Fast att sitta och skriva ner allt skulle ta år och dag, så det får bli en snabbresumé istället:
- I början av veckan gick jag för att lösa in den där checken vi inte hann lösa in i fredags. Stod i kö i två långa timmar på banken. När det äntligen är min tur vägrar tjejen i kassan att lösa in den och påstår att det beror på att en stämpel sitter lite snett och att jag därför inte kan skriva under den. Helt bisarrt. Så jag får gå därifrån utan pengar, och med motsvarande 15 kronor på fickan. Inte ens här kan man leva på det längre än en dag.
- Sen blev det naturligtvis strul att få ut en ny check, så det kommer att ta till imorgon innan jag får pengarna. En vecka efter lönedag, en vecka fattig som en kyrkråtta. Jag är less på hopkok av det som finns kvar i kylskåpet.
- Jag och grannen skulle ut på superviktiga grejer igår, men en bit från vårt hus går kopplingen sönder och vi kommer inte längre. Det var bara att gå runt och samla ihop folk som kunde hjälpa till att knuffa hem bilen.
- Och just ja, det var ett långt strömavbrott igår igen, precis i den delen av stan dit jag skulle. Inte två gator upp, inte två gator ner, bara bara där.
Nu kan jag återgå till att lägga upp glada bilder och skriva om roligare grejer och istället för att gnälla.
4 kommentarer:
Men, stackars! Fy, fy, hoppas nu turen vänder tillbaka!
Oj vad otur du har haft.. Får hoppas att det inte håller i sig!
Kram kram
Nu har det gått mer än en vecka så jag hoppas din otur har släppt. När jag läser om dina bankbesök, undrar jag varför vi i Sverige klagar så mycket. Jämfört med ditt liv går allt som på räls här.
Önskar dig en härlig söndag!
matilda & jenny: Jaaa, jag har haft en massa otur. Men det verkar ha vänt. Fick äntligen pengarna i fredags! Och sen dess har allt gått som på räls igen. :-)
magalös: Jo, min otur släppte prcis en vecka efter den hade börjat. :-)
I Sverige gick jag inte på banken på flera år, här är jag där många många timmar i månaden... Men man vänjer sig och tvingas bli mer tålmodig, annat kan man inte göra.
Jag tror man tränar redan från man är liten. På banken ser man hur många ungar som helst som snällt står och väntar med sina föräldrar i ett par timmar. Inget grin och inget gnäll. Märkligt.
Skicka en kommentar