tisdag, augusti 26, 2008

Att hitta rätt

Vi är på jakt efter ny bostad så de senaste dagarna har all fritid gått åt till det. Att ringa på annonser och titta på bostäder rätt kul i sig, det som är tidskrävande är att hitta dit man ska.

Istället för adresser med gatunamn och husnummer som vi har i Sverige använder man sig av ett helt annat system här. I städerna (centrum) är gatorna uppdelade i calles och avenidas och är numrerade. Där kan en adress se ut ungefär så här:
ESPH, Plataforma de Servicios, Heredia Centro:
Ubicación: Calles Central y 1, Avenida 8 - (detrás de la Escuela Braulio Morales.
Fast det tjänar sällan någonting till att fråga om vägen till olika gator eftersom folk faktiskt inte brukar veta vilka nummer de har och det knappt finns några skyltar som visar vilken gata man befinner sig på. Så det är inte så konstigt att man i adressen ovan lägger till att det ligger bakom skolan Braulio Morales, som de flesta känner till.

Det vanligaste sättet att ange adresser på är nämligen att utgå från kända platser och byggnader och beskriva hur man går därifrån för att komma dit man ska. Man använder alltid meter och vädersträck för att göra det. Här är en typisk adress:
Lancaster
200 Metros oeste y 75 metros norte del correo de Heredia
Här utgår man från postkontoret i Heredia (bild finns nedan), går 200 meter västerut och sedan 75 meter norrut. Så här gäller det att ha koll på vädersträcken och dessutom komma ihåg att ett kvarter är 100 meter oavsett hur långt det är. Så 75 meter innebär tre fjärdedelars kvarter.

Den här bilden har jag lånat härifrån. Där finns förresten många fina bilder från Heredia och städerna runtomkring.

Så länge som riktmärkena är kända platser och byggnader i stan är det faktiskt inte svårt att hitta. Desto svårare blir det när riktmärket man utgår från av gammal vana är något som fanns på platsen tidigare men inte längre, då kan man gå runt länge och leta efter den där parken/det där monumentet/den där butiken/det där stora trädet som försvann för 20 år sedan...

Så ni kan ju tänka er att det är rätt klurigt att försöka hitta ett hus utan nummer på en gata utan namn i ett område man aldrig varit i tidigare. Särskilt när det enda riktiga riktmärke man har är "nära skönhetssalongen" och det finns fyra-fem stycken i området.

Här har jag verkligen fått koll på väderstrecken. Innan jag kom hit tänkte jag sällan på vad som var norr och söder medan jag använder mig av det varje dag här. Nu är jag jätteduktig på att alltid veta vilket håll jag är på väg åt, oavsett var jag befinner mig.

En annan sak jag har lärt mig är att alltid fråga flera personer om vägen. Även de som inte vet var något ligger vill gärna hjälpa till ändå och chansar på ungefär var platsen ligger. Svarar två av tre ungefär samma så går jag ditåt och frågar mig vidare, annars finns risken att man hamnar fel och få gå runt runt och fram och tillbaka.


Och slutligen lovar jag att jag snart ska lägga upp bilder från min minisemester. Ska bara traska sönder mina fötter lite till, sen tar jag paus i husletandet. Jag har inte hunnit läsa ikapp mig på några bloggar än, har 67 olästa inlägg i Google Reader... ojojoj. Det ska bli kul att beta av dem så fort jag får lite mer tid över.

Sen har jag hört ryktas om att vissa affärer redan har börjat sälja julsaker så det ska bli spännande om jag får syn på det snart... :-)

9 kommentarer:

Marianne sa...

Hahaha, ja men det är ju i alla fall praktiskt att alla kvarter alltid är 100 meter, det förenklar ju saker och ting en hel del.

Här har vi samma när det gäller att fråga folk. Alla pekar i olika riktningar, poliser också. Men de VILL väldigt gärna hjälpa till! Det är ju gulligt.

Hoppas nu att du slipper Gustav! Eller du har redan sluppit honom kanske? Eller ni drabbas kanske till och med sällan av de där stormarna?

