tisdag, februari 27, 2007

Costa Ricas framtid

Igår var det en stor demonstration mot TLC (ett avtal som ger fri handel mellan Costa Rica och USA/resten av Centralamerika). Upp till 80.000 människor deltog, väldigt många med andra ord.

Jag ville skriva ett inlägg om det, men det är svårt. Det är svårt att veta vad som är fakta och vad som är propaganda.

Kort sagt, det handlar om stora förändringar i landet.

Utan fri handel förblir Costa Rica som det är nu. Med småskaliga jordbruk där allt görs för hand. Med statliga monopol som kontrollerar telefoni, elektricitet, försäkringar och sjukvård. You name it.

Med fri handel kastas Costa Rica ut i det okända. Inga statliga monopol. Bara nya, utländska företag som konkurrerar om sina kunder. Kanske kommer jordbruken helt utkonkurreras av massproducerat, billigt livsmedel från USA.

Bönderna är oroliga för framtiden. Anställda inom offentlig sektor är oroliga för framtiden. Folk i allmänhet är oroliga för framtiden.

Kommer Costa Rica bli helt uppslukad av USA och dess invånare bara arbeta för USA och inte deras eget land, och kommer deras kultur och seder försvinna med alltför stort amerikanskt inflytande?

Men många är också väldigt positiva till fri handel. Äntligen säger de, äntligen försvinner det statliga monopolet. In med lite konkurrens, bättre priser och bättre service. Det gynnar alla.

Det här är det perfekta tillfället, säger de, att utveckla landet och inte längre tillhöra tredje världen. Det är dags att satsa på fler maskiner, mer massproduktion, för att kunna hålla jämna steg med resten av världen.

Fri handel kommer även innebära fler jobb, eftersom många utländska företag väntas komma till Costa Rica. För de utländska företagen innebär det billigare arbetskraft, för costaricaner innebär det löner upp till 10 gånger högre än i ett costaricanskt företag. Alla som kan engelska och/eller har högre utbildning väntar och längtar.

Vad som är bäst för Costa Rica är alltså inte helt enkelt att avgöra. Folk tycker och känner så mycket. Hur man än gör är det så många som blir besvikna.

Fjäril

måndag, februari 26, 2007

Zip line

Så här kul kan man ha i regnskogen...

Fuerza Publica

Det är liksom lite kul att polisstationerna här är alldeles simbassängsblå.

Skylt som finns på alla polisstationer och på ärmen på alla polisuniformer.
Visst ser väl polisen väldigt snäll ut?

Garage

Ett ganska fint garage, tycker jag. Bilarna är åtminstone snyggt parkerade...

Helgon hit och helgon dit

Här finns hur många städer/orter/byar som helst uppkallade efter något helgon.

Runt Heredia, där jag bor, finns:

San Isidro
San Rafael
San Francisco
San Pablo
San Joaquin
San Fernando

I San José finns ännu fler, och ofta hur många platser som helst med samma namn.

Så det gäller att vara lite mer specifik när man talar om var man bor.

Annars kan folk hamna på andra sidan stan när de vill hälsa på.

Ave Maria

Varje morgon klockan sex spelas samma sång på radion:

♪ Aaaaaave Mariiiiiiiiiiiiiiaaaaaa ♪



Det finns de som ställer in klockradion på exakt klockan sex så att de varje dag kan vakna till denna lovsång till Jungfru Maria.

I ett katolskt land som Costa Rica finns det knappast något bättre sätt att börja dagen på.

Men det räcker inte med att spela den en gång om dagen. Nej nej. Fyra gånger om dagen, var sjätte timme, är mer lagom.

Klockan 06, 12, 18 och 24.


Fast på söndagar, då hoppar man över Ave Maria mitt på dagen.

För då kan inte ens Jungfru Maria tävla mot landets andra religion, fotbollen.

söndag, februari 25, 2007

Solnedgång

Solnedgång i Jaco

Cubu... what!?

Inte helt lätt att uttala...

torsdag, februari 22, 2007

Extremely very hot

Extremely very hot - ja jäklar

tisdag, februari 20, 2007

Lite musik

Tro det eller ej, men man lyssnar inte bara på reggaeton här.

Det här är en av de mest spelade låtarna just nu, hör den minst 1000 gånger om dagen. Nåja, nästan.

Hittade en video med engelsk översättning (ignorera de första sekunerna bara).


Julieta Venegas- Me Voy

Tamales - igen

Jag har tidigare skrivit om tamales, Costa Ricas svar på julskinka. Det är en majs- kött- och grönsaksblandning inslagen i bananblad.

