Mobiltelefoni i Costa Rica

Jag har fått en del mail från folk som ska till Costa Rica och undrar om man kan ta med sig sin mobiltelefon hit.

Att som i Sverige kunna gå in på Pressbyrån och köpa ett kontantkort är tyvärr en önskedröm. Här i Costa Rica är det monopol på telefoni och kontantkort existerar inte alls.

Vill man ha ett costaricanskt nummer måste man först ha uppehållstillstånd, och sedan får man snällt ställa sig i kö hos ICE och vänta... och vänta... Det finns aldrig tillräckligt många abonnemang att dela ut, och utdelning sker några gånger per år. Jag känner folk som efter ett par år fortfarande väntar.

Vad har man då för alternativ som turist?

1. Ta med sig sin egen mobiltelefon

• Man bör börja med att kolla med sin mobiloperatör om de har avtal med ICE. Enligt den här länken finns det några svenska operatörer som har det. Kolla noga vilka priser det är som gäller för att inte åka på en hög räkning.

• Sen måste ju själva mobilen funka här också. Costa Rica kör på GSM 1800 MHz. Själv åkte jag hit med en gammal Nokia 3310 i bagaget och hade inga problem att använda den med ett lånat costaricanskt abbonemang.

• Till sist, moderna laddare bör klara 110 V som vi har här, men en adapter är nödvändig eftersom uttagen ser helt annorlunda ut. Jag köpte en reseadapter på Clas Ohlson, ganska stor och otymplig men funkar bra. Det finns säkert mindre/billigare att köpa, både i Sverige och i Costa Rica.

2. Hyra en mobiltelefon

Många turister väljer att hyra en mobil under resan. Jag vet inte vilka de bästa företagen är, men ett par länkar hittade jag:

http://www.cellphonescr.com/rates.html

http://www.costaricacellularconnection.com/

Här är allmän info om att hyra en mobiltelefon:

http://www.destination360.com/central-america/costa-rica/costa-rica-cellular-phone-rental.php

Det kan vara värt att googla runt lite eftersom priserna verkar skilja sig en hel del. Många företag har olika planer, om man bara vill kunna ta emot internationella samtal, själv kunna ringa internationella samtal osv. Om du ska till väldigt avslägnsa platser så ha det i åtanke när du väljer företag för att försäkra dig om att de har service i de områdena.

3. Klara sig utan mobiltelefon

Det är säkert svårt att tänka sig att det går - men det gör det.

• För att själv ringa till familj och vänner i Sverige finns Skype som ett bra alternativ. Här finns billiga internetcaféer (ca 4 kr/h i huvudstaden men dyrare på turistorter) att gå till. Man kan även köpa internationella telefonkort här att ringa med.

• Om man vill kunna nås från Sverige är det lite knivigare. Skype har en tjänst som heter SkypeIn, där man får ett svenskt telefonnummer där man kan nås (men så vitt jag förstår måste man antingen vara online eller vidarekoppla till annan telefon) och en röstbrevlåda. Jag har inte provat de här tjänsterna själv ännu, någon annan som har erfarenhet av dem?

• Om man vill ha mobiltelefonen för att ringa lokalsamtal för att boka hotell. turer o.d. kan man använda sig av alla telefonautomater istället. Här vimlar det av sådana och det är jättebilligt att ringa. Man kan antingen använda mynt eller lokala telefonkort som säljs överallt. Om man bor på hotell kan man naturligvis få hjälp där med sådana samtal.
  
  
  

Folkomröstning om CAFTA (TLC) i Costa Rica

Idag hölls en folkomröstning i Costa Rica om frihandelsavtalet CAFTA (eller TLC som det kallas här) som skulle innebära fri handel med USA. Detta är en fråga som debatterats under de senaste fyra åren och delat invånarna i två läger.

Kort sammanfattat skulle ett frihandelsavtal innebära att marknaden i Costa Rica öppnas, på gott och ont. I dagsläget är både telekommunikation (ICE) och försäkringssektionen (INS) kontrollerade av staten och om avtalet skrivs under kommer utländska företag kunna konkurrera med dessa, vilket motståndarna menar kommer försvaga tryggheten i landet. Motståndarna menar även att marknaden kommer att översvämmas av billiga, massproducerade jordbruksprodukter från USA, vilket skulle vara förödande för landets bönder. "Sälj inte fädnerslandet!" säger motståndarna.

Förespråkarna, med president Oscar Ariás i spetsen, menar att det är dags att landet öppnar sin ekonomi och att fri handel är nödvändigt för att skapa bättre förutsättningar i samhället och utveckla landet. Många av landets företag är helt beroende av export och många amerikanska företag har etablerat sig i landet och ger många arbetstillfällen. Guatemala, El Salvador, Honduras, Nicaragua och Dominikanska republiken har redan skrivit under avtalet så Costa Rica är det enda landet som inte gjort det. "Säg ja till möjligheterna!" menar förespråkarna.

De jag känner är positiva till förslaget. Äntligen, säger de, försvinner det statliga monopolet. Folk vill ha konkurrens på marknaden. De har tröttnat på att vänta månader, ibland år, på att få en mobiltelefon. De har tröttnat på korruption, tröttnat på myndigheter som gör vad de vill, när de vill, hur de vill. Folk kan ju ändå ingenting göra eftersom inga alternativ finns.