Sara sa...

Ojojoj, det låter som om jag skulle ha problem med att hitta där - jag är kass på vädersträcken... Men kanske skulle det vara bra träning ;-)

Petchie75 sa...

Ha ha, snacka om att komplicera livet - varför inte bara göra som i resten av världen ;-) Det påminner mig om mitt första besök i Florens då vi inte kunde hitta vårt hotell eftersom husnummerna inte var i nummerordning!! Väldigt praktiskt... vi gick upp och ner för gatan och kunde inte förstå systemet (det fanns nog inget system) och till slut fick vi hjälp av en polis.
Tänkte senast imorse på vädersträcken, jag brukar vara ganska bra på det men det är något med San Juan som gör att jag så gärna vill att öster ska vara väster och tvärtom! Tror att det är för att jag inte är van vid att havet är norrut!! Därför känns min värld upp och ner...

Anonym sa...

New Ark nu och om 5 timmar i San Jose! Det blir spannande :)
Kan man inte hyra dig som guide till alla billiga affarer :p
Orkar inte logga in pa iTouchen :)
Ha det bast!
ToniG

Thérèse sa...

Vilket krångligt system. Varför har man inte namn på gatorna? Känns ju knepigt att jobba som brevbärare (men dom är ju rätt sällsynta har jag förstått av din blogg) eller leverera bud och paket.

Thérèse sa...

Du kan ju hålla lite utkik imorgon efter julsaker ;) jag gissade ju på 28 augusti , så när jag firar min mammas födelsedag kanske du hittar julsaker att fota.

Saltistjejen sa...

Men hur hittar brevbäraren???
Skriver man "beskrivningar" istället för adresser på breven också??

nina sa...

marianne: Ja, tänk om 100 meter verkligen var 100 meter, då måste man ju ha stenkoll på det också. :-)

Visst är det fint att man verkligen vill hjälpa, men tyvärr blir det ju ofta en björntjänst om man pekar åt fel håll...

Här har vi faktiskt tur och slipper orkaner, de går alltid över norra Centralamerika och Karibien. Fast sideffekter drabbas vi ju av. Här regnar och regnar och regnar det när det är orkaner på gång.

sara:
Visst är det bra träning, jag var också kass på vädersträck förut men nu är jag som en levande kompass. ;-)

petra:
Precis, varför göra det lätt för sig när man kan krångla till det istället. ;-)

På tal om husnummer, jag hade precis samma problem när jag letade efter ett hus. I det området hade de faktiskt husnummer, men de var helt i oordning. Först 22, 23 och sedan 114, typ. :-D Så vi letade i två timmar utan framgång, folk i området hade inga koll på numren heller. Inte ens vakterna som man tycker borde veta visste. Galet.

Och det blir samma sak för mig när jag först reser på västkusten och sedan på ostkusten här. Det blir så förvirrande då... För att inte tala om när jag var i Australien och norr liksom var söder, det var vänstertrafik och vattnet snurrade åt fel håll i avloppen. Verkligen världen uppochner! :-D

nina sa...

toni:
Vad kul för dig! Så nu är du alltså framme och njuter lika mycket av regnet som jag. ;-)

Visst kan jag guida runt lite, jag gör det gratis till och med. ;-) Hör av dig på ninaincostarica@gmail.com så skickar jag mitt mobilnr.

thérèse:
Jag vet faktiskt inte varför de inte har gatunamn, det är verkligen konstigt. Men så har man ju inte mycket till stadsplanering heller utan områden växer fram lite hipp som happ.

Ja, det måste verkligen var krångligt för brevbärarna, men å andra sidan skickar ju folk knappt post. Jag har ALDRIG sett en brevbärare här... Jag börjar nästan tro att de inte existerar. ;-)

Jag tittade lite efter julpynt igår men såg inget, men jag har ju hört att det finns så jag får söka lite mer.

saltis:
Det är nog som att gå skattjakt för brevbäraren... Och ja, man skriver faktiskt såna beskrivningar på breven också. :-D