Nu är jag hemma från Manuel Antonio, en nationalpark som ligger vid Stilla Havet i centrala Costa Rica.
Här är en av de fyra stränderna i nationalparken. Vattnet var alldeles stilla och turkost och sandstranden och havsbotten bestod av finkornig vit sand. Perfekt strand att bada på!
Den här skylten satt vid ingången till nationalparken där man fick gå över ett litet vattendrag. Tydligen ska det finnas krokodiler i området, men när det är flod kan man ta båt över.
Inne i själva nationalparken finns stigar där man kan gå och se på djur och natur. En av dem går ut på en stor udde. Det är en ganska lång vandring (speciellt mitt på dagen då solen bränner) men det finns många utsiktsplatser på vägen.
Vi hade tur och fick se en sengångare bara någon meter ifrån oss som hade kommit ner till marken. Det händer bara var åttonde dag. Sedan klättrade han upp i trädkronorna igen... i sakta mak...
Det finns många "Herr Nilsson"-apor i parken. Vet inte riktigt vad de heter på svenska. Vitansiktade apor?
Sedan åkte vi på en ATV-tur med stora fyrhjulingar. Över berg och dal, vattendrag och lera. Det var kul för man kunde åka till ställen som man inte skulle nå med bil eller till fots, men lite otäckt var det ibland då vattnet var högt och det kändes som man drogs med strömmen.
Utsikt över kullar och berg under turen. Fint!
Några solnedgångar hann vi ju med också förstås...
Nu bär det snart av på nästa resa! Uppdatering kommer snart.
Just nu är det lite dåligt med uppdateringar här på bloggen... Jag är ute och reser lite och får nöja mig med internetcafeer med värdelös uppkoppling (lyckas man logga in på hotmail på mindre än 5 minuter får man vara glad...)
Just nu befinner jag mig i Manuel Antonio och ligger på stranden, hoppar runt bland vågor, tittar på sengångare och apor... Om ett par-tre dagar kommer en massa fina bilder och berättelser! :-)
Så här såg det ut igår, en försmak av alla regniga eftermiddagar som kommer nu under regnsäsongen.
Det åskade och blixtrade så mycket att vi fick strömavbrott i ett par timmar och alla billarm tutade för fullt - gång på gång på gång...
Ibland är det rätt mysigt när det regnar sådär mycket, fast inte när det blir strömavbrott samtidigt och man är hungrig eller egentligen behöver gå någonstans.
Då sitter man där och kan varken gå ut, laga mat, komma ut på internet, se på tv... knappt läsa heller för det blir så mörkt inomhus.
Det märkliga trädet som jag visade i Ordlös Onsdag finns på en grannes tomt och kallas här för Jícara.*
Och tro det eller ej, men trädet ser faktiskt så där välansat ut så det är ingen som har klippt sönder det med häcksaxen. Både bladen och frukterna växer direkt på stammen och de stora grenarna så det är därför som det har en så konstig form.
Man äter inte frukterna som växer på trädet utan gröper ur dem och låter dem torka. Skalet blir då hårt och träliknande.
Jícara användes ursprungligen av aztekerna för att servera och dricka choklad ur men används även som behållare av olika slag eller köksverktyg. Man kan antingen dela på dem så de blir skålar eller göra ett hål i, gröpa ur och ha som vätskekärl.
Den här köpte jag på marknad. Först har frukten skrapats, sedan målats svart och slutligen har bilder ristats in:
Den här är pyttliten, får precis plats i en hand. Frukterna kan ju bli mycket större än så.
Jícara kan även användas till att göra instrument, maracas till exempel, och fruktens saft kan användas som läkemedel.
Gå till en hemsida om Maleku-stammen för att läsa om dem och se fler föremål gjorda av jícara.
*Eftersom jag aldrig sett eller hört om det innan jag såg det här kan jag inte på rak arm säga vad det heter på andra språk, men har googlat mig fram till att det på engelska kallas Calabash tree och tydligen Kalebassträd på svenska.
Och som det så ofta är med frukter, grönsaker, träd och växter här i Latinamerika så har trädet olika namn i olika länder, såsom Totumo, Manguaino, Cujete, Tocomate...
