Fredagstema - Låt som representerar ditt land/område

Veckans Fredagstema från Petra i Puerto Rico är låtar som representerar staden/regionen/landet där man bor.

Här har jag samlat några låtar och danser som för mig är Costa Rica.

Vi börjar med traditionell costaricansk musik och dans. Jag gillar kläderna, särskilt de fina färgglada klänningarna, att de verkar ha så roligt när de dansar och att publiken verkligen är med och ropar och visslar när det är extra bra.



Den musik som jag kanske mest förknippar med Costa Rica är reggaeton. Det är inte en musikstil som är typisk för just Costa Rica men är den musik man hör överallt hela tiden. I affärer, i barer, på radio, från grannarna, från bilar som åker förbi... Petra skrev om reggaeton idag ifall det är någon som är nyfiken.

Annan musik som jag ofta hör i bussar och i taxibilar här är gamla 80- och 90-tals låtar från Costa Rica. Jag gillar dem för ofta är de glada och trallvänliga, och musikvideorna är helt fantastiskt roliga. Här är en av mina favoritvideor, en riktig askungesaga man inte ens behöver spanska för att förstå.

Låten nedan, Julieta, påminner mig alltid om en gång då jag satt på en buss och den spelades på radio och alla omkring mig började sjunga med. Det gillade jag!


Manantial - Julieta

Sen spelas det förstås en massa salsa också men det har nog alla redan hört. En musikstil som jag gillar är cumbia (kallas också för costaricansk swing).

Cumbia spelas ofta på affärer för att locka in kunder och jag faller faktiskt för det. Klart man blir på shoppinghumör till sån musik!

Och det är så himla kul att se när folk dansar cumbia, det gör man ofta på uteställen här. Titta vad hoppigt och snurrigt man dansar (videon är på snedden men väl värd att lägga huvudet på sned för):

Julpynt!

Nu har det så smått börjat julpyntats här! Under den senaste veckan har jag faktiskt sett både julskyltningar i affär och i folks hem (på väggarna i ett par hus i området där jag bor hänger det jultomtar och granar och blinkande ljusslingor).

Den första riktiga julskyltningen såg jag i en affär i tisdags* (den 9/9) men hade inte kameran med då. Nu har jag i alla fall förevigat skyltfönstren där:


Det roligaste var att det var en äldre dam som satt och tittade när jag tog bilderna och kommenterade att "åh visst är det väl fint!" medan min första tanke snarare var "åh vad tidigt med jul!". ;-)

Dessutom var det en massa folk som kom och gick i affären och köpte med sig julgrejer. Jag skulle nästan sätta pengar på att så fort nationaldagen varit kommer alla flaggor tas ner och ersättas med tomtar.

Jag hade ju en gissningstävling för ett tag sen om när jag skulle se den första julskyltningen. Eftersom annelih gissade den 1/9 och pumita den 17/9 och jag såg julskyltningen exakt mitt emellan de gissningarna så vinner båda två! Är ni sugna på ett vykort från Costa Rica (som kanske dimper ner om ett par månader eller så) så hör gärna av er på ninaincostarica@gmail.com

*Egentligen såg jag ett par granar i ingången till en affär redan för ett par veckor sedan men tyckte att det inte riktigt räknades med bara ett par granar och ingen mer skyltning. Dessutom var det en sån där affär som man kan tänka sig har granar i entrén året om för att det ska vara fint.

Fredagstema: Flaggor

Nu är det dags att hoppa på Fredagstema (Show and Tell) som den här månaden finns hos Petra i Puerto Rico. Dagens ämne, flaggor, passar mig nämligen perfekt eftersom det är nationaldag här i Costa Rica på måndag.

Jag har inte sett annat än flaggor den senaste tiden. Precis som att hela augusti är "mammas månad" eftersom det är Mors dag den 15/8 så är hela september "Costa Ricas månad" eftersom nationaldagen infaller den 15/9.

Så under hela september månad pryds byggnader, monument, parker, bilar, hus, affärer, restauranger och pubar av Costa Ricas flagga. För ska man fira så kan man väl göra det ordentligt. :-)

Så här ser Costa Ricas flagga ut. Den är inspirerad av den franska flaggan.

