Aldrig trodde jag att den dagen skulle komma då jag saknar alla telefonförsäljare som ringer och tjatar att man ska byta telefonabonnemang.
Här har de monopol på all telekommunikation, vilket innebär att man är helt i klorna på det enda telefonbolaget i landet. Allt sker på deras villkor.
Vill du ha en fast telefon hemma? Ring då bolaget och fråga om det finns någon ledig linje i ditt bostadområde. Finns det (kors i taket) så kommer deras operatörer om några dagar eller så och klättrar upp på taket, drar en kabel från fågelboet av alla kablar som hänger där och kopplar in den genom ett fönster eller nåt. Inga inbyggda uttag i väggen här inte, men det skulle jag inte ha något emot om det bara fanns någon linje att få...
I vårt bostadsområde finns inte en endaste ledig linje, och ingen vet om/när någon blir ledig. Om någon säger upp sitt abonnemang eller flyttar, kanske. Jag vet inte. De vet inte. Istället fick jag rådet att ringa varje månad och fråga om någon linje är ledig. Jippi. Det blir nog en lång väntan.
Men jag väntar åtminstone inte på ett mobilabonnemang, som tur är. Det finns två olika sorters här, den amerikanska modellen med numret inbyggt i mobilen, och GSM med SIM-kort. Självklart vill alla ha SIM-kort, men just nu så går det icke. Det finns nämligen inga nummer lediga.
Efterfrågan är hur stor som helst här, jag vet folk som har väntat nästan ett år på ett abonnemang, men det statliga telefonbolaget verkar inte riktigt fatta det. Utan konkurrens behöver de inte ens bry sig. "Vadå, tycker du att ett års väntan på ett SIM-kort är för länge? Hahahahahahahahaaaaaaa. Take it or leave it."
Frustererande är bara förnamnet.
Här har de monopol på all telekommunikation, vilket innebär att man är helt i klorna på det enda telefonbolaget i landet. Allt sker på deras villkor.
Vill du ha en fast telefon hemma? Ring då bolaget och fråga om det finns någon ledig linje i ditt bostadområde. Finns det (kors i taket) så kommer deras operatörer om några dagar eller så och klättrar upp på taket, drar en kabel från fågelboet av alla kablar som hänger där och kopplar in den genom ett fönster eller nåt. Inga inbyggda uttag i väggen här inte, men det skulle jag inte ha något emot om det bara fanns någon linje att få...
I vårt bostadsområde finns inte en endaste ledig linje, och ingen vet om/när någon blir ledig. Om någon säger upp sitt abonnemang eller flyttar, kanske. Jag vet inte. De vet inte. Istället fick jag rådet att ringa varje månad och fråga om någon linje är ledig. Jippi. Det blir nog en lång väntan.
Men jag väntar åtminstone inte på ett mobilabonnemang, som tur är. Det finns två olika sorters här, den amerikanska modellen med numret inbyggt i mobilen, och GSM med SIM-kort. Självklart vill alla ha SIM-kort, men just nu så går det icke. Det finns nämligen inga nummer lediga.
Efterfrågan är hur stor som helst här, jag vet folk som har väntat nästan ett år på ett abonnemang, men det statliga telefonbolaget verkar inte riktigt fatta det. Utan konkurrens behöver de inte ens bry sig. "Vadå, tycker du att ett års väntan på ett SIM-kort är för länge? Hahahahahahahahaaaaaaa. Take it or leave it."
Frustererande är bara förnamnet.
Inte konstigt att det finns så många telefonautomater här...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar