Bildgåta #2

Vad är det här för något?

(Alltså den där runda rödrosa saken, pälstussen längst ner i bild är katten.)

Whitewater rafting i floden Pacuare

Något som jag absolut skulle rekommendera att man gör i Costa Rica är att prova på whitewater rafting. Det kostar lite, men är en helt oförglömlig upplevelse.

Jag har gjort det två gånger nu, båda gångerna i floden Pacuare, men med olika företag. Pacuare ska vara en av de fem bästa floderna i världen för rafting, dels på grund av den vackra naturen och dels på grund av att de snabba forsarna, rapids, håller riktigt hög klass.

Jag har åkt på dagsturer där det tar mellan 3 och 6 timmar att ta sig en sträcka på ca 30 km ner för floden, beroende på hur högt vattnet är.

Man kan även åka på två- eller tredagarsturer där man bor i lodges längs floden över natten och stannar till längs floden för att vandra i regnskogen eller bada i vattenfall. Det är definitivt något som jag vill göra i framtiden.

Vyn på väg från San José till Pacuare...

Lite frukost för att ladda upp inför raftingen

Floden Pacuare är omgiven av regnskog...

...som förutom lite bebyggelse och några broar som leder till reservat är helt orörd

Här är floden Pacuare. I lugna vatten kunde man ligga och flyta medströms

Det fanns många vattenfall längs floden som man kunde paddla in sig under och få sig en dusch

Som här, vid vattenfallet Huacas

Vi åkte en Class III/IV-tur, med fem häftiga rapids. I början var alla försiktiga, men det tog inte länge innan alla paddlade allt de kunde för att det skulle gå ännu snabbare utför

Det var som att åka bergochdalbana, fast på vatten...

...riktigt blöt blev man också!

Höst för en dag

Imorse vaknade jag till smattret av regn på plåttaket. Det är första gången det hänt på en evighet. Det var ett riktigt ruskväder, regn och kalla vindar.

Jag blir alldeles lycklig. Dörren står på vid gavel för att släppa in den kyliga luften och jag sitter här med både strumpor och långärmad tröja. Det känns som höst och är hur mysigt som helst. Får nog passa på att fixa lite te och tända några värmeljus, för vem vet när hösten kommer tillbaka igen. Jag slår vad om att imorgon bitti lyser solen från en klarblå himmel igen, precis som det brukar vara.

Jag är inte den enda utlandssvensken som saknar hösten ibland, bland annat har Annika i Virginia har beskrivit längtan efter den svenska hösten väldig bra.

Folkomröstning om CAFTA (TLC) i Costa Rica

Idag hölls en folkomröstning i Costa Rica om frihandelsavtalet CAFTA (eller TLC som det kallas här) som skulle innebära fri handel med USA. Detta är en fråga som debatterats under de senaste fyra åren och delat invånarna i två läger.

Kort sammanfattat skulle ett frihandelsavtal innebära att marknaden i Costa Rica öppnas, på gott och ont. I dagsläget är både telekommunikation (ICE) och försäkringssektionen (INS) kontrollerade av staten och om avtalet skrivs under kommer utländska företag kunna konkurrera med dessa, vilket motståndarna menar kommer försvaga tryggheten i landet. Motståndarna menar även att marknaden kommer att översvämmas av billiga, massproducerade jordbruksprodukter från USA, vilket skulle vara förödande för landets bönder. "Sälj inte fädnerslandet!" säger motståndarna.

Förespråkarna, med president Oscar Ariás i spetsen, menar att det är dags att landet öppnar sin ekonomi och att fri handel är nödvändigt för att skapa bättre förutsättningar i samhället och utveckla landet. Många av landets företag är helt beroende av export och många amerikanska företag har etablerat sig i landet och ger många arbetstillfällen. Guatemala, El Salvador, Honduras, Nicaragua och Dominikanska republiken har redan skrivit under avtalet så Costa Rica är det enda landet som inte gjort det. "Säg ja till möjligheterna!" menar förespråkarna.