"The blue color Costa Rica flag picture represents the sky, ample opportunities, intellectual thinking, eternity, infinite and religious ideals and spiritual desires. White symbolizes happiness, wisdom, power and beauty of the sky, clear thinking, driving force of initiatives and the peace of Costa Rica. Red stands for the warmth of the people, their bloodshed for freedom, generous attitude and vibrancy." Info hämtad härifrån.

Jag tycker det är fint med alla flaggor som finns överallt just nu och har faktiskt fotat en massa under veckan utan tanke på att de kunde användas till Fredagstema så det var ett kul sammanträffande. Här kommer ett urval av alla flaggor jag sett:

På motorvägen

På paviljongen i parken

I restauranger. De använder till och med röda, vita och blå dukar på borden i den här restaurangen.

På de flesta byggnader.

Nästan alla affärer har flaggor och statsvapnet i fönstren.

Costa Ricas statsvapen är riktigt fint tycker jag. De sju stjärnorna symboliserar Costa Ricas sju provinser och de tre bergen symboliserar tre av Costa Ricas vulkaner. Det här är faktiskt en bild på det gamla statsvapnet där de tre bergen symboliserar de tre bergsmassiven i landet, jag hittar ingen bild på nätet men på det nya statsvapnet ser man tydligt att det är aktiva vulkaner. Haven på de två sidorna av landet är Stilla Havet och Atlanten. Soluppgången sägs symbolisera framtidshopp och de gyllene små cirklarna på sidan symboliserar kaffebönor som länge varit så viktigt för landet.

Statsvapnet finns på den officiella versionen av flaggan, som används av myndigheter och liknande.

På måndag är det alltså Costa Ricas nationaldag och då kommer stan fyllas av flaggor, parader, orkestrar och andra festligheter. Självklart kommer jag springa runt och fota allt så i början på nästa vecka kommer ett inlägg med ännu fler flaggor.

Här övar en skolorkester inför nationaldagen. En liten flicka sprang fram och tillbaka och viftade med sin flagga till musiken. Hon är klädd i en typisk skoluniform för småbarn. När man blir äldre får man mörkblå byxor och vit skjorta (tjejer kan välja mellan mörkblå byxor eller kjol), som de äldre eleverna i bakgrunden.

Flytten

Oj vad länge sedan det var jag uppdaterade här på bloggen. Hela två veckor, men för mig känns det som en dag eller två. Tänk att det kan vara sånt jobb att flytta, och när man dessutom har hur mycket annat som helst att göra så räcker knappt tiden till. Det har varit två riktigt stressiga men också riktigt roliga veckor. Det är skönt att det är långhelg här nu så jag kan lägga mig och sova i ett dygn eller två. ;-)

Nu är jag i alla fall på plats i det nya huset. Jag trivs riktigt bra här, både i huset och i området. Jag nämnde det aldrig förut (eftersom jag fortfarande bodde kvar på förra stället och inte ville oroa släkt och vänner i onödan) men en stor anledning till att vi flyttade var inte bara att få större och finare bostad utan även på grund av att området där jag bodde började bli lite väl farligt för min smak.

Det låg bra till eftersom det är väldigt bra bussförbindelser där och det ligger nära både centrum och ett stort köpcenter, men under den senaste tiden förändrades det mycket. Det ligger nämligen även väldigt nära ett område som är känt som det farligaste i stan, med mycket drogproblem och kriminalitet, och för att ta sig dit/därifrån passerar man gatan där jag bodde. Under de sista veckorna jag bodde där hörde jag var och varannan dag om folk som blev rånade under kniv-/pistolhot av förbipasserande.

Vakterna på min gata och på köpcentret började varna för att ens gå den korta sträckan på 20 meter från min gata till köpcentret/bussen, inte bara på kvällen som tidigare utan även mitt på dagen. Eftersom jag inte har bil och var tvungen att gå den sträckan ändå kändes det faktiskt inte särskilt kul. Man ska ju kunna gå och köpa mjölk utan att behöva se sig över axeln hela tiden och oroa sig om någon dyker upp bakom nästa hörn. Det kanske låter lite överdrivet men hör man hela tiden om grannar som blivit rånade alldeles utanför där man bor, gamla som unga och vilken tid på dygnet som helst, så blir det obehagligt att gå just den sträckan*. Det är synd att det blivit sådär för jag trivdes faktiskt där förut.