En musikvideo från 80-talet här i Costa Rica. En riktig askungesaga som är sådär övertydlig med gester och mimik man aldrig ser i musikvideor idag. Man behöver inte ens kunna spanska för att förstå handlingen.
Så titta och njut av skådespeleriet, dansen och de häftiga frisyrerna!
Och påminner inte sångaren om någon kändis förresten, någon som jag inte kommer på vem det är, eller är det jag som ser i syne?
La Coloreteada - Los Hicsos
Och just ja, en bit in i videon ser man såna där "dockor" som jag visade på ordlös onsdag för ett par veckor sedan.
Det är några vanliga namn här som verkar bäras av var och varannan man träffar. Ofta i kombination med ett andranamn, såsom Mariá Fernanda, María Alejandra, María Guadalupe, María Antonieta...
Men visst finns det mer ovanliga namn här också. Jag känner en kvinna vid namn Urania (vilket får mig att tänka på uranium men är egentligen ett namn ur grekisk mytologi) och en kille vid namn Hair.
Till skillnad från i Sverige finns det ingen myndighet som godkänner eller avslår de namn man väljer till sina barn. Visst är det lite kul med omväxling, men frågan är hur kul vissa namn på listan* nedan är att bära egentligen.
Vad sägs om Hendrix de Los Angeles, Dollar Alberto eller Slash José?
*Listan är ett urval av ovanliga förnamn som finns registrerade i Registro Civil här i Costa Rica. I den ursprungliga listan finns även personnummer listade för att bevisa att namnen är riktiga men jag tar inte med dem. De flesta i listan har fyra namn, de två första är efternamn och efter det står förnamnet/förnamnen.
SOLANO ZUÑIGA EINSTEIN EDUARDO BENWELL BENNETT DAVINCY ERNESTO MORALES OLIVARES FREUD FABIAN ALVARADO GONZALEZ DARWING FRANCISCO
Musiker:
SUAREZ NARANJO RINGO GERARDO BOLAÑOS SOSA STING ANDRES HERRERA GUEVARA HAMMER ALONSO MORERA CALVO HAMMER ESMIT OVIEDO MOLINA MAX JAGGER FORRESTER GONZALEZ JIM MORRISON GUTIERREZ MENOCAL HENDRIX DE LOS ANGELES ARAYA MONTERO GEORGE MICHAEL RODAS CASTRO ELVIS PRESLEY CRUZ PASOS SLASH JOSE
I söndags åkte jag till San José de la Montaña, en liten by som ligger ungefär en halvtimme upp i bergen Heredia där jag bor. Där hade de byfest i dagarna tre och det kunde jag ju bara inte missa! Bilden i föregående inlägg är förresten tagen under festen där.
Byfester är riktigt kul att gå på här. Det verkar som att de flesta byar anordnar minst en fest om året och de lägger verkligen ner mycket tid och möda på att ordna allt.
I San José de la Montaña hade byggt upp marknadsstånd och matställen mellan träden i kyrkoparken.
Eftersom det var Palmsöndag när jag var där var kyrkan så full att folk fick sitta utanför under mässan. Andra passade på att roa sig...
Slänggungor, ballonger och rosa och blå sockervadd för ungarna:
Spelet "Las Tablitas" där man för en liten slant får hålla i snöret till en liten bräda med nummer, lyckas man sedan pricka in sitt nummer i lottningen vinner man ett pris. Vi vann en vinflaska (misstänker att den är rätt odrickbar men har fin etikett).
Det fanns även en blomutställning där man kunde köpa hem de blommor man ville ha.
Fast populärast av allt var nog bingon, som spelades med hjälp av majskorn:
Och maten, förstås! Alla gick runt med små tallrikar i handen och mumsade i sig allt från majstortillas med natilla till chicharrones och grillat kött.
Fast den mat som det suktades mest efter var nog en väldigt traditionell rätt som man nästan aldrig ser på menyn i stan: Sopa de mondongo. Soppa gjord på komage*.
Var jag än gick hörde jag ett evigt surrande: Mmmmm, sopa de mondongo! Mmmmm, qué rico! Vad gott!
*Jag har faktiskt inte vågat mig på att prova det än, det känns inte direkt så lockande. Men är det någon som är sugen finns ett recept här.