Innan jag kom hit trodde jag att man tuggade i sig bananbladen också, ungefär som en hamburgare.

Berättade det för en bekant här, varpå hon sprutade kaffe över hela bordet.

Saken blev inte bättre av att jag sedan råkade nämna att jag också trodde att folk plockade bananblad direkt från bananplantorna och åt al dente. Som ett litet snack.

Hon skrattade som en häst. I en kvart, minst. Sedan ringde hon runt till alla bekanta och berättade vad jag sagt. Så nu är jag väl lite av en kändis bland tanterna i Heredia. :-)

Så nej, man äter inte bananbladet utan bara fyllningen.

Här är en video av hur man slår in en tamal:

Ok, videon är från Panama, men man gör likadant här så sak samma.

måndag, februari 19, 2007

Nycklar i stora lass

Idag har jag varit på järnaffären och gjort kopior på hemnycklarna. Innan jag gick dit hade jag fått för mig att de skulle ställa en massa frågor eller åtminstone be om id-kort eller liknande. För vem vet vems nycklar det är jag kopierar?

Men inte då.

-"Jag behöver tre kopior var av de här två nycklarna."
-"Ok. Vi har ett specialerbjudande, sex nycklar för priset av fem. Det passar ju dig perfekt!"

15 minuter senare och 20 kronor fattigare gick jag därifrån med mina sex nycklar.

Det är alltså löjligt enkelt, och billigt, att kopiera vilkens nyckel som helst.

Jag har aldrig kopierat någon nyckel i Sverige, men något säger mig att det inte riktigt går till så där.

Är det lika enkelt att göra kopior på nycklar i Sverige? Hur gör vi egentligen?

Vilse i San José

söndag, februari 18, 2007

Fler jordskalv!

Tydligen har vi jordskalv var och varannan dag här, men de flesta är så små att man inte märker dem.

Men idag, idag händer det grejer! Ett par gånger under den senaste timmen har jag känt marken skaka.

Man sitter där och slösurfar och helt plötsligt rör sig marken under fötterna. Det känns ungefär som när man kliver på ett rullband med ena foten och har andra foten kvar utanför. Som att något drar ens fötter fram och tillbaka.

Folk är lite mer vana vid jordskalv än vad jag är och visar inte med en min att de märker något. Jag däremot, jag sitter på helspänn med ett glatt leende och uppspärrade ögon. Det är ju riktigt spännande!


Japp, en hel del seismisk aktivitet idag, enligt UNA (Universidad Nacional de Costa rica)

Under de närmaste två månaderna kommer vi fler och starkare jordskalv (inte farliga, men man märker dem). Det sker varje år i skiftet mellan torrperiod och regnperiod eftersom vädret förändras ganska drastiskt efter varje jordskalv .


Som idag till exempel. Hela dagen har det varit klarblå himmel och strålande sol, men inte många minuter efter jordskalven blev det mycket kyligare och började spöregna. För första gången på över två månader.

Hoppas det kommer ett jordskalv till snart som gör vädret lite varmare och soligare igen!

Allt skakar

Precis precis nu, i detta ögonblick, skakar marken. Ett jordskalv!

lördag, februari 17, 2007

Tvätt

Så kan man också hänga tvätt.

Muuuuu


En costaricansk ko.

Det finns två sorters kor här. De tjocka vit-svarta kossorna finns i de kyligare delarna av landet och i de varmare delarna finns de smala bruna/vita med stora fladderöron.

Skrattande kon

Alla borde ha sin egen skrattande ko.




torsdag, februari 15, 2007

Puerto Viejo

Bilder från Puerto Viejo vid Karibiska havet, nära gränsen till Panama. Där kan man hyra cyklar och ta sig söderut på egen hand, längs helt fantastiska stränder.





























Dagens skratt

Inte för att det har någonting att göra med mig eller Costa Rica, men det här videoklippet är ju hur kul som helst!

onsdag, februari 14, 2007

Stora omställningar...

Idag hände något märkligt. För första gången på över två månader ligger tunga regnmoln över staden.

Allt blir så annorlunda. Efter så lång tid med strålande sol och klarblå himmel varje dag ser allt liksom mörkt och spöklikt ut. Alldeles grått.

Hela torrperioden har det varit alldeles lagom varmt, låg luftfuktighet och kyliga vindar. Nu känns det mycket fuktigare och vinden har bytts mot... ja, ingenting. Luften står stilla

Och det är varmt. Alldeles för varmt.

