Under mitt paraply

Nu är det inte så långt kvar tills de riktiga "vintermånaderna" är här så det är bara att börja vänja sig vid regn, regn, regn... Visserligen ska jag inte klaga för halva dagarna brukar ju vara fina och soliga, men visst blir man lite less på att bli dyngsur om fötterna var och varannan eftermiddag.

Regnsäsongen har visserligen pågått ett tag nu, men det trappas upp och blir som värst där jag bor i oktober/november. Det är ju då som orkansäsongen håller på för fullt i Karibiska havet också, så det är ju inte så konstigt att vi får en släng av riktiga regnoväder. Fast tydligen var det värre förr, säger folk, då kunde det regna dygnet runt i flera veckor i sträck. Vädret håller visst på att förändras överallt.

Något jag tycker är lite kul är att det som costaricaner kallar vinter och jag kallar regnsäsong, det kallar turistnäringen och resebolagen för "green season". Det låter ju så mycket bättre så! Men på ett sätt har de ju rätt, det är verkligen otroligt grönt, lummigt och fint den här tiden på året.

En helt vanlig eftermiddag, under mitt paraply.
Jag tycker det är jättefint förresten, trots att jag inte gillar paraplyer egentligen. Randigt och sommarfärger, det gillar jag!

Men har man inget paraply med sig kan man alltid köpa ett billigt i någon liten "kiosk" längs gatan. Litet paraply kostar $2, stort paraply $3. Och vill man kan man ju alltid köpa med sig en kokosnöt också.

Sen finns det förstås en massa försäljare längs gatan som börjar sälja paraplyer så fort första regndroppen faller (innan dess är det inte helt ovanligt att de står och säljer solglasögon istället).

Här är en liten hink där man kan ställa sitt paraply för att ha händerna fria när man köper bröd, bakelser och kanske en tårta till Mors dag, som firas på fredag.

Och så här fin utsikt brukar jag ha på bussen på eftermiddagarna... Jag gillar det faktiskt, det är mysigt med regn när man är inomhus. :-)

Cow Parade i San José 2008

Cow Parade, som började i Zurich för 10 år sedan och sedan funnits i olika städer runt om i världen, har pågått ett tag här i San José. Nu har jag äntligen gått runt och kollat och fotat många av de 120 korna som står utställda i stan.

Idén är att korna auktioneras ut och pengarna man får in går till välgörenhet, t.ex. till barnsjukhuset i San José. Jättebra idé tycker jag, konst till folket och pengar till de som behöver.

Det som är synd är att korna tyvärr inte lämnats ifred, lösa delar har stulits eller brutits av på vissa kor, så nu står korna i inhägnader vilket förstör intrycket lite.

Här är några av mina favoritkor. Jag gick runt en ganska regnig dag så man får tänka sig att de egentligen är ännu färggladare i solen. Fast det var skönt för mig, jag har nog aldrig orkat gå runt och se alla under brännande sol. :-)

Klicka på bilderna så blir de jättestooora.

En ganska så snorkig målarko vaktar entrén till Cow Parade i Parque Central.

Den här kon gillade jag eftersom den är så typisk costaricansk,
med kaffeplockare (kolla hur kons ben är deras jeansben),
natur och ett typisk litet hus på magen.

Så här dansar man som en ko...

Den här fint utsmyckade kon var den lilla tjejens favorit.
Hon stod där bra länge så hon fick vara med på bild. :-)

En taxiko! Så ser alla taxibilar ut här, röda med en gul triangel på dörren.

Vaca Negra, dvs namnet på coca-cola med vaniljglass.
Inte min favoritdryck direkt fast kon var ju kul.

En munter strippko med ordentliga gaddar.

Den här grodmutanten till ko skrattade jag gott åt när jag såg.
Den har halft tranformerats till Costa Ricas mest kända groda,
den rödögda bladgrodan.

Och sist men inte minst kommer ett par videor om Cow Parade här i San José.


Den här är från innan evenemanget invigdes och kan vara rätt kul för den som är intresserad av att höra hur spanskan låter här.



Och här är några av korna på plats, fina bilder med namn och musik.

Ordlös Onsdag - Cow Parade

Fler deltagare finns hos Nejma i Marocko.

Mat och dans på kulturdagen

Nyligen var jag på en kulturdag anordnad av Museo Nacional de Costa Rica. Förutom de vanliga utställningarna av landets historia fanns där även traditionell mat från de andra länderna i Centralamerika och självklart också barn som visade upp folkdans och orkestrar som spelade.

Några som väntar på sin tur att dansa...

De mystiska runda stenarna har fått hattar...

Jag ser knappt skillnad på kaktus och tussilago, men är inte de stora gulgröna växterna i museets trädgård samma som vi har som krukväxter i Sverige?

På museet finns ett fjärilshus med 20 olika fjärilssorter. Här är en av dem.

Det vankades även mat från olika länder. Riktigt kul att gå runt och smaka på allt!

Goda pupasas från El Salvador, majstortillas fyllda med ost eller kött.

Utsikten från museet. En massa folk hade samlats för att inte missa...

...paraderna. Ingen fest utan parad!

Nationaldagen i Costa Rica

Den 15 september var det Costa Ricas nationaldag. På samma dag firar även El Salvador, Guatemala, Honduras och Nicaragua nationaldagen eftersom alla dessa länder förklarade sig självständiga från Spanien den här dagen 1821.

Det var inga blodiga strider eller uppror som ledde till Costa Ricas självständighet. För de flesta costaricanerna kom självständigheten som en överraskning och costaricanerna själva berättar glatt om hur de fick reda på det en månad senare, genom ett brev.

Men det är klart det firas ändå - med parader, flaggor och musik dagen lång. Och under hela september pryds varenda fasad, buss och bil med flaggor, girlanger och vimplar.

Konstfestival

Vilken tur jag hade, att just på min födelsedag var det konstfestival i stan. En hel dag med marknad, uppträdanden, sång, musik, dans, filmvisning och ballonger!

Konsthantverk och bjäfs, om vartannat

Salsa, såklart!

Ansiktsmålning och sockervadd till ungarna

Masker. Ganska groteska egentligen, men folk här älskar dem!
En karneval utan dessa är ingen riktig karneval.

Ett hårt jobb i värmen

Boxningsmatcher. Inte direkt min grej...

...då är det roligare att fota ungar med fina gula ballonger.

Cykelhoppsuppvisningen fick ett abrupt slut,
eftersom första killen ramlade av rampen och bröt lite ben här och där.
Och folk var som gamar omkring honom och ambulanskillarna...

Kvack!

Ungarna fick också en egen boxningsring att skutta omkring i

Det är klart det ska vara skjortor i grälliga färger när man ska dansa salsa!

Tuffa kinder

Glasfigurer under tillverkning

Cirkus med undervattenstema...

...fast det tog det lång tid innan jag fattade.
Under halva föreställningen skrockade jag förtjust åt att det var en svart anka med stora fötter på scen.
Det var innan jag insåg att han nog var en dykare, inte en anka.
Jämmer. Vilken besvikelse.

Wiiiiiiiii!

Maneter, tror jag

En kväll som inte slutar med fyrverkerier och konfetti räknas inte