Gallo pinto - Den typiska costaricanska frukosten. Eftersom ris och bönor är basmat här och man ofta får rester över steker man ihop dem på morgonen, oftast med färsk koriander, ibland med finhackad lök och/eller paprika. Man tager vad man haver, helt enkelt.
Jag läste förresten någonstans att be en costarican om receptet på gallo pinto är som att be en engelsman om recept på hur man gör te. Varianterna är så många och smakerna så olika...
Tortillas med natilla - Tjocka, goda tortillas (bättre än de tunna tycker jag!) med natilla, som är det närmaste creme fraiche man kommer i Costa Rica.
Fruktsallad - Min nya last. Här säljs färdig fruktsallad på många caféer och mataffärer, perfekt att ta med sig under dagen eller när man åker på utflykt. Brukar oftast inte innehålla bananer utan mest bara ananas, papaya, mango och vattenmelon... Kaffe - såklart!
*Nåja, måndagens frukost eftersom klockan är bra mycket efter midnatt nu. Och nej, jag orkade inte äta upp allt. Den här frukosten kan lätt delas mellan två personer. Gallo pinto är väldigt mättande, tortillas likaså...
Jag får ganska många mail av folk som vill tips om sevärdheter i Costa Rica. Så vad passar då bättre än att visa upp de platser som costaricanerna själva röstat fram som Costa Ricas 7 Underverk:
La reserva de Monteverde
Monteverde är ett väldigt populärt turistmål för de som vill uppleva molnskogens (cloud forest) flora och fauna. Mer info om Monteverde finns här.
El volcán Poás
En av de aktiva vulkanerna i Costa Rica. Poás besöker man helst på morgonen/förmiddagen och passar utmärkt som dagsutflykt från huvudstaden San José. På bilden syns både den aktiva kratern och lagunen (mellan dem går vandringsleder). Poás har jag tidigare skrivit om här.
Los canales de Tortuguero
I Tortugero kan man åka flodbåt på ett virrvar av kanaler i regnskogen, eller varför inte passa på att se när sköldpaddor kommer in dit, gräver bon och lägger ägg. Mer info finns här.
Río Celeste
Den vackra floden Río Celeste är omgiven av regnskog och har ett av de vackraste vattenfallen i landet och naturliga varma källor. Mer info (och bilder!) finns här.
El cerro Chirripó
Costa Ricas högsta punkt och kanske vildaste nationalpark. Här kan man klättra genom väldigt varierande natur, med början på låglandet på 1000 meters höjd upp till tundran på 3819 meters höjd. En klar dag kan man se både Stilla Havet och Karibiska Havet därifrån. Mer info finns här.
El volcán Arenal
Den mest kända av Costa Ricas aktiva vulkaner och den många ser som ett landmärke i Costa Rica. Jag har tidigare skrivit om Arenal här.
Isla del Coco
"Kokosön" är en av landets nationalparker och ligger 500 km ut i Stilla Havet. Är ett populärt resmål på grund av sin unika flora och fauna. Mer info finns här.
*I den största dagstidningen La Nación kunde man för ett tag seda nominera de platser i Costa Rica som man tycker passar som Costa Ricas 7 Underverk. Sedan sammanställde de en lista med 20 platser där man fick rösta fram sina 7 favoriter. Mer än 30 000 deltog i omröstningen.
Sidan med de 20 nominerade platserna finns här (och det är även därifrån som jag lånat bilderna ovan).
Nu är det inte bara länge sedan utan en hel evighet sedan jag skrev något här. Så pass länge att folk hemma i Sverige börjar höra av sig och undrar om jag fortfarande lever...
Jag har helt enkelt haft svår bloggtorka och inte känt mig ett dugg inspirerad på länge. Det har känts som att jag redan skrivit om allt och inte kan komma på något mer att skriva (attans också att jag skrev så flitigt i början när läsarkretsen låg på 3 personer i veckan).
Dessutom har den tid jag brukade lägga på bloggen gått åt att svara på mail med frågor om Costa Rica. Det är jättekul att det är så många som är intresserade av att åka hit, och jag svarar gärna och ofta på mail, men det blir ju inte bloggen gladare av.
