

Grönska, grönska, grönska..

Och en och annan vacker blomma

Ett flera hundra år gammalt träd, så stort att det inte fick plats på bilden

(Obs: Det är inte bloggaren som syns på bilden)

Utsikt från balkongen över solnedgången

Volcán Poás

Ett par timmar från huvudstaden San José ligger den aktiva vulkanen Poás. Vägen dit slingrar uppför bergen, kantad av små hus och stora kaffeplantage.

På väg upp till Poás

Poás ligger 2574 möh så det kan bli ganska kyligt där. På nätterna kan temperaturen sjunka till nollgradigt, och man bör åka dit tidigt på morgonen för att se kratrarna eftersom det ofta blir molnigt på eftermiddagarna.

Poás består av två kratrar. Det här är den största av de två. I botten av kratern finns det en lagun som kastar ut sulfatrök.


Kratern är 1,5 km i diameter och 300 meter djup, med branta klippor som stupar ner mot kratern. Så att försöka sig på att komma närmare än avgränsningen får man inte göra.

Kratern är som ett enormt månlandskap

När det blir molnigt framåt eftermiddagen kan man roa sig med att fota turister istället

Den andra kratern är en lagun, Botos, som inte längre är aktiv. Den ser väldigt inbjudande ut med sitt turkosa vatten, men kan bli upp till 85 grader varm så att simma runt där är ingen bra idé.

Laguna Botos

Mer Puerto Viejo

Fler bilder som jag tagit i Puerto Viejo finns förresten i ett tidigare inlägg. Mer natur, mer frukt!

Karibiska kusten

I sydöstra Costa Rica, vid Karibiska havet, ligger mina favoritställen i Costa Rica.

Puerto Viejo, fyra och en halv timmes bussresa från San José och ungefär två timmar söder om hamnstaden Limón, är en liten ort där priserna fortfarande är låga, atmosfären är avslappnad och riset kokas i kokosmjölk.

Puerto Viejo är det perfekta stället att bo på för att göra dagsutflykter till orterna runtomkring. En halvtimmes bussresa norr om Puerto Viejo ligger nationalparken i Cahuita. Från Puerto Viejo kan man hyra cyklar och ta sig söderut längs kusten på egen hand, förbi vackra stränder, vrålapor och bananplantage.

På väg ner till Limón från San José.

Vägen är uthuggen ur regnskogen, med höga branta stup på båda sidor av vägen. En stor del av vägen går ganska högt med kyla, dimma och regn.

Vägen från Limón till Cahuita.

När man passerat Limón blir vägen betydligt planare. Och att den går längs den karibiska kusten, med palmer och strander så långt ögat når, gör ju inte saken sämre.

Nationalparken i Cahuita.

Själva Cahuita var inte mycket att hurra för, en väldigt liten (8 gator stor) by med övervintrade hippies och folk som lallade runt med en öl/joint i handen, men nationalparken som ligger där är fin. Bra stränder, skogspromenader och snorkling.

När skymningen faller...

Punta Uva

Min favoritstrand i Costa Rica, Punta Uva, ligger strax söder om Puerto Viejo. Här är det i stort sett folktomt så allt man ser och hör är vågorna som slår mot stranden och palmerna som vajar i vinden.

En bild säger mer än tusen ord...

Jag - en nitisk galning?

Häromdagen när jag var och handlade mat slog det mig. Att jag säkert har rykte om mig på mataffären om att vara en riktig kuf.

Det mesta har jag vant mig vid. Jag lämnar in väska och ev. paraply i "garderoben" innan jag går in i affären och jag betalar räkningarna i kassan precis som alla andra.

Men en sak gör jag fortfarande som i Sverige. Jag radar upp alla varor med streckkoden åt ett håll, en efter en. Och om jag köper t.ex. två mjölkpaket lägger jag dem tillsammans. Alla andra lägger matvarorna i stora högar, utom jag.

Hela mitt liv har jag ju blivit inpräntad att det är så man gör. Punkt slut.

Men sen slog det mig. Det spelar ingen roll hur fint jag lägger upp varorna på bandet, kassören sitter ändå där och vänder och vrider på dem för att hitta streckkoden. Och de andra kunderna tycker säkert att jag tar upp alldeles för mycket att bandet med mina långa rader eftersom de måste vänta på att lägga upp sina varor.