De jag känner är positiva till förslaget. Äntligen, säger de, försvinner det statliga monopolet. Folk vill ha konkurrens på marknaden. De har tröttnat på att vänta månader, ibland år, på att få en mobiltelefon. De har tröttnat på korruption, tröttnat på myndigheter som gör vad de vill, när de vill, hur de vill. Folk kan ju ändå ingenting göra eftersom inga alternativ finns.

Å andra sidan är de jag känner oftast högutbildade och kan engelska. För dem innebär TLC även fler utländska företag i landet som ger högre löner. För någon som som försörjer sig på något som USA kan tänkas importera till Costa Rica och oroar sig för att bli utkonkurrerad och förlora allt är perspektivet naturligtvis helt annorlunda.

Frågan om fri handel har alltså varit så omdebatterad att det bestämdes att en folkomröstning skulle hållas, den första i landets historia. Jag tänker själv inte ta ställning i frågan här eftersom jag dels inte har alla fakta eller tycker mig veta tillräckligt mycket om landets och invånarna, och dels för att det ofta har varit svårt att skilja på propaganda och fakta.

Särskilt nej-sidan anser jag har varit dåliga på att ha bevis för sina argument. De tar upp många viktiga punkter, men ofta har de kommit med helt felaktiga eller väldigt överdrivna påståenden. De har påstått att fri handel skulle innebära att Costa Rica inte längre har kontroll över sina vattenresurser, att priserna för mobiltelefoni skulle gå upp med 400% ifall fler företag kommer in på marknaden, att landets sjukvård skulle rasa sönder, att Costa Rica skulle användas som en enda stor vapenfabrik...

Ja-sidan har varit mer sakliga i frågan, och det tror jag de vunnit mycket på i slutändan. De senaste dagarna har jag sett många på bussen som suttit och läst informationsbroschyrer, där alla farhågor tas upp på ett mer nyanserat sätt. När det kommer till kritan är det nog precis vad folk vill höra, inte skrämselpropaganda som nej-sidan kör med.

Rösträkningen har hållt på för fullt hela kvällen och det har varit väldigt jämnt, vilket är något överraskande eftersom nej-sidan har haft försprång i den senaste opinionsundersökningarna. Dessutom har de ju hörts och synts mest, som syns på bilderna ovan.

Med 95% av rösterna räknade har ja-sidan 51,6% och nej-sidan 48,4%. Ledaren för nej-rörelsen har precis hållt tal inför en besviken folkmassa i huvudstaden och lovat att fortsätta se efter deras intressen. I studion talar de om att folk ska vara stolta över att leva i en demokrati och avslutar med ett Mañana será otro día.

Jag är mest imponerad över hur lugnt allt gått till hittills och hoppas att lugnet håller i sig över natten när folk ska ut och fira/sörja.

Mer info om CAFTA och folkomröstningen hittar man här på svenska, här på engelska och här på spanska.

Gud och telefonerna

Ibland blir det väldigt påtagligt att det här är ett katolskt land där religionen är viktig del av samhället.

Som när man får ett mail tillbaka som svar på en fråga om hur man ska göra med internetuppkopplingen som inte funkar, där en anställd på det statliga telebolaget ICE först svarar att man ska faxa några dokument, och sedan avslutar med namn, e-mailadress, telefonnummer och ett litet ord på vägen:

DIOS NO TE PROMETIÓ DIAS SIN DOLOR, RISA SIN TRISTEZA,
SOL SIN LLUVIA
PERO EL SI PROMETIÓ FUERZAS PARA CADA DÍA,
CONSUELO PARA LÁGRIMAS, Y LUZ
PARA EL CAMINO.*

Jag har svårt att tänka mig ett sådant svar från Telias kundtjänst.

Fast den som skickade mailet var nog inte helt ute och cyklade, när man har med ICE att göra är styrka och lindring precis vad man behöver. Speciellt när man har väntat på hemtelefon/mobiltelefon sedan 2006...

*Ungefär:
Gud lovade inte dagar utan smärta, glädje utan sorg,
solsken utan regn, men han lovade styrka inför dagen,
lindring för dina tårar och ljus på vägen.

Lite soppa, någon?

Uppdatering:

Viagra-soppan var en fisk- och skaldjurssoppa. Helt klart att föredra framför sköldpaddsägg.