Så nu har jag fått en snilleblixt som kan hjälpa mig få bloggen på fötter igen. Istället för att endast skriva långa mail till folk med tips om landet tänker jag sammanställa de vanligaste frågorna och ge info i inlägg här på bloggen, med bilder och länkar så att fler kan ta del av dem. De flesta vill ju veta samma saker, tips och råd om priser, transporter, platser att besöka osv.
Med risk för att lova för mycket tänkte jag också försöka komma ihåg alla temadagar (EFIT, Ordlös Onsdag, Show and Tell och allt vad de heter). Verkar så kul att vara med men jag är alltid för sent ute. Det är så lätt hänt här att man blir lite förslappad och tänker mañana mañana men köper jag mig en kalender kan det nog gå vägen. :-)
I affärer här lämnar man ofta in sin ryggsäck/sina påsar från andra affärer i "garderoben" innan man går in för att handla. (Handväskor lämnar man däremot inte in.) I garderoben står alltid någon personal och vaktar grejerna.
Det tog ett tag att vänja sig vid det (och att komma ihåg det!) men nu tycker jag faktiskt att det är väldigt praktiskt att slippa bära runt på allt. Är man lite fräck kan man lämna sina tunga grejer i en affär och sedan gå därifrån och hämta dem senare. Vissa affärer har larmat sina nummerbrickor så att det piper om man lämnar affären med dem så att det inte går att göra så längre, men majoriteten har inte gjort det.
I den här mataffären (i den mer lantliga småstaden San Ramón) har de tydligen vissa restriktioner på vad man får lämna in: inget brandfarligt material och inga djur. Vem vet, kanske de har haft problem tidigare med folk som velat lämna in ormar, tuppar och grisar i garderoben?
Jag ber så mycket om ursäkt till er som kommenterat och mailat mig under de senaste veckorna och inte fått svar.
Jag brukar få all mail till min bloggmail som sedan vidarebefodrar till min vanliga mail... trodde jag. Tydligen har många mail hamnat i bloggmailens smapfilter (tillsammans med diverse skumma erbjudanden) och har därför inte nått mig. Om ni mailat och inte fått svar, maila gärna igen! Från och med nu kommer jag kolla min mailblogg direkt.
Om kommentarerna, jag kan inte kommentera. När jag försöker fryser webbläsaren och jag blir tvungen att stänga ner den. Jag ska testa att installera en annan webbläsare. Någon annan som haft samma problem eller är det Bloggers hämnd på att jag inte bloggat på länge?
*UPDATE*
Nu kan jag äntligen läsa och skriva kommentarer igen! Hämtade hem en ny version av Firefox så funkade det utmärkt! Yes! Och till er som mailat, jag har hittat igen en del mail i spamfoldern, mailar tillbaka allt eftersom.
I Sverige är det redan 2008, men här är det drygt 4 timmar kvar av 2007.
Många andra bloggare sammanfattar året 2007 en dag som denna, jag som inte skrivit på länge passar på att sammanfatta december istället.
Julmånaden är minst sagt annorlunda här än i Sverige. Istället för advent, pepparkakor, kallt och mörkt och stearinljus är december en månad av festligheter här. Det är den första "sommarmånaden", vilket innebär att det nästan helt slutat regna och det istället blir kyligare och soligare. Det är lite som i Sverige på våren, folk lyser upp och njuter av de soliga eftermiddagarna.
Julfestligheterna här invigdes helgen före advent med Entrada de Santos y Desfile de Boyeros, en parad av oxar dragandes på traditionellt målade kärror genom huvudstaden. I år var över 3000 med och visade upp sina oxar och kärror. Här är ett urval av alla jag såg:
Den andra stora paraden i december är Festival de la Luz, Ljusfestivalen, den 15 december, med dans, musik och karneval i timmar... Här är en video med stillbilder därifrån.
Under de två veckorna före jul var det verkligen kaotiskt här. I december får de flesta sin aguinaldo, julbonusen, som består av en hel månadslön extra. Dessutom har många semester över jul. En bekant till mig sa att kombinationen dubbelt så mycket pengar och hälften så mycket jobb gör ticos galna, och lite sanning i det ligger det nog. Det var nästan lönlöst att ge sig ut i trafiken eller i affärer. Fast å andra sidan, julrusch har vi ju i Sverige också...