De ser mig säkert som en nitisk tysk när jag står där och och lägger allt i prydliga rader. En sån som skulle få ett utbrott och börja tugga fradga eller slita sitt hår om att något låg fel. En sån som är som kattkvinnan i Simpsons men slängandes mjölk och tortillas omkring sig istället för katter.

Det bjuder jag på.

Fast nästa gång kanske jag bara ska tömma hela korgen i en hög på bandet. Bara för att.

Tut tut

Fem saker jag gillar här:

• Att kunna gå ut och äta god mat flera gånger i veckan utan att det gräver stora hål i plånboken. Lunch med förrätt och efterrätt + dryck (öl eller färskpressad fruktdryck) för en tjuga är inte helt fel.

• Att alla hälsar på busschauffören och säger tack när de kliver av bussen. Roligast är att sitta långt framme och lyssna på chaffisens svar till alla tack han får när många kliver av på samma gång, han får verkligen vara uppfinningsrik för att inte upprepa sig för mycket.

• Att taxi är så billigt - för två personer är det billigare med taxi än buss att åka hemifrån mig in till centrum. Vid stora mataffärer står alltid ett gäng taxibilar parkerade utanför, många åker helt enkelt taxi för att handla mat istället för buss.

• Att folk har en avslappnad attityd till det mesta. Inget gnäll vid timlånga köer. Inte ens ungarna gnäller. Detsamma gäller vid strömavbrott och annat irriterande. Det enda undantaget är i trafiken, där är det djungelns lag som gäller.

• All musik, gatuförsäljning och tutande. Staden är verkligen levande. Musik hörs från bilar, affärer och resturanger, folk står och ropar ut dagens lottonummer i varenda gatuhörn och bilar tutar för fullt. Inte bara argt som i Tuuuuuuuut, flytta på dig din idiot utan även Tut tuuut, här kommer jag, och Tut tut, jag släpper fram dig eller Tut tut tut på dig snygging. Jag har blivit riktigt duktig på att tolka de olika tutsätten vid det här laget.
  

Pyttepolishus

Det är ju knappt att polisen får plats...

Viagra vs ägg

Sköldpaddsägg anses inte bara vara en delikatess utan har även rykte om sig att vara potenshöjande. Särskilt de redan utrotningshotade Havslädersköldpaddorna (Leatherback) ligger illa till, eftersom just deras ägg ska ha extra starka potenshöjande krafter. Det är bara ljug, men tyvärr finns det folk som tror att det är sant och glufsar i sig äggen ändå.

Mina ägg är inte lösningen,

säger sköldpaddan och håller ett paket Viagra i andra handen.

Man får väl hoppas att åtminstone några lär sig något av skylten.

Helan går, typ

Den här låten brukar de spela ofta ute på barer, discon och restauranger. Den handlar om att dränka sina sorger över olycklig kärlek, men folk blir som galna när den spelas. Stämningen höjs med säg 1000% och har folk en flaska på bordet går den laget runt så fort de första tonerna hörs.

Så den här låten är lite som snapsvisa här. Lite som Helan går, ungefär.


La Botella - Mach & Daddy

Fynd som heter duga

Jag har tidigare skrivit om ropa americana, kläder som skänkts till någon organisation i USA och sedan säljs/ges bort i affärer typ Myrorna här.

Det mesta där är ganska fult, t-shirtar med enorma reklamtryck och sladdriga byxor med apelsiner på eller liknande. Men ibland gör man verkligen fynd

Som igår. Ett par Diesel jeans som såg helt oanvända ut. Snygg modell, perfekt storlek.

Tjugo spänn.

Nöjd är bara förnamnet.

Mer kisse

Det här kommer inte bli någon kattblogg, jag lovar. Men jag kan inte låta bli att ge kissen ett eget litet inlägg till.

Helt plötsligt en dag blev vi kattägare. En bekant hade skaffat en kattunge, men insåg att hon inte hade tid för den, och dessutom åt han upp alla hennes sladdar (inte så bra när man är DJ och har dyr utrustning...) Så hon tänkte lämna tillbaka honom till djuraffären - och det var då vi ryckte in.

Inte kan man väl lämna tillbaka en stackars liten kattunge till en djuraffär där han får sitta i en liten bur i fönstret efter att ha haft ett riktigt hem några dagar!? Det är klart vi tog hand om honom istället.

