Kort sammanfattat skulle ett frihandelsavtal innebära att marknaden i Costa Rica öppnas, på gott och ont. I dagsläget är både telekommunikation (ICE) och försäkringssektionen (INS) kontrollerade av staten och om avtalet skrivs under kommer utländska företag kunna konkurrera med dessa, vilket motståndarna menar kommer försvaga tryggheten i landet. Motståndarna menar även att marknaden kommer att översvämmas av billiga, massproducerade jordbruksprodukter från USA, vilket skulle vara förödande för landets bönder. "Sälj inte fädnerslandet!" säger motståndarna.
Förespråkarna, med president Oscar Ariás i spetsen, menar att det är dags att landet öppnar sin ekonomi och att fri handel är nödvändigt för att skapa bättre förutsättningar i samhället och utveckla landet. Många av landets företag är helt beroende av export och många amerikanska företag har etablerat sig i landet och ger många arbetstillfällen. Guatemala, El Salvador, Honduras, Nicaragua och Dominikanska republiken har redan skrivit under avtalet så Costa Rica är det enda landet som inte gjort det. "Säg ja till möjligheterna!" menar förespråkarna.
De jag känner är positiva till förslaget. Äntligen, säger de, försvinner det statliga monopolet. Folk vill ha konkurrens på marknaden. De har tröttnat på att vänta månader, ibland år, på att få en mobiltelefon. De har tröttnat på korruption, tröttnat på myndigheter som gör vad de vill, när de vill, hur de vill. Folk kan ju ändå ingenting göra eftersom inga alternativ finns.
Å andra sidan är de jag känner oftast högutbildade och kan engelska. För dem innebär TLC även fler utländska företag i landet som ger högre löner. För någon som som försörjer sig på något som USA kan tänkas importera till Costa Rica och oroar sig för att bli utkonkurrerad och förlora allt är perspektivet naturligtvis helt annorlunda.
Frågan om fri handel har alltså varit så omdebatterad att det bestämdes att en folkomröstning skulle hållas, den första i landets historia. Jag tänker själv inte ta ställning i frågan här eftersom jag dels inte har alla fakta eller tycker mig veta tillräckligt mycket om landets och invånarna, och dels för att det ofta har varit svårt att skilja på propaganda och fakta.
Särskilt nej-sidan anser jag har varit dåliga på att ha bevis för sina argument. De tar upp många viktiga punkter, men ofta har de kommit med helt felaktiga eller väldigt överdrivna påståenden. De har påstått att fri handel skulle innebära att Costa Rica inte längre har kontroll över sina vattenresurser, att priserna för mobiltelefoni skulle gå upp med 400% ifall fler företag kommer in på marknaden, att landets sjukvård skulle rasa sönder, att Costa Rica skulle användas som en enda stor vapenfabrik...
Ja-sidan har varit mer sakliga i frågan, och det tror jag de vunnit mycket på i slutändan. De senaste dagarna har jag sett många på bussen som suttit och läst informationsbroschyrer, där alla farhågor tas upp på ett mer nyanserat sätt. När det kommer till kritan är det nog precis vad folk vill höra, inte skrämselpropaganda som nej-sidan kör med.
Rösträkningen har hållt på för fullt hela kvällen och det har varit väldigt jämnt, vilket är något överraskande eftersom nej-sidan har haft försprång i den senaste opinionsundersökningarna. Dessutom har de ju hörts och synts mest, som syns på bilderna ovan.
Med 95% av rösterna räknade har ja-sidan 51,6% och nej-sidan 48,4%. Ledaren för nej-rörelsen har precis hållt tal inför en besviken folkmassa i huvudstaden och lovat att fortsätta se efter deras intressen. I studion talar de om att folk ska vara stolta över att leva i en demokrati och avslutar med ett Mañana será otro día.
Jag är mest imponerad över hur lugnt allt gått till hittills och hoppas att lugnet håller i sig över natten när folk ska ut och fira/sörja.
Mer info om CAFTA och folkomröstningen hittar man här på svenska, här på engelska och här på spanska.