Julen firar folk här med sina familjer, vad man äter varierar lite men ett MÅSTE är tamales, en majsblandning med grönsaker och kött (eller vegetarisk) inlindad och kokad i bananblad. Många jag känner berättar att i början av december gör de flera hundra tamales och fyller kylen med dem, sen äter de dem till frukost, lunch och middag tills de tar slut. Själv nöjer jag mig med ett par i veckan.
Vi gjorde svensk julmat i år, eller åtminstone så mycket vi kunde få tag på här: skinka, köttbullar, prinskorv, rödbetssallad, julost (!) - och knäckebröd och strömming i exotiska såser såsom mango. Till det "ginger cookies" som såg ut som pepparkakor men smakade vanliga kakor, och costaricansk julkaka förstås. Och sist men inte minst - glögg! Jag hittade ett recept på glögg hos Saltistjejen (och tog mycket mer av alla kryddor än det skulle vara måste jag erkänna) som blev helt otroligt gott! Tack för det, du räddade min jul!
På annandagen var det dags för El Tope, den årliga hästparaden genom San José. Det är väldigt populärt och jag stod så långt bak i folkmassan att jag inte fick några bra bilder, men här är en video därifrån.
Nu bär det av till fler festligheter... till Zapote, där de har tivoli, massa mat, uppträdanden, många fester, tjurfäktning (fast utan matadorer, tjuren jagar folk - inte tvärtom) och fyrverkerier.
Gott nytt år till er allesammans!
(Och ett särskilt gott nytt år och en god jul i efterskott till Alva och hennes pappa som kommenterar så fint och jag svarar så sent...)
Nyligen var jag på en kulturdag anordnad av Museo Nacional de Costa Rica. Förutom de vanliga utställningarna av landets historia fanns där även traditionell mat från de andra länderna i Centralamerika och självklart också barn som visade upp folkdans och orkestrar som spelade.
Några som väntar på sin tur att dansa...
De mystiska runda stenarna har fått hattar...
Jag ser knappt skillnad på kaktus och tussilago, men är inte de stora gulgröna växterna i museets trädgård samma som vi har som krukväxter i Sverige?
På museet finns ett fjärilshus med 20 olika fjärilssorter. Här är en av dem.
Det vankades även mat från olika länder. Riktigt kul att gå runt och smaka på allt!
Goda pupasas från El Salvador, majstortillas fyllda med ost eller kött.
Utsikten från museet. En massa folk hade samlats för att inte missa...
Tillbaka till Costa Rica... Denna gång tänkte jag skriva om vardagslivet här, sånt jag ser, hör och funderar över. Mycket är ganska likt Sverige, men mycket väldigt annorlunda.
ninaincostarica@gmail.com
Här är en av de fyra stränderna i nationalparken. Vattnet var alldeles stilla och turkost och sandstranden och havsbotten bestod av finkornig vit sand. Perfekt strand att bada på!
Den här skylten satt vid ingången till nationalparken där man fick gå över ett litet vattendrag. Tydligen ska det finnas krokodiler i området, men när det är flod kan man ta båt över.
Inne i själva nationalparken finns stigar där man kan gå och se på djur och natur. En av dem går ut på en stor udde. Det är en ganska lång vandring (speciellt mitt på dagen då solen bränner) men det finns många utsiktsplatser på vägen.
Vi hade tur och fick se en sengångare bara någon meter ifrån oss som hade kommit ner till marken. Det händer bara var åttonde dag. Sedan klättrade han upp i trädkronorna igen... i sakta mak...
Det finns många "Herr Nilsson"-apor i parken. Vet inte riktigt vad de heter på svenska. Vitansiktade apor?
Sedan åkte vi på en ATV-tur med stora fyrhjulingar. Över berg och dal, vattendrag och lera. Det var kul för man kunde åka till ställen som man inte skulle nå med bil eller till fots, men lite otäckt var det ibland då vattnet var högt och det kändes som man drogs med strömmen.
Utsikt över kullar och berg under turen. Fint!
Några solnedgångar hann vi ju med också förstås...