Det här är den lilla vägen som går från området där jag bodde till köpcentret (bilden tagen mot området). Det ser ju ganska idylliskt ut med en liten lekpark och ungar som leker, men den senaste tiden har tydligen gäng börjat sitta där på bänken i lekparken där de väntar på rånoffer som passerar. Vakterna då? De befinner sig alltid på andra sidan området verkar det som...

Så det är helt underbart att ha flyttat till ett nytt område. Det gör ingenting att jag måste gå lite längre till bussen eftersom vägen dit är helt annorlunda. Här ser jag bara folk som bor i området, vägarna kantas av parker, träd och blommor och en del har till och med krukväxter utanför sitt hus som tydligen kan stå där utan att bli stulna/förstörda! Jag är grymt imponerad.

Visst har husen galler här också, som man ser på bilden nedan. I stort sett alla hus i städerna här har det, och det gäller ju inte bara Costa Rica. Jag vet inte hur mycket det beror på säkerhet egentligen eller om det bara är "tradition" att bo bakom galler, men så är det. I början tyckte jag att det var som att bo i ett fängelse fast med egen nyckel att komma in och ut med, men efter ett tag vänjer man sig och börjar jämföra hur snygga galler olika hus har. Förut hade jag tråkigt svart galler men nu har jag uppgraderat till en gladare färg. Tydligen har jag papayafärgat galler enligt en räkning som damp ner*. :-)

Här skymtar min nya kvartersbutik, där de har allt från livsmedel och verktyg till tvättkorgar i grälla färger och en massa småkrafs. Det är helt otroligt vad mycket man får plats med i en liten affär om man vill.

*Sen kanske jag ska tillägga för alla som googlar sig hit på Costa Rica och kriminalitet att det jag beskrivit nu inte är det normala här. Det finns bra områden och det finns dåliga och använder man bara sunt förnuft och inte lallar runt i skumma områden så klarar man sig oftast bra. De allra flesta här är otroligt vänliga, varma människor men precis som överallt annars finns det faror och kriminalitet också. Jag får kanske skriva ett eget inlägg om det framöver.

**Som jag skrivit tidigare är ju adresserna rätt speciella här. Där jag bor nu är de halvbra faktiskt, det står till och med vilken etapa jag bor på och vilket husnummer jag har (!), men man lägger även till för säkerhets skull: Vitt hus med papayafärgat galler.

Att hitta rätt

Vi är på jakt efter ny bostad så de senaste dagarna har all fritid gått åt till det. Att ringa på annonser och titta på bostäder rätt kul i sig, det som är tidskrävande är att hitta dit man ska.

Istället för adresser med gatunamn och husnummer som vi har i Sverige använder man sig av ett helt annat system här. I städerna (centrum) är gatorna uppdelade i calles och avenidas och är numrerade. Där kan en adress se ut ungefär så här:

ESPH, Plataforma de Servicios, Heredia Centro:
Ubicación: Calles Central y 1, Avenida 8 - (detrás de la Escuela Braulio Morales.

Fast det tjänar sällan någonting till att fråga om vägen till olika gator eftersom folk faktiskt inte brukar veta vilka nummer de har och det knappt finns några skyltar som visar vilken gata man befinner sig på. Så det är inte så konstigt att man i adressen ovan lägger till att det ligger bakom skolan Braulio Morales, som de flesta känner till.

Det vanligaste sättet att ange adresser på är nämligen att utgå från kända platser och byggnader och beskriva hur man går därifrån för att komma dit man ska. Man använder alltid meter och vädersträck för att göra det. Här är en typisk adress:

Lancaster
200 Metros oeste y 75 metros norte del correo de Heredia

Här utgår man från postkontoret i Heredia (bild finns nedan), går 200 meter västerut och sedan 75 meter norrut. Så här gäller det att ha koll på vädersträcken och dessutom komma ihåg att ett kvarter är 100 meter oavsett hur långt det är. Så 75 meter innebär tre fjärdedelars kvarter.

Den här bilden har jag lånat härifrån. Där finns förresten många fina bilder från Heredia och städerna runtomkring.

Så länge som riktmärkena är kända platser och byggnader i stan är det faktiskt inte svårt att hitta. Desto svårare blir det när riktmärket man utgår från av gammal vana är något som fanns på platsen tidigare men inte längre, då kan man gå runt länge och leta efter den där parken/det där monumentet/den där butiken/det där stora trädet som försvann för 20 år sedan...

