Denna trafik...

Det finns väldigt mycket jag gillar här i Costa Rica, men trafiken är inte en av dem. Folk kör verkligen inte lika lugnt och laglydigt som i Sverige. Många trafikregler tas med en stor nypa salt (eller så följs de inte alls av de som mutar till sig ett körkort istället för att gå på körskola).

Själv har jag inget körkort och kan verkligen inte tänka mig att skaffa det här heller, hur billigt och enkelt det än är. Jag tror inte jag skulle komma många meter utan en helkvaddad bil. Så jag är ingen expert på trafikregler, men till och med jag kan se hur galet folk kör:

• Byta filer hur som helst? -Inga problem.

• Köra vid rött ljus? - Har man chansen så!

• Gasa på när någon försöker gå över vägen? - Yiiihaaa!

• Göra galna U-svängar? Går ju snabbare så...

• Använda blinkers? - Varför det!?

• Köra full? - Vadå full? Jag drack ju bara ett X antal öl.

osv...

Man ser rätt många bilar med småskador här och var, och det är ju inte så konstigt. Konstigare är att det ändå (i mitt tycke) är så pass få olyckor i förhållande till hur folk kör. Jag har aldrig varit med om någon olycka här och faktiskt inte sett så många heller*.

Det finns en lag här som säger att man inte får flytta på fordonen förrän både trafikpolis och utredare från försäkringsbolaget INS** kommit på plats och skrivit rapporter. Det gäller alltså även om det bara är en liten småkrock då man egentligen skulle kunna flytta bilarna åt sidan så att andra kan komma fram.

Naturligtvis ställer den här lagen till med lååååånga bilköer vid bilolyckor. En gång fick vi vänta i 3 timmar mitt ute i djungeln på att trafikpolis och försäkringsutredare skulle skriva sina rapporter så att bärgningsbilen kan göra sitt och vi andra kan åka vidare.

Fast det är förstås inte lika illa som för en bekant till mig. Han och familjen skulle hälsa på några släktingar (vanligtvis en resa på ca 5 timmar) men det var en stor olycka på vägen dit. Och eftersom det bara fanns en fil i varje körriktning och bilköerna växte sig längre och längre tog det väldigt lång tid innan trafiken flöt på igen. 14 timmar, för att vara exakt.

Tänk att sitta mitt ute i ingenstans i 14 timmar, utan mer mat eller vatten än det man råkar ha i bilen. Den mesta av tiden var åtminstone under natten, mitt på dagen hade det nog blivit väldigt jobbigt utan mycket vatten.

Mina futtiga 3 timmar i djungeln är ingenting i jämförelse. ;-)

*Fast om man jämför med i Sverige har jag nog sett rätt många ändå. Småkrockar här och där, en och annan lastbil vid vägkanten osv.
**INS är det enda försäkringsbolaget här i landet.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Jag passar på att avsluta med ett par videor som visar de största farorna för oss fotgängare: bilar som kör mot rött vid övergångsställen och motorcyklister som kör precis som de vill.



Här är bilar som kör mot rött. Tro mig, jag litar aldrig på att det är rött, man måste se sig om ordentligt också...



Här är alla galna motorcyklister. Ibland där jag går över gatan finns inget övergångsställe utan man får gå över när det bildas bilkö vid rött ljus (ja, bilarna stannar faktiskt på vid stora korsningar). Då får man liksom kika fram innan man går mellan bilarna så det inte kommer en motorcykel och kör över en. Ett tips till framtida Costa Rica-resenärer. ;-)

Folkomröstning om CAFTA (TLC) i Costa Rica

Idag hölls en folkomröstning i Costa Rica om frihandelsavtalet CAFTA (eller TLC som det kallas här) som skulle innebära fri handel med USA. Detta är en fråga som debatterats under de senaste fyra åren och delat invånarna i två läger.