Samma dag som han kom - alldeles pytteliten

Enligt förra ägaren var han alltså ett riktigt litet monster, som höll henne vaken om natten och åt upp allt han såg. Här har han varit precis tvärtom. Tyst som en mus på nätterna, inga sladdar söndertuggade och inga fåtöljer sönderklösta.

Bildbevis: Här har han ju en hel smaskig sladd omkring sig - men rör den inte...

Den här katten är nog en av de gosigaste jag har träffat på i hela mitt liv. Jag jobbar mycket hemifrån, och han ligger helst av allt i mitt knä och sover halva dagarna, eller på axeln. Eller nya favoriten, på laptopen. Försöker jag flytta honom åt sidan ett tag (det är varmt med en katt i knät i timmar här i tropikerna!) får jag bara ett Mjaaaaaaaauuuuuuuu till svar och vips är han tillbaka i knät/på axeln.

Helst vill han bli buren överallt också. Gärna i sittande ihopknökt ställning, så han ser ut ungefär såhär:

Baktassarna upp, framtassarna ner.

Eller varför inte såhär:

Om någon la upp en bild på mig med en sån här min skulle jag nog bli ganska grinig...

Förra veckan var vi hos veterinären för att vaccinera honom. Han blev alldeles panikslagen där och darrade som ett asplöv (påminner säkert om hemska djuraffären som han kommer ifrån).

Efter vaccinationen fick han någon mystisk infektion och var sjuk med över 40 graders feber. Så det var bara att åka tillbaka igen för lite sprutor mot det och specialkost. På två dagar gick han ner 15% av kroppvikten och blev smal som en sticka:

Såhär ynklig blev han. Lillebror sa att han såg ut som en råtta - och ja, kanske lite...

Här poserar han i sitt hus - det enda stället förutom någonstans på mig som han gillar

Nu är han i alla fall frisk och kry igen och jobbar för fullt på att äta sig tjockare igen. Igår lärde han sig ta sig upp på köksbänken så jag hittade honom i full färd med att äta upp kycklingen jag tänkte ha till middag...

Den förra ägaren kallade honom Kyo av någon japansk anledning. Har ingen aning om vad det ska betyda. Själv vet jag inte riktigt vad han heter. Han går nog mest under namnet Kisse, mest pga brist på fantasi.

Namnförslag, någon?

(En bekant förslog Lucifer eftersom han är svart, men skulle jag stå på gatan och ropa Luuuuucifeeer efter honom skulle nog grannarna kasta ut mig med huvudet före, goda katoliker som de är.)

Katten vill också vara med

Plötsligt blev det svårare att blogga... En viss liten kisse har bestämt sig för att laptopen är det bästa stället att ligga och sova på - och tassa runt på och trycka på alla tangenter, samtidigt.

{56lif
*67*64yh v8z0er9yu609499994444444oyn0nnn07116y6ytr84d8wA

Se, där var han framme igen.


Dessutom strulade datorn förra veckan, sen försvann internetuppkopplingen ett tag... Men nu verkar allt funka som det ska igen!

Guayaba

I förra inlägget skrev jag om guaba/guava-frukten och nu kommer nästa "gua-"frukt på listan, guayaba.

Det är nu det blir förvirrande.

Frukten som flera av er nämnde i kommentarerna till förra inlägget kallas här inte för guava - utan guayaba.

Nu ska jag inte trassla in mig för mycket, det är mycket möjligt att frukten kallas guava i andra latinamerikanska länder, men här går den under namnet guayaba och guava är vad den kallas på engelska.


Så när man dricker guavajuice eller äter guavamarmelad så kommer de från den här frukten och inte från guavan i förra inlägget.

Hur som helst så är det en riktigt god frukt som kan plockas solvarm från träden under torrperioden. Man kan äta den som den är, eller använda den i t.ex. juice, marmelad, sylt, batidos (färskpressad frukt mixad med vatten/mjölk) eller som fyllning i empanaditas och annat gott...

Bildgåta - svaret

Det tog lång tid innan svaret på bildgåtan dök upp. Dels på grund av att den förra jag köpte hann ruttna innan jag öppnade den, dels på grund av att jag inte hittade någon ny att köpa, och dels på grund av att jag varit sjuk ett tag så jag inte orkat släpa mig runt på marknader.