Nationaldagen i Costa Rica

Den 15 september var det Costa Ricas nationaldag. På samma dag firar även El Salvador, Guatemala, Honduras och Nicaragua nationaldagen eftersom alla dessa länder förklarade sig självständiga från Spanien den här dagen 1821.

Det var inga blodiga strider eller uppror som ledde till Costa Ricas självständighet. För de flesta costaricanerna kom självständigheten som en överraskning och costaricanerna själva berättar glatt om hur de fick reda på det en månad senare, genom ett brev.

Men det är klart det firas ändå - med parader, flaggor och musik dagen lång. Och under hela september pryds varenda fasad, buss och bil med flaggor, girlanger och vimplar.

Bättre sent än aldrig?

Nu är jag tillbaka efter en lång bloggpaus. Det har varit väldigt hektiskt den senaste tiden så jag har knappt hunnit med mig själv och ännu mindre hunnit med bloggen. Så jag ber alla som kommenterat om ursäkt för att det tagit så lång tid att svara - och försöker kompensera med lite bilder från nationaldagen förra helgen i nästa inlägg.

Matvaror i Costa Rica

Det är kul att gå runt i mataffärer när man är utomlands. Det finns så många produkter som man aldrig sett förut, allt från olika märken till konstiga konserver, frukter och grönsaker. Dessutom säger utbudet mycket om landet och vad folk äter mest.

Jag minns att i Schweiz var utbudet av ost och choklad enormt (surprise!). Det fanns olika yoghurtsorter så långt ögat kunde nå, och alltid nygräddade croissanter.

Från Australien minns jag inte riktigt hur utbudet var. Att grönsakerna i mina ögon var helt enorma minns jag, och att yoghurten var riktigt sliskig. Men några speciella produkter kommer jag inte på. Matilda?

England var det en massa år sedan jag var i, men visst hade de väl ett stort utbud av småpåsar med chips i alla möjliga smaker. Min värdfamilj köpte alltid storpack med dem som vi fick till lunch varje dag. Baconchips. Rostbiffchips. Vinägerchips...

I Costa Rica är det tonfisk som gäller. Det finns flera hyllmetrar i affärerna med tonfisk i alla möjliga former och smaker. Inte bara tonfisk i vatten eller olja, utan Atún con vegetales, Atún con maíz dulce, Atún con escabeche, Atún ahumado en aceite, Atún con chili jalapeño... listan kan göras hur lång som helst.

Förutom tonfisk finns det ett riktigt stort utbud av ris, som ofta säljs i stora påsar på flera kilo. Sen har vi förstås alla bönor. Det finns svarta, vita, röda, kidney... allt från okokta i stora förpackningar till färdigkokta antingen i plastförpackning eller på burk. Dessutom finns många sorters burkar med Frijoles molidos/refritos, en bönröra som ofta används som dipp till nachos eller i mat.

från http://www.lealsa.com/images/productos/Maggi_molidos.gif

Vi har också ett stort utbud av majonäs. Här äter folk majonäs till nästan allt. Går man ut och äter får man ofta ett X antal förpackningar majonäs till maten, som sammanlagt innehåller mer än jag äter på ett år. Det hälls över maten, det blandas i sallader och hälls över grönsaker, på mackan, som dipp...

Sist men inte minst, kaffe. Klart att det finns hur många kaffesorter som helst i ett land som Costa Rica. Jag köper Rey, som är en av de billigaste och mest populära kaffesorterna.

Café Britt är ett otroligt turistigt och svindyrt kaffe som folk här bara fnyser åt det och säger att det ju inte ens är gott, bara dåligt kaffe som säljs till turister som inte vet bättre. Jag har aldrig köpt det, tycker helt enkelt att det är ganska onödigt att betala femdubbla priset bara för en förpackning med pittoreska tecknade bilder på kaffeplantage och folkdräkter.

Nej, det får bli Rey istället. Duger kaffet åt kungen på bilden så duger det åt mig också.