Jag hör folk omkring mig kommentera värmen. Aldrig tidigare har jag hört någon säga ett ord om vädret. Fast folk ser oförskämt fräscha och nyduschade ut. De doftar schampoo och after-shave.

Och där står jag. Efter tio minuter utomhus har jag förvandlats till en flytande pöl. Alldeles klibbig, med håret i stripor och blänkande panna.

Det tar väl några dagar längre för en nordbo att vänja sig, antar jag...

tisdag, februari 13, 2007

Farmor dansar



Karneval i Limón, med en farmor i publiken som också ville dansa...

Fyllekörning

Någonting som gör mig riktigt arg här är att folk kör på fyllan för jämnan. Att ta en helkväll på krogen och sedan köra hem är snarare regel än undantag. Utanför varenda bar och restaurang ser man parkerade bilar, och deras ägare vid ett bord med en kanna bärs eller två.

Det är alltså inte konstigt att trafikolyckor är den vanligaste dödsorsaken här. Varje dag hör man om någon som kört ihjäl sig själv eller andra på fyllan. Men det är inte ofta man läser om busschafförer som sitter och super på bussen medan de kör. Det är vad som hände för ett par veckor sedan mellan huvudstaden San José och Alajuela, en stad ett par mil bort.

Det var alltså en busschaffis som helt sonika tog upp en halv flaska vodka mitt på motorvägen och började tuta i sig den. Han var då redan märkbart berusad och körde i zick-zack. De 40 passagerarna fick panik och många ringde larmcentralen, men trots att poliser försökte stoppa vansinnesfärden* fortsatte han köra. Med en hand på ratten och den andra handen stadigt runt flaskan.

När de till slut fick stopp på honom visade det sig att han hade 3.9 promille i blodet. 3.9 promille! Enligt tidningen motsvarande 20 öl. Helt galet mycket med andra ord.

Hans straff?

Han förlorade sitt jobb. Och fick böter motsvarande knappt 400 kronor (och det är inte särskilt mycket pengar i Costa Rica).

Det är det som är felet här. Man kan göra nästan vad som helst och komma undan med det. Det har länge diskuterats om att man ska göra om trafiklagarna så att nuvarande straff blir upp till tio gånger högre.

Väldigt många, och jag med dem, undrar varför det tar sån tid.



*Haha. Vansinnesfärden, låter skrämmande likt Aftonbladet :-)

söndag, februari 11, 2007

torsdag, februari 08, 2007

Djur och natur i Costa Rica

Inte min utan någon tysk killes, hämtad från http://www.youtube.com/watch?v=9FA6hslBpeo

Att vänta


Det är liksom lite roligare att vänta på bussen bland glada färger och folk som säljer mat, dryck och konstiga grejer.

Detta telefonmonopol...

Aldrig trodde jag att den dagen skulle komma då jag saknar alla telefonförsäljare som ringer och tjatar att man ska byta telefonabonnemang.

Här har de monopol på all telekommunikation, vilket innebär att man är helt i klorna på det enda telefonbolaget i landet. Allt sker på deras villkor.

Vill du ha en fast telefon hemma? Ring då bolaget och fråga om det finns någon ledig linje i ditt bostadområde. Finns det (kors i taket) så kommer deras operatörer om några dagar eller så och klättrar upp på taket, drar en kabel från fågelboet av alla kablar som hänger där och kopplar in den genom ett fönster eller nåt. Inga inbyggda uttag i väggen här inte, men det skulle jag inte ha något emot om det bara fanns någon linje att få...

I vårt bostadsområde finns inte en endaste ledig linje, och ingen vet om/när någon blir ledig. Om någon säger upp sitt abonnemang eller flyttar, kanske. Jag vet inte. De vet inte. Istället fick jag rådet att ringa varje månad och fråga om någon linje är ledig. Jippi. Det blir nog en lång väntan.

Men jag väntar åtminstone inte på ett mobilabonnemang, som tur är. Det finns två olika sorters här, den amerikanska modellen med numret inbyggt i mobilen, och GSM med SIM-kort. Självklart vill alla ha SIM-kort, men just nu så går det icke. Det finns nämligen inga nummer lediga.

Efterfrågan är hur stor som helst här, jag vet folk som har väntat nästan ett år på ett abonnemang, men det statliga telefonbolaget verkar inte riktigt fatta det. Utan konkurrens behöver de inte ens bry sig. "Vadå, tycker du att ett års väntan på ett SIM-kort är för länge? Hahahahahahahahaaaaaaa. Take it or leave it."

Frustererande är bara förnamnet.

Inte konstigt att det finns så många telefonautomater här...

onsdag, februari 07, 2007

Costaricansk swing


Rolig dans med en massa hopp och skutt.

Sopbilen


På gatan där jag bor kommer sopbilen på tisdagar och fredagar. Riktigt när vet man inte, så alla ställer ut sina sopsäckar kvällen innan, eller riktigt tidigt på morgonen. Sopsortering och återvinning existerar inte här, så det brukar bli ganska imponerande sophögar längs gatan.

Tre-fyra unga killar brukar alltid åka med sopbilen. De åker stående bak på sopbilen, och så fort det finns sopsäckar i syne hoppar de av i farten och springer fram och tillbaka längs gatan och plockar upp dem och kastar in dem i sopbilen medan den fortsätter köra. Det går i rasande fart, och vips hoppar de på där bak igen och försvinner bakom hörnet.

Har man glömt att ställa ut sina sopor och hör sopbilen får man skynda att rafsa ihop sina säckar och springa efter och hoppas att man hinner. Annars blir kackerlackorna glada, alldeles för glada...

Äntligen!

Äntligen har skolan börjat igen! Efter två månaders sommarlov är nu ungarna tillbaka i skolbänken.

Äntligen slipper jag köa på internetcafeer för att använda en dator. Äntligen slipper jag en massa fjuniga fjortisar som spelar pang pang-dataspel och piper/brölar högt omkring mig.

Äntligen är det lågsäsong igen och stränder, nöjesparker och bassänger nästan folktomma. Bara för mig, mig, mig.

Jippi!

Så rosa

En riktig Barbiedröm

tisdag, februari 06, 2007

I december börjar torrperioden och med den lite kyligare väder. Temperaturen sjunker till lite under 20 grader på kvällen.

Vips så kläs ungarna i tjocka tröjor, mössa och vantar. Inte för att det egentligen behövs, utan för att man kan. Man kan ha varmare kläder på sig utan att svettas halvt ihjäl.

Dessutom tycker man att det är lite mysigt med vinterkläder. Det ger lite julstämning och är ett välkommet avbrott i T-shirtsvardagen.

Eller som Cicero skulle ha sagt:

Variatio delectat - Ombyte förnöjer

söndag, februari 04, 2007

En kartong ägg, någon?

Det har nästan börjat kännas hemtrevligt och bekant att vakna kl 06:15 varje söndagmorgon av att äggmannen passerar förbi. Högt och enträget ropar han i högtalarna:

En kartong ägg, en kartong ägg, 1000 colones*
En kartong ägg, en kartong ägg, 1000 colones
En kartong ägg, en kartong ägg, 1000 colones

Sedan hörs han allt svagare och svagare, och man håller precis på att somna om igen...

...
...
...

En kartong ägg, en kartong ägg, 1000 colones*
En kartong ägg, en kartong ägg, 1000 colones
En kartong ägg, en kartong ägg, 1000 colones

dundrar han, högt och stolt. För äggmannen rör sig fram och tillbaka, fram och tillbaka i kvarteret, för att försäkra sig om att ingen sjusovare missar hans fantastiska erbjudande.

Någon söndag ska jag vara beredd. Istället för att gömma mig under kudden ska jag skynda mig ut för att se vem denna äggman är. Hur ser han ut? Drar han på en äggvagn eller kör han runt i en äggbil? Säljer han några ägg i överhuvudtaget?

Jag bara måste se om det finns någon som blir väckt i ottan och tänker: "Shit, idag känner jag mig riktigt sugen på att köpa mig ett kilo ägg!"


*1000 colones = ca 15 kr. Och en kartong ägg = 24 st. Billigt billigt, med andra ord.

Reggaeton - The soundtrack of my life

♪ Dunk. Dunk. Dunk. Dunk. Dunk. Dunk. Dunk. ♪

Var man än är och vart man än går så hörs reggaetón. Det dånar högt från varenda affär, varenda bar och nästan vartenda hus.

I början tyckte jag att det var kul, lite exotiskt sådär. Nu vet jag knappt vart jag ska ta vägen. Det är samma melodi och samma takt i varenda sång. Jag hör inte ens skillnad på olika artisters röster. Lägg till lite sexistiska texter och brudar som skakar hysteriskt och voilà - reggaetón.

Så fort jag hittar/filmar en "bra" (läs: informativ) video av lite galen reggaetondans ska jag lägga upp den här. Tills dess, håll till godo med en mix av de mest populära låtarna just nu.

The soundtrack of my life...