Det mystiska föremålet är i alla fall inte någon ärtskida, som många trodde. (Jag som trodde ni skulle gissa på costaricansk bumerang eller nåt, men icke.)

Det är en GUABA (eller GUAVA - det är ju lite si och så med b/v-stavningen här), en frukt som dök upp på marknaderna när regnsäsongen började här i Costa Rica, och som kan vara allt från bara någon decimeter lång upp till en halvmeter.

Det är en väldigt konstig frukt som ser ut som en överdimensionerad ärtskida, med hårt grönbrunt skal. Låter man den ligga ett tag blir den stenhård och kan säkert användas som batong eller hammare.

För att öppna den bryter man helt enkelt upp den, jag gör det över knät, på tvären. Sen är det bara att bända upp den på längden.


Inuti ligger själva frukten, små vita bollar på rad.


De små vita bollarna består av en kärna i mitten som är omgiven av något vitt, ludet och sött. Det där vita får man gnaga i sig bäst man kan, runt kärnan. De är som sagt alldeles ludna - och får mig att tänka att det säkert är så det skulle kännas med en kanintass i munnen.


Såhär ser kärnorna ut, alldeles svarta och glänsande. Jag har hört att barn gärna använder dem som örhängen. Så det här är alltså en frukt, ett tillhygge och ett helt gäng smycken i ett!

Guaba (guava) smakar sött, fast ganska svagt. Så vitt jag vet äts frukten som den är, har inte sett den användas i matlagning, drycker eller konserver. Det har vi ju så många andra frukter till. Två andra "gua-"frukter, till exempel.

Mer om dem kommer snart...

Host host

Det har blivit väldigt lite skrivet den senaste tiden. Med regnsäsongen kom den stora förkylningen. Varenda människa omkring mig har gått runt och varit sjuk och snuvat och hostat senaste veckan, och jag likaså.

Så den senaste veckan har jag sovit och jobbat, sovit och jobbat. Ingen tid för roligheter alls. Men snart snart blir det nog mer fart på den här bloggen igen.

Tills dess, prosit!

Bildgåta

Vad är detta? (Säkert lätt för er som rest runt i trakterna, men många i Sverige har nog aldrig sett något liknande...)

Gisslandrama

Just nu pågår ett gisslandrama på Rysslands ambassad i San José, som började för fyra timmar sedan.

En uzbekisk man, bara 20 år gammal enligt nyheterna, har tagit ambassadören och sju funktionärer (fyra män och tre kvinnor) som gisslan.

På nyheterna på tv just nu säger de att han tagit gisslan eftersom han betalat pengar till någon på ambassaden för att få nödvändiga papper för att åka till Ryssland, men inte fått dem och känner sig lurad.

Han har nu släppt fyra av gisslan, men fyra är kvar, ambassadören, konsuln, sekreteraren och assistenten. Han kräver $50,000 och har sin mor där för att ta emot pengarna, samt att polisen som omringar byggnaden drar sig tillbaka.

Fortsättning följer...

UPDATE:

Helt plötsligt drog sig polis och ambulans tillbaka, eftersom de följde gisslantagarens önskemål. Men reporterns kommentar på nyheterna var den bästa på länge:

"Oj, nu drar de sig tillbaka. Det finns färre poliser runt ambassaden än tidigare. Det kanske är för att det börjat regna så mycket!?

Volcán Irazú

Volcán Irazú, som ligger nära Cartago, är den högsta aktiva vulkanen i Costa Rica. Den högsta punten ligger på 3,432 meters höjd.

Såhär regnigt är det ofta...

Medeltemperaturen ligger på 7.3 grader Celsius och frost förekommer ganska ofta, så det är riktigt kyligt i jämförelse med låglandet.

Det gäller att klä på sig ordentligt - och komma ihåg paraplyet...

Fast vissa turister hade visst inte fattat det där med att det är kallt på toppen.
Och att flipflops kanske inte är de bästa skorna att traska runt i.

Nationalparken består av 2000 hektar regnskog och 400 hektar aska. Området som täcks av aska ser verkligen ut som ett månlandskap.

Aska

Dimman, askan och gräsets färg ger ett ganska kusligt intryck

Det finns lite vegetation bland all aska...