Såhär bor vi i Costa Rica

Hamnade av en slump på mäklarsidor i Sverige idag och kom att tänka på allt som skiljer sig mellan Sverige och Costa Rica inredningsmässigt. Jag hade nästan glömt bort hur vi bor i Sverige eftersom allt här blivit helt normalt och ingenting jag tänker på, så det är kul att se allt med svenska ögon igen:

• Golven. Här är det klinkers som gäller, både inomhus och i garaget. Har inte sett skymten av trä- eller platsgolv. Det är lättstädat och inte känsligt för fukt. Dessutom håller sig golven svala, vilket är skönt när det är riktigt varmt inne.
  
  
• Väggarna är målade, aldrig tapetserade. Tapeter är nog ingen bra idé med tanke på luftfuktigheten.



• Inga trösklar. Inte ens till ytterdörren (jättebra för kackerlackorna när de vill in, roligt för katten som kan jaga dem, mindre bra för mig som måste springa efter dem och med insektssprayen i högsta hugg...)

Min kanske bästa vän... :-)

• Det finns ingen hall i husen. Man kommer direkt in i vardagsrummet (när man går förbi hus och ytterdörren är öppen ser man direkt in till familjen som sitter i TV-soffan). Ofta är vardagsrummet kombinerat med kök/matsal. Sovrummen ligger avskilda längst in i huset.



• Toastolen är jättelåg och dörrhantagen är runda och vrids om (som i USA om jag inte minns fel).



• Väldigt få har varmvatten hemma, så man diskar och tvättar i kallvatten. Det funkar förvånansvärt bra, disk- och tvättmedel innehåller säkert supermedel som jag kanske inte ens vill veta vad det är?

När jag kom hit envisades jag med diska som i Sverige, med diskborste och flytande diskmedel, men det funkade inte så bra. Sen gick jag över till icke-flytande diskmedel och svamp, precis som alla andra, med mycket bättre resultat. Lika bra att härma lokalbefolkningen redan från början, de har ju mycket bättre koll än jag. When in Rome...

• Att det bara finns kallvatten löser man med elektrisk uppvärmning i duschmunstycket. Jag har varit med om självmordsduschar med ojordade kontakter och sladdar som hänger lite hipp som happ (som säkert skulle få en svensk elektriker att gråta), där man får sig en riktig kyss om man råkar nudda något av metall, men den jag har funkar bra.



• Alla garderober är inbyggda i väggen, med stora skjutdörrar och enorma hyllor.



• I många kök finns en desayunador, en bardisk där man äter frukost.



• Det finns inga fönsterkarmar. Vill man ha blommor och prydnadsfigurer ställer man dem någon annanstans. Ofta utanför ytterdörren så det ser ut som en jungel med alla stora fina blommor.



• I de flesta hem finns en cuarto de pilas, där tvätten tvättas och hängs. Ofta släpps dagsljuset in direkt genom fönster i taket så att tvätten torkar på nolltid. Tvättstugor och tvättomater finns knappt så alla har egen tvättmaskin. Praktiskt!

Sen har vi ju förstås hela utsidan på huset, som skiljer sig en hel del från Sverige... men det får bli en annan dag.

La Feria - Lördagsmarknaden

Solen är tillbaka

Här skiner solen för fullt idag - skönt efter regnovädret vi hade hela dagen igår.

Grannhusen.
Bild tagen tidigt på morgonen, det är bara då man ser skuggor på fasaderna
(resten av dagen står ju solen så högt).

Orkanen Felix

Som jag skrivit tidigare brukar inga orkaner passera direkt över Costa Rica utan mer norrut i Centralamerika och Karibien. I Nicaragua har minst 35 människor dödats enligt en artikel i DN och flera byar har utplånats. Många vägar är helt förstörda efter orkanens framfart så hjälp till de olycksdrabbade områdena måste skickas med helikoptrar eller båtar.

Felix passerar inte alltför långa från Costa Rica, så landet gjort sig beredd på det värsta i vissa utsatta områden. Börjat evakuera människor från områden som ligger lågt (risk för översvämning) och slagit upp tillfälliga bostäder för de ev. drabbade. Men det blev inte som man förutspått och inga större incidenter har rapporterats.

Men visst har Felix framfart märkts av i landet. Det jag tydligast märker av? Regnet. Det regnar och regnar och regnar. Inte ett störtregn par timmar på eftermiddagen som det brukar, utan mer ihållande regn hela dagen idag och säkert hela natten också. Blixtrar och dunder. Ett kraftigt åskoväder drog in över San José idag och orsakade långa strömavbrott i många delar av stan.