Å andra sidan är de jag känner oftast högutbildade och kan engelska. För dem innebär TLC även fler utländska företag i landet som ger högre löner. För någon som som försörjer sig på något som USA kan tänkas importera till Costa Rica och oroar sig för att bli utkonkurrerad och förlora allt är perspektivet naturligtvis helt annorlunda.

Frågan om fri handel har alltså varit så omdebatterad att det bestämdes att en folkomröstning skulle hållas, den första i landets historia. Jag tänker själv inte ta ställning i frågan här eftersom jag dels inte har alla fakta eller tycker mig veta tillräckligt mycket om landets och invånarna, och dels för att det ofta har varit svårt att skilja på propaganda och fakta.

Särskilt nej-sidan anser jag har varit dåliga på att ha bevis för sina argument. De tar upp många viktiga punkter, men ofta har de kommit med helt felaktiga eller väldigt överdrivna påståenden. De har påstått att fri handel skulle innebära att Costa Rica inte längre har kontroll över sina vattenresurser, att priserna för mobiltelefoni skulle gå upp med 400% ifall fler företag kommer in på marknaden, att landets sjukvård skulle rasa sönder, att Costa Rica skulle användas som en enda stor vapenfabrik...

Ja-sidan har varit mer sakliga i frågan, och det tror jag de vunnit mycket på i slutändan. De senaste dagarna har jag sett många på bussen som suttit och läst informationsbroschyrer, där alla farhågor tas upp på ett mer nyanserat sätt. När det kommer till kritan är det nog precis vad folk vill höra, inte skrämselpropaganda som nej-sidan kör med.

Rösträkningen har hållt på för fullt hela kvällen och det har varit väldigt jämnt, vilket är något överraskande eftersom nej-sidan har haft försprång i den senaste opinionsundersökningarna. Dessutom har de ju hörts och synts mest, som syns på bilderna ovan.

Med 95% av rösterna räknade har ja-sidan 51,6% och nej-sidan 48,4%. Ledaren för nej-rörelsen har precis hållt tal inför en besviken folkmassa i huvudstaden och lovat att fortsätta se efter deras intressen. I studion talar de om att folk ska vara stolta över att leva i en demokrati och avslutar med ett Mañana será otro día.

Jag är mest imponerad över hur lugnt allt gått till hittills och hoppas att lugnet håller i sig över natten när folk ska ut och fira/sörja.

Mer info om CAFTA och folkomröstningen hittar man här på svenska, här på engelska och här på spanska.

Gud och telefonerna

Ibland blir det väldigt påtagligt att det här är ett katolskt land där religionen är viktig del av samhället.

Som när man får ett mail tillbaka som svar på en fråga om hur man ska göra med internetuppkopplingen som inte funkar, där en anställd på det statliga telebolaget ICE först svarar att man ska faxa några dokument, och sedan avslutar med namn, e-mailadress, telefonnummer och ett litet ord på vägen:

DIOS NO TE PROMETIÓ DIAS SIN DOLOR, RISA SIN TRISTEZA,
SOL SIN LLUVIA
PERO EL SI PROMETIÓ FUERZAS PARA CADA DÍA,
CONSUELO PARA LÁGRIMAS, Y LUZ
PARA EL CAMINO.*

Jag har svårt att tänka mig ett sådant svar från Telias kundtjänst.

Fast den som skickade mailet var nog inte helt ute och cyklade, när man har med ICE att göra är styrka och lindring precis vad man behöver. Speciellt när man har väntat på hemtelefon/mobiltelefon sedan 2006...

*Ungefär:
Gud lovade inte dagar utan smärta, glädje utan sorg,
solsken utan regn, men han lovade styrka inför dagen,
lindring för dina tårar och ljus på vägen.

Var är min el? Och mitt vatten?

Det börjar bli lite tjatigt nu.

Vi har inte haft något vatten under hela dagen (jobbigt att inte kunna duscha eller laga mat) och nu har vi ingen el heller i nästan hela stan. Alla gator runt omkring är helt svarta, men konstigt nog finns det el just i det kvarter där mitt favoritinternetcafé ligger.

El- och vattenföretaget sa tidigare i veckan att allt var fixat och i sin ordning och inga fler ström- och vattenavbrott var att vänta. Allt var frid och fröjd.

Sen krävde de mer pengar av regeringen. Regeringen avslog det, och vips så funkade visst ingenting igen, och vips var de "tvungna" att ransonera igen. Ett-par tre timmar och dagen med rullande schema över hela landet, ungefär.

"Men det har absolut ingenting att göra med regeringens avslag", säger de.

Visst.

Utpressning kallas det.

...

Jag kanske bör nämna att det här absolut inte är vanligt i Costa Rica. Folk säger att de aldrig varit med om det liknande förut. Någonsin.

Det är bara det dumma el- och vattenföretaget som är livrädda för fri handel och försöker med alla medel behålla sin ställning. På ett puckat sätt, javisst.

Ingen gillar det företaget, och det lär ju inte bli bättre efter deras utspel de senaste veckorna. När förslaget om fri handel genomförs kommer de få sitt straff och förlora alla sina kunder till konkurrenter, morrar folk...