... men ibland blir det ensamt på toppen

Eftersom Irazú ligger så högt åker man genom moln på väg upp dit. Ibland sveper små moln förbi på toppen, och regnskurarna blir minst sagt lokala. Regn precis där man står, inget regn ett par meter bort...

Dimmigt

Irazús senaste utbrott var 1963, samma dag som John F. Kennedy kom på statsbesök. Aska föll över hela Valle Central, bl.a. över San José fem mil bort, och och allt täcktes i svart aska under flera månader. Under de följande två åren kastade vulkanen ut aska över hela området och många hus och åkrar förstördes.

Det finns ett flertal kratrar i området. Vattnet i den på bilden nedan varierar från ljusgrön till röd.

I söndags när jag var där var vattnet alldeles turkost...

Regn, blixtar och dunder

Jag gillar regnperioden. Åtminstone om jag sitter inomhus och slipper hamna mitt i spöregnet.

Just nu smattrar det mycket på plåttaken att jag knappt hör vad jag tänker. Att se på tv, eller ens prata är inte att tänka på. Mysigt!

Min gata just nu...

På bara några minuter stiger vattennivån rejält.
Nu kan de inte längre skylla strömavbrotten på brist på vatten. Haha!

Lunch

Mmmmm. Quesadillas...

Bananrestaurang

Bananer till middag, någon?

Restaurang nära Bocas del Toro i Panama, inte långt från gränsen till Costa Rica.

Stoppa pressarna!

Äntligen äntligen har jag fått internet hemma! Efter månader av strul har det fixat sig!

Det känns märkligt att sitta hemma och kunna kolla sin mail och blogga. Att inte behöva planera att traska till ett internetcafe för att göra det.

Lyxigt är bara förnamnet.

Regnet har kommit

Efter månader av strålande sol från morgon till kväll har regnet återvänt. Visserligen bara någon timme varje e.m., men det ger en försmak av den kommande regnsäsongen.

Förmiddag. En dag som alla andra.

Eftermiddag. En kort skur på mindre än en kvart -
och det forsar vatten längs gatorna.

Skräpmat vs annat

Jag funderade vidare på hur dyrt skräpmat är här och hur mycket annat man kan få för pengarna.

Om ett mål skräpmat kostar 2500 colones/$5/32 SEK (och det är ändå ganska lågt räknat), kan man göra något av följande för pengarna istället:

• åka buss 10-20 ggr (beroende på bussbolag)

• äta middag för två på restaurang

• betala två månaders vattenräkning

• få 10-20 h på ett internetcafé

• köpa morgontidningen drygt 15 dgr

• dricka 15 koppar kaffe på kafé

Och viktigast av allt:

• köpa frukt och grönsaker på marknaden - som räcker i över en vecka för två personer
  

Hmmmm... jag undrar vad jag väljer...

Skräpmat

Många jag känner här säger att deras helgnöje nummer 1 är att åka till el mall och äta skräpmat på food court (jo, engelska gör det häftigare).

Ofta ta man med sig hela familjen och gör en liten familjeutflykt av det hela. Taco Bell till pappa, KFC till mamma, McDonald's till ungarna och Pizza Hut till farmor. Typ.

Det är ett dyrt nöje.

Ett mål kostar nästan lika mycket som i Sverige, och det är bra mycket mer än vad folk tjänar i timlön här. Då kan man bara tänka sig hur många timmar man måste jobba för att köpa hamburgare till familjen...


Varför varför varför väljer man skräpmat med plastbestick i obehaglig, bullrig miljö när man kan gå till en restaurang runt hörnet och få god hemlagad mat för en tredjedel av priset!?

Finsk discokurs

Kolla in hans outfit. Kolla in knägunget.

Lär dig grundstegen (sidosteg, bakåtglid och övertramp) och glöm för allt i världen inte att få in hans häftiga höftrörelser.

När musiken sätter igång, då smäller det! Då är han (och du, om du lärt dig hans moves) kung på dansgolvet!

Och missa inte hans fantastiska gummiben 03:13...



Behöver jag nämna att den här videon var ett givet inslag på alla våra korridorsfester i Uppsala!?

Var är min el? Och mitt vatten?

Det börjar bli lite tjatigt nu.