Regn regn regn...

La Nación rapporterar om hagelstorm i San José idag. Det är ingenting jag märkte av, men en video på ruskvädret finns här. I andra delar av landet har de haft problem med översvämningar och jordskred.

Det är första gången sedan 1886 som två orkaner av den här styrkan (kategori 5) drar in över land under samma säsong. Det har inte heller hänt tidigare att de två första orkanerna under en orkansäsong utvecklas till kategori 5.

I år väntas orkansäsongen bli värre än normalt, och med den här början verkar det ju onekligen så.

(Men oroa dig inte mamma, jag bor högt upp, i mitten av landet, och klarar mig undan med störtskurar.)

*Konstigt namn på en orkan förresten, såvitt jag minns från skollatinet betyder Felix lycklig... och det rimmar ju ganska illa med en ilsken orkan.

Nationaldagen närmar sig

Det märks att Costa Ricas nationaldag (15/9) börjar närma sig.

• Imorse satte de upp flaggor längst upp på lyktstolparna längs en hel motorväg. Vilket jobb!

• Grannpojken har övat på att spela tringel från morgon till kväll under hela helgen. Jag vaknar till plingandet av When the saints go marching in, äter lunch till When the saints go marching in... om det inte varit för att han skulle upp tidigt till skolan idag hade jag säkert somnat till den igår också. Verkligen ambitiöst. Han kommer säkert bli bästa tringelspelaren i hela karnevalen.

Hårmode i Panama

Jag vet inte hur många jag såg i Panama City som gick runt med hårrullarna på stan...

Orkansäsongen börjar

Nu har orkansäsongen börjat. Idag drabbades Karibien av orkanen Dean, som fortsätter dra in över Mexikanska golfen. Den väntas nå Jamaica på söndag och Yucatánhalvön på måndag. Det rapporteras om att Dean redan förstört mycket i sin väg och skördat dödsoffer. Och tyvärr väntas den öka i styrka under de närmaste dagarna, till fyra av fem på orkanskalan.

Costa Rica brukar inte bli direkt drabbat av orkaner. Det har hänt, men är väldigt ovanligt. Grannländerna i norr drabbas av orkaner ibland, men som man ser på kartan ligger Costa Rica längre söderut och mer skyddat i "inbuktningen".

Karta lånad härifrån

Men naturligtvis kan landet drabbas indirekt av orkanerna. Det är inte ovanligt att orkaner i området innebär en väldigt massa regn, med översvämningar och jordras som följd. När Katrina härjade vattenfallsregnade det dygnet runt här och många vägar förstördes. Men det är ju ingenting i jämförelse med förödelsen som Katrina drog med sig på andra håll.

Själv märkte jag inte mycket av orkansäsongen förra året. Här förväntas det regna extra mycket i helgen på grund av orkanen Dean så det återstår att se vad som händer. Kanske är det lugnet före stormen, både igår och idag har vi haft sol hela dagen. Inte ens en liten eftermiddagsskur.

Annars är orkaner som sagt inget som oroar oss särkilt mycket här. Frågar man folk om orkaner i Costa Rica svarar de bara att nej, det finns det inte, kanske någon för tio år sedan eller så, men annars regnar det bara extremt mycket när någon drar fram. Vi är lyckligt lottade här.

Det jag däremot undrar är hur läget är för Carina i Dominikanska Repbliken.

Helgdagar i Costa Rica

Idag är det Mors dag i Costa Rica. Mors dag infaller inte sista söndagen i maj som i Sverige, utan alltid på samma datum, den 15 augusti. Dessutom är det ju Latinamerika vi pratar om, klart att en så viktig dag som Mors dag ska vara en officiell helgdag så man kan fira ordentligt!

Fast i år är det lite annorlunda. Enligt en ny lag flyttas nämligen alla helgdagar till nästföljande måndag. Ok, inte de religiösa helgdagarna (klart man inte kan flytta på långfredag t.ex.) men alla andra.

Tanken bakom detta är att man alltid ska få långhelg och vara ledig lördag-söndag-måndag, vilket ju inte går om helgdagen infaller mitt i veckan.