Kort sammanfattat skulle ett frihandelsavtal innebära att marknaden i Costa Rica öppnas, på gott och ont. I dagsläget är både telekommunikation (ICE) och försäkringssektionen (INS) kontrollerade av staten och om avtalet skrivs under kommer utländska företag kunna konkurrera med dessa, vilket motståndarna menar kommer försvaga tryggheten i landet. Motståndarna menar även att marknaden kommer att översvämmas av billiga, massproducerade jordbruksprodukter från USA, vilket skulle vara förödande för landets bönder. "Sälj inte fädnerslandet!" säger motståndarna.

Förespråkarna, med president Oscar Ariás i spetsen, menar att det är dags att landet öppnar sin ekonomi och att fri handel är nödvändigt för att skapa bättre förutsättningar i samhället och utveckla landet. Många av landets företag är helt beroende av export och många amerikanska företag har etablerat sig i landet och ger många arbetstillfällen. Guatemala, El Salvador, Honduras, Nicaragua och Dominikanska republiken har redan skrivit under avtalet så Costa Rica är det enda landet som inte gjort det. "Säg ja till möjligheterna!" menar förespråkarna.

De jag känner är positiva till förslaget. Äntligen, säger de, försvinner det statliga monopolet. Folk vill ha konkurrens på marknaden. De har tröttnat på att vänta månader, ibland år, på att få en mobiltelefon. De har tröttnat på korruption, tröttnat på myndigheter som gör vad de vill, när de vill, hur de vill. Folk kan ju ändå ingenting göra eftersom inga alternativ finns.

Å andra sidan är de jag känner oftast högutbildade och kan engelska. För dem innebär TLC även fler utländska företag i landet som ger högre löner. För någon som som försörjer sig på något som USA kan tänkas importera till Costa Rica och oroar sig för att bli utkonkurrerad och förlora allt är perspektivet naturligtvis helt annorlunda.

Frågan om fri handel har alltså varit så omdebatterad att det bestämdes att en folkomröstning skulle hållas, den första i landets historia. Jag tänker själv inte ta ställning i frågan här eftersom jag dels inte har alla fakta eller tycker mig veta tillräckligt mycket om landets och invånarna, och dels för att det ofta har varit svårt att skilja på propaganda och fakta.

Särskilt nej-sidan anser jag har varit dåliga på att ha bevis för sina argument. De tar upp många viktiga punkter, men ofta har de kommit med helt felaktiga eller väldigt överdrivna påståenden. De har påstått att fri handel skulle innebära att Costa Rica inte längre har kontroll över sina vattenresurser, att priserna för mobiltelefoni skulle gå upp med 400% ifall fler företag kommer in på marknaden, att landets sjukvård skulle rasa sönder, att Costa Rica skulle användas som en enda stor vapenfabrik...

Ja-sidan har varit mer sakliga i frågan, och det tror jag de vunnit mycket på i slutändan. De senaste dagarna har jag sett många på bussen som suttit och läst informationsbroschyrer, där alla farhågor tas upp på ett mer nyanserat sätt. När det kommer till kritan är det nog precis vad folk vill höra, inte skrämselpropaganda som nej-sidan kör med.

Rösträkningen har hållt på för fullt hela kvällen och det har varit väldigt jämnt, vilket är något överraskande eftersom nej-sidan har haft försprång i den senaste opinionsundersökningarna. Dessutom har de ju hörts och synts mest, som syns på bilderna ovan.

Med 95% av rösterna räknade har ja-sidan 51,6% och nej-sidan 48,4%. Ledaren för nej-rörelsen har precis hållt tal inför en besviken folkmassa i huvudstaden och lovat att fortsätta se efter deras intressen. I studion talar de om att folk ska vara stolta över att leva i en demokrati och avslutar med ett Mañana será otro día.

Jag är mest imponerad över hur lugnt allt gått till hittills och hoppas att lugnet håller i sig över natten när folk ska ut och fira/sörja.

Mer info om CAFTA och folkomröstningen hittar man här på svenska, här på engelska och här på spanska.