Vi har inte haft något vatten under hela dagen (jobbigt att inte kunna duscha eller laga mat) och nu har vi ingen el heller i nästan hela stan. Alla gator runt omkring är helt svarta, men konstigt nog finns det el just i det kvarter där mitt favoritinternetcafé ligger.

El- och vattenföretaget sa tidigare i veckan att allt var fixat och i sin ordning och inga fler ström- och vattenavbrott var att vänta. Allt var frid och fröjd.

Sen krävde de mer pengar av regeringen. Regeringen avslog det, och vips så funkade visst ingenting igen, och vips var de "tvungna" att ransonera igen. Ett-par tre timmar och dagen med rullande schema över hela landet, ungefär.

"Men det har absolut ingenting att göra med regeringens avslag", säger de.

Visst.

Utpressning kallas det.

...

Jag kanske bör nämna att det här absolut inte är vanligt i Costa Rica. Folk säger att de aldrig varit med om det liknande förut. Någonsin.

Det är bara det dumma el- och vattenföretaget som är livrädda för fri handel och försöker med alla medel behålla sin ställning. På ett puckat sätt, javisst.

Ingen gillar det företaget, och det lär ju inte bli bättre efter deras utspel de senaste veckorna. När förslaget om fri handel genomförs kommer de få sitt straff och förlora alla sina kunder till konkurrenter, morrar folk...

Hur man gör ceviche

Jag har tidigare skrivit om min absoluta favoritmat här, ceviche.

Här är ett videoklipp som visar hur man gör ceviche (på engelska). Hur man gör ceviche varierar i olika länder, i Costa Rica har man t.ex. lite andra ingredienser och kryddor än i videon, men den visar i alla fall grunderna. Sen kan man exprimentera själv. Riktigt gott!!

The soundtrack of my life # 2

Det här är den mest spelade låten här just nu.

Jag hör den precis överallt; i restauranger/barer, dånandes ut genom grannarnas fönster, och när folk går förbi på gatan och sjunger/visslar den.

Själv går jag också helt ofrivilligt runt och nynnar loca loca loca och visslar tititututitu tititututitu tititututitu. Igen och igen och igen. Jag skulle nog hellre gå runt och sjunga på Gullefjun.


Los Benjamins - Noche de Entierro

Och jag tar inget som helst ansvar för ev. killar i för stora kläder & guldkedjor, eller heller skrytbilar eller halvnakna brudar skuttandes omkring.

En socker med kaffe, tack

Folk här är riktiga gottegrisar. Ju sötare mat och dryck, desto bättre. Så när jag kommer och köper kaffe, utan vare sig mjölk eller socker, brukar folk se ut som fågelholkar.

De liksom fastnar mitt i rörelsen, lyfter ögonbrynen till hårfästet i pannan och frågar, långsamt och undrande (man vet ju aldrig, jag är ju gringa och fattar kanske inte vad jag just beställt), om jag verkligen skulle ha kaffe utan socker!?

När jag lyckats göra klart för dem att visst, så är fallet, skrattar de gott och säger att Jaja, du gillar bittert kaffe. Ja, folk är allt bra lustiga.

Fast ibland hinner jag inte säga till, och med kaffet får jag ett gäng sockerpåsar. En full näve brukar vara standard. Hur man får plats med så mycket socker i en kopp har jag ingen aning om, inte heller hur man kan få i sig så mycket utan att bli speedad resten av dagen.

Fast det är ganska bra att få, för nu har jag ett helt berg av små sockerpåsar hemma och lär aldrig någonsin behöva köpa socker så länge jag bor här.


Det här är den minsta mängd socker jag någonsin fått till kaffet, men också de finaste sockerpåsarna hittills...

UFO:n och strömavbrott

Den senaste tiden har det varit många strömavbrott här. Det har varit ganska konstigt, med tanke på det oftast händer lokalt under regn- och åskoväder, inte i halva landet och inte i strålande sol.

Nu har "förklaringarna" börjat dyka upp i tidningarna:

— en superviktig elledning gick sönder

— en transformator exploderade

— det finns inget vatten kvar efter den långa torrperioden, så ingen el kan produceras

Det är monopol på vatten, el och telefon här, och företaget som har hand om det gick igår ut med ett pressmeddelande om att el skulle sparas under hela veckan, så att strömavbrott var att vänta några timmar om dagen i halva landet. När, var och hur som helst. Idag tog de tillbaka sitt uttalande och säger att det mirakulöst nog inte är nödvändigt.