Så ni kan ju tänka er att det är rätt klurigt att försöka hitta ett hus utan nummer på en gata utan namn i ett område man aldrig varit i tidigare. Särskilt när det enda riktiga riktmärke man har är "nära skönhetssalongen" och det finns fyra-fem stycken i området.

Här har jag verkligen fått koll på väderstrecken. Innan jag kom hit tänkte jag sällan på vad som var norr och söder medan jag använder mig av det varje dag här. Nu är jag jätteduktig på att alltid veta vilket håll jag är på väg åt, oavsett var jag befinner mig.

En annan sak jag har lärt mig är att alltid fråga flera personer om vägen. Även de som inte vet var något ligger vill gärna hjälpa till ändå och chansar på ungefär var platsen ligger. Svarar två av tre ungefär samma så går jag ditåt och frågar mig vidare, annars finns risken att man hamnar fel och få gå runt runt och fram och tillbaka.


Och slutligen lovar jag att jag snart ska lägga upp bilder från min minisemester. Ska bara traska sönder mina fötter lite till, sen tar jag paus i husletandet. Jag har inte hunnit läsa ikapp mig på några bloggar än, har 67 olästa inlägg i Google Reader... ojojoj. Det ska bli kul att beta av dem så fort jag får lite mer tid över.

Sen har jag hört ryktas om att vissa affärer redan har börjat sälja julsaker så det ska bli spännande om jag får syn på det snart... :-)

Mors dag

I fredags var det Mors dag här i Costa Rica. Mors dag infaller den 15 augusti* och är en helgdag. Egentligen ska ju alla helgdagar flyttas till följande måndag enligt en lag som kom för ett par år sedan och de senaste två åren flyttades faktiskt Mors dag lite halvt. Vissa företag valde att flytta den, andra inte.

Tydligen blev det ramaskri (nu låter jag som Aftonbladet!). Mammorna här - och många andra också för den delen - blev så upprörda över att Mors dag inte längre var just den 15 augusti att man fick göra om lagen så att Mors dag inte flyttas. Det var som att flytta jul eller nyår, säger många. Så i år är ordningen återställd igen och i fredags var alla lediga för att fira sin mamma.

Mors dag firas ordentligt här. Det är restaurangbesök, blommor och presenter så det står härliga till. Som man ser på en av bilderna i förra inlägget så kallas augusti till och med för "el mes de mamá", mammas månad. Man lägger ofta ner mycket pengar på Mors dag och köper dyra presenter som man egentligen inte har råd med. Många företag betalar ut en extra bonus i augusti så man kan köpa fina presenter och det är den månad efter december som man konsumerar mest.

I torsdags var det lönedag (här betalas lön ut varannan vecka) och dagen före Mors dag, så ni kan tänka er hur mycket folk och trafik det var överallt. En busstur som brukar ta 20 minuter tog nästan en och en halv timme... Affärerna var fulla av folk som skulle köpa presenter, restaurangerna proppfulla och köerna till bankomater evighetslånga. Här är en bankomatkö jag aldrig skulle orka stå i:

Bild lånad från www.amcostarica.com

Naturligtvis har det funnit reklam och erbjudanden överallt inför Mors dag i flera veckor nu. Här är en av reklamerna som visats:



*Den 15 augusti är en viktig dag för katoliker och kallas på latin Assumptio Beatae Mariae - Den heliga Marias upptagande - till minne av när Jungfru Marias upptogs till himlen (både kroppsligt och självligt). Klart den dagen passar bra som Mors dag här!

Under mitt paraply

Nu är det inte så långt kvar tills de riktiga "vintermånaderna" är här så det är bara att börja vänja sig vid regn, regn, regn... Visserligen ska jag inte klaga för halva dagarna brukar ju vara fina och soliga, men visst blir man lite less på att bli dyngsur om fötterna var och varannan eftermiddag.

Regnsäsongen har visserligen pågått ett tag nu, men det trappas upp och blir som värst där jag bor i oktober/november. Det är ju då som orkansäsongen håller på för fullt i Karibiska havet också, så det är ju inte så konstigt att vi får en släng av riktiga regnoväder. Fast tydligen var det värre förr, säger folk, då kunde det regna dygnet runt i flera veckor i sträck. Vädret håller visst på att förändras överallt.