Det är en fin tanke, men många är inte nöjda med den nya lagen. Dels på grund av att viktiga helgdagar bör firas på den rätta dagen, och dels på grund av att vissa arbetsgivare följer den nya lagen, andra inte. Så det slutar med att folk är lediga olika dagar för samma helgdag, och det är ju inte så lyckat.

Så officiellt är det Mors dag på måndag, men det är idag folk vill fira. Köerna i affärerna för att köpa morsdagspresenter är långa, blomsterförsäljarna har fullt upp och många går ut och äter på restaurang ikväll.

Folks missnöje verkar ge resultat. Det ryktas om att lagen ska ändras så att Mors dag åter igen kan firas på den rätta dagen från och med nästa år. Fast i år blir det som det blir.

Mors dag är idag men samtidigt på måndag också.

Regn regn regn

Vi är mitt i regnperioden nu. Den håller på från maj-november men är faktiskt inte så regnig som namnet antyder. Snarare en kontrast till torrperioden, då inte en droppe regn faller på flera månader.

Varje morgon skiner solen för fullt och fortsätter så fram till tvåtiden på eftermiddagen ungefär. Då blir det antingen molnigt resten av dagen, eller så kommer ett långvarigt duggregn eller så...

...kommer en störtskur som på bilderna nedan.


Det ligger i luften att det kommer spöregna om några ögonblick. Lika bra fälla upp paraplyet, ta sig ut ur parken och söka skydd under något tak.


Efter några minuters regnande är vattenkanalerna på sidan av vägen helt fulla och vatten forsar upp ur brunnarna. Efter ytterligare några minuter har det stigit så pass mycket att man får kämpa sig genom forsande vatten för att ta sig någonstans.


En park som nyss var full av glass, sockervadd, ballonger och lekande ungar är nu helt öde. Själv står jag under tak och väntar. Att göra annat är ingen idé. Att ens försöka ta sig över gatan är som att ställa sig i duschen med kläderna på. Man får helt enkelt stå och vänta och hoppas på att en ledig taxi dyker upp. (Vilket kan dröja eftersom ALLA är ute efter en taxi...)

Ibland kan det vara kul med en riktig störtskur. Folk skrattar gott åt sig själva och varandra när de försöker ta sig igenom forsande vatten eller springa mellan olika tak. Det händer ofta när jag springer mellan tak, att jag möter någon som snabbt tittar upp på mig, nickar i samförstånd och ropar "Vilket regn, hehehehee".

Parque Nacional Carara

Ett par timmar från San José, ute vid Stilla Havet, ligger nationalparken Carara. Den är känd för att väldigt många fågelarter finns där, men jag såg bara några papegojor. Desto fler fåglar hörde man - ljudet var nästan öronbedövande!

Häftiga träd och växter fanns det också - och ett överflöd av ödlor och grodor, förstås. Kolla in slideshowen så får ni se.

Röda korset och telefonerna

På väg till affären några kvarter bort för att köpa mjölk och nybakat bröd till frukosten. Allt är sådär tyst och stilla som en söndagsmorgon kan vara. Någon tvättar bilen, några hemmafruar har samlats utanför något hus. Ett par ungar som sparkar boll.

Plötsligt dyker ett helt gäng ambulanser upp runt hörnet. Shit, tänker jag först, nu måste det ha hänt något riktigt otäckt. Så många ambulanser ser man ju aldrig på samma gång. Inte i ett sömnigt bostadsområde en söndagsförmiddag.

Sen fylls tystnaden av musik. En Röda Korset-sång. Cruz Roja... solidaridad... Cruz Roja... humanidad... Ambulanserna stannar, ut hoppar ambulansmännen, öppnar bakdörrarna och lastar på sig ett gäng telefonkataloger var. Sprider ut sig till husen på gatan för att dela ut dem, samtidigt som en speakerröst basunerar ut att nu är telefonkatalogen här, Röda korset kommer med den i år igen, frivilliga bidrag mottages tacksamt för att hjälpa verksamheten.

Jag hoppas att de dyker upp på min gata snart. Jag vill gärna ge ett bidrag till en sjungande ambulans.