Detta verkar misstänkt tycker många, och strömavbrotten har ni blivit en politisk fråga. Just nu pågår nämligen en stor och viktig debatt om huruvida man ska ta bort monopolet, så vissa tror att vatten och el stängts av med vilje för att visa hur bra/dåligt det är med monopol.

Själv gillar jag förklaringen som fanns i DiarioExtra (tänk Aftonbladet fast värre).

De rapporterade om att ett mystisk flygande tefat synts flyga över en vulkan i landet, och att den måste ha sugit upp all elektricitet och lämnat landet kolsvart i fem timmar.

Jo jo. Så måste det vara.

Fredagen den 13:e fortsätter

Det är märkligt. Fredagen den 13e bara fortsätter och fortsätter. Jag har nog aldrig varit med om så mycket otur som den senaste veckan.

Fast att sitta och skriva ner allt skulle ta år och dag, så det får bli en snabbresumé istället:

• I början av veckan gick jag för att lösa in den där checken vi inte hann lösa in i fredags. Stod i kö i två långa timmar på banken. När det äntligen är min tur vägrar tjejen i kassan att lösa in den och påstår att det beror på att en stämpel sitter lite snett och att jag därför inte kan skriva under den. Helt bisarrt. Så jag får gå därifrån utan pengar, och med motsvarande 15 kronor på fickan. Inte ens här kan man leva på det längre än en dag.

• Sen blev det naturligtvis strul att få ut en ny check, så det kommer att ta till imorgon innan jag får pengarna. En vecka efter lönedag, en vecka fattig som en kyrkråtta. Jag är less på hopkok av det som finns kvar i kylskåpet.

• Jag och grannen skulle ut på superviktiga grejer igår, men en bit från vårt hus går kopplingen sönder och vi kommer inte längre. Det var bara att gå runt och samla ihop folk som kunde hjälpa till att knuffa hem bilen.

• Och just ja, det var ett långt strömavbrott igår igen, precis i den delen av stan dit jag skulle. Inte två gator upp, inte två gator ner, bara bara där.

Sådär, nu har jag klagat av mig lite.

Nu kan jag återgå till att lägga upp glada bilder och skriva om roligare grejer och istället för att gnälla.

Fredagen den 13e...

Jag har aldrig trott på otur fredagen den 13e, men frågan är om jag inte borde börja göra det nu.

Min fredag den 13e:

• På vår enda lediga dag i veckan kliver vi upp i ottan för att åka och hämta en lönecheck, en två timmars "utflykt" i stekheta bussar till andra sidan stan. Naturligtvis är inte tjejen som skriver ut checkarna där, så det är bara att åka hem igen.

• Eftersom vi verkligen behöver de pengarna gör vi ett försök till senare på dagen, och tjejen är faktiskt där! Får checken, men nu gäller det bara att lösa in den också. Det visar sig att alla andra också är på banken, och kön inne i banken är så lång att den ringlar sig långt långt ut på gatan. Att hinna komma fram till kassan innan stängning två timmar senare är bara att glömma.
  

• Som plåster på såren går vi på en restaurang i närheten för att äta bort alla hatiska tankar mot den statliga banken. Strömavbrott. I över en timme. Och det gick inte att betala så det var bara att sitta och vänta och vänta och vänta tills vi kunde betala och gå. (Fast jag måste medge att det var rätt mysigt med strömavbrottet, alldeles mörkt och tyst och bara stearinljus.)

• På väg hem från restaurangen halkar jag till i en brant sluttning (nya sandaler med blanka sulor och regn på sluttning = ingen bra kombo) och på cementen skrubbar jag upp alla tår på ena foten. Nu haltar jag runt i flip-flops, som jag liksom får bända på mig, för inga andra skor passar mina såriga stackars tår. Buhuuuuu, det är synd om mig.

• Sedan visar det sig att grannen också blivit tvungen att åka två vändor över halva stan för att hämta sin lönecheck, och att han inte heller hunnit lösa in den pga alla bankköer. Dessutom försvann hans internet hemma den dagen och har inte kommit tillbaka än. Och exakt samma sak också hände en kompis till honom. Fredagen den 13e, jag säger bara det.

Vem vet, snart får jag väl börja ta i trä och spotta över axeln.