Något jag tycker är lite kul är att det som costaricaner kallar vinter och jag kallar regnsäsong, det kallar turistnäringen och resebolagen för "green season". Det låter ju så mycket bättre så! Men på ett sätt har de ju rätt, det är verkligen otroligt grönt, lummigt och fint den här tiden på året.

En helt vanlig eftermiddag, under mitt paraply.
Jag tycker det är jättefint förresten, trots att jag inte gillar paraplyer egentligen. Randigt och sommarfärger, det gillar jag!

Men har man inget paraply med sig kan man alltid köpa ett billigt i någon liten "kiosk" längs gatan. Litet paraply kostar $2, stort paraply $3. Och vill man kan man ju alltid köpa med sig en kokosnöt också.

Sen finns det förstås en massa försäljare längs gatan som börjar sälja paraplyer så fort första regndroppen faller (innan dess är det inte helt ovanligt att de står och säljer solglasögon istället).

Här är en liten hink där man kan ställa sitt paraply för att ha händerna fria när man köper bröd, bakelser och kanske en tårta till Mors dag, som firas på fredag.

Och så här fin utsikt brukar jag ha på bussen på eftermiddagarna... Jag gillar det faktiskt, det är mysigt med regn när man är inomhus. :-)

Om tårtor och sötsaker

Visst är det väl så att man oftast bakar tårtan själv i Sverige? Om det inte handlar om köpta prinsesstårtor förstås. I min familj har vi i alla fall alltid gjort det. Jag minns när jag var liten och fyllde år, då fick jag hjälp med att baka sockerkaksbotten och fick sedan garnera tårtan precis som jag ville ha den.

Här verkar det mycket vanligare att man köper tårta istället. De jag frågat tycker till och med att det låter rätt konstigt att baka sin egen. Och här ser många av tårtorna inte direkt ut som i Sverige heller...

Fast det är väl inte så konstigt egentligen, på min egen hemgarnerade tårta hade jag knappast lyckats få till små dalmantiner, en hel fotbollsplan eller en Dora Exploradora.

Riktigt roliga tårtor fanns det en länk till hos Silverfisken*. Här är en av alla konstiga och misslyckade tårtor som finns på bloggen Cake Wrecks. Jag har skrattat både länge och gott åt alla bilder och kommentarer där.

Från Cake Wrecks: The cake that started it all

Jag är nog rätt konstig egentligen för jag gillar inte tårta särskilt mycket alls. Inga andra sötsaker heller för den delen (förutom kanske glass någon gång ibland). Jag är en sån som kan gå förbi godis- och kakhyllorna i affären hundra gånger och inte ens komma på tanken att jag kanske vill ha. Allt som är salt är däremot gott och popcorn och salta nötter tackar jag inte nej till.

Folk här verkar vara riktiga gottgrisar. Det finns panaderías som säljer bakelser och slisk i varenda gathörn, jag lovar. Och hur mycket socker i kaffet folk tar ska vi inte ens prata om. Här tycker de att jag är helt knäpp som inte tar något socker alls i kaffet och brukar ge mig en handfull småpåsar ändå, ifall jag ändrar mig antar jag. ;-) Här är förresten mycket bryggkaffe som man köper i affären redan sockrat. Tänk då X antal skedar socker på det... Huuuu!

Inga julgrejer än i affärerna förresten, tack och lov. De är fulla av morsdagspresenter just nu. Mors dag är den 15 augusti så kanske efter det...!?

*På tal om Silverfisken så har jag läst och gillat hans blogg länge. Det var nog en av de första bloggarna jag fastnade för. Nu när han tänker bli en Brisbane Wedding Photographer så vill han ha hjälp med att få högre rankning på sin nya fotosida. Det kan man väl bjussa på så jag gör som alla andra och länkar. Mycket fina bilder så det är värt ett besök.

Ordlös Onsdag - Glassbilen

Fler bidrag finns hos vikarierande Ordlös Onsdag, Krokofanten.

Ordlös Onsdag - Inte SL direkt...

Fler deltagare finns hos vikarierande Ordlös Onsdag, Betraktelser från omvärlden.

UPPDATERING: Som Anne-Marie i USA påminde mig om, så har jag faktiskt lagt ut en massa andra bilder på bussarna i Panama, här.