Jag är här igen?

Vad säger man?

När man har haft bloggen här helt död i en evighet, när man inte ens förvarnat att man skulle ha det så. När man kanske hade slut på samtalsämnen, när allt kanske var jättejobbigt som det var, och man kanske inte riktigt ville ta itu med det online, ännu mindre ens försöka prata om det.

När små beslut kanske var stora, och stora beslut kanske var små.

Det här kommer bli min blogg från Costa Rica, med ett bäst-före-datum. Om ett par månader flyttar jag tillbaka.

Jag saknar redan allt, men det är så mycket som jag ser fram emot. Om du fortfarande är kvar, välkommen att följa med på min resa.

Brrr... fortsatt kallt i tropikerna

Om man ska se positivt på att jag inte har något internet hemma för tillfället så kommer jag åtminstone iväg på en massa olika internetcaféer. Snart kan jag skriva en egen guidebok över alla internetcaféer som finns. ;-)

Eftersom de flesta är så dåliga går jag nämligen nästan aldrig tillbaka till samma. Det jag sitter på nu ligger jättenära där jag bor men är tyvärr ett av de sämre. Nu snackar vi datorer som borde gått i graven för länge sedan och en uppkoppling som får modem att verka supersnabba i jämförelse.

Stället är målat i väldigt starka fäger, vilket är typiskt här men ganska ovanligt i Sverige. Två av väggarna är neongröna, en vägg är orangegul och den andra apelsinorange. Skrivborden är målade i gult och orange och det finns små telefonbås målade i neongrönt. Här finns det nämligen många ställen som erbjuder billigare internationella samtal och man får gå in i ett litet bås och stå och prata. Jag antar att de flesta inte hört talas om Skype än.

Det fortsätter vara kallt och blåsigt här. Vädret visade min. 17 grader, men det är bra mycket kallare i vinden. För ett par dagar sedan blåste det 175 km/h och det är ju nästan så man blåser bort.

Men trots att det känns som svenskt höstväder går jag runt i sandaler och tunn långärmad tröja. Jag har ju inga varmare kläder! Jag menar, jag bor ju ändå i tropikerna och ser palmer som badar i solsken utanför fönstret varje morgon när jag vaknar. ;-)

Så här är det ofta under de kallaste månaderna här. Barnen är rejält påklädda medan de vuxna går runt i T-shirts...

Kyla, uppblåsbara snögubbar och jordskalv

Nu är det snart sommar här. Sommar innebär att det slutar regna och vi får några månader av strålande sol varenda dag. Jag ser verkligen fram emot att slippa plaska runt i eftermiddagsregn och aldrig någonsin ha riktigt torra skor på mig.

Just nu har det blivit jättekallt här, med costaricanska mått mätt förstås. Det blåser riktigt starka, kalla vindar och folk går runt med jackor och huttrar. Gatuförsäljarna säljer halsdukar, mössor och fingervantar istället för solglasögon. Ofta klär man ungarna i såna kläder och tycker att det är så mysigt och ger fin julstämning.

På tal om julen så har det varit julskyltat länge här nu. Nu snackar vi julmusik, glittrande ljusslingor, enorma julgranar (ofta med stora rosetter) och uppblåsbara granar, tomtar och snögubbar överallt. Så har det varit sen i början av november, om inte längre.

Mitt hus är nog ett av de enda på gatan som inte är julpyntat. Folk undrar nog vad det är för konstigt folk som bor där. Alla andra har ju haft julkrubbor, tomtar och blinkande renar som rör huvudet upp och ner i ett par veckor redan...

Igår natt var det förresten ett litet jordskalv här. Jag har ju varit med om bra många såna tidigare och brukar tycka det är rätt skoj men det här skalvet var rätt obehagligt faktiskt. Det kändes rätt starkt och höll på någon minut, vilket är mycket längre än vanligt. En minut känns rätt lång när man sitter och ser/känner hur allt rör sig fram och tillbaka. Jag blev nästan lite yr på slutet. Skalvet mätte visst 6.3 på Ritcherskalan. Tur att husen byggs ordentligt här så de aldrig rasar och folk blir skadade under jordskalv.

Nu ska jag hem och bädda ner mig innan jag fryser ihjäl här. Jag har blivit en sån vekling i det här tropiska klimatet. ;-)

Tyvärr har jag inga bilder att visa idag eftersom jag sitter på internetcafé och skriver. Internetcaféer finns det väldigt gott om här, men tyvärr är de flesta riktigt dåliga. Jag har liksom inget tålamod att vänta 5-10 minuter på att en sida ska ladda (och sedan fryser helt om man försöker öppna en flik till). Blä för såna ställen.

Utmaning - 5 saker

Internet hemma funkar inte alls nu men jag hoppas att de fixar det efter helgen. Att sitta bland skränande dataspelskillar på internetcafé och blogga är ingen höjdare. Så istället för fredagstema (som jag för övrigt missat i ett par veckor nu men hoppas komma igång med snart igen) passar jag på att publicera ett inlägg som jag hittade bland utkasten.

Det är en utmaning från Marianne i Kairo som jag fick för en evighet sedan. Bättre sent än aldrig, hoppas jag. :-)

5 saker i min frys: Jag har faktiskt ingenting i min frys. Bara frost.

När jag flyttade hit och köpte vitvaror (här ingår det ju inte som i Sverige) så ville jag absolute ha en ordentlig frys som jag var van vid. Visst finns det stora, fristående frysar här (jättedyra!) men oftast har man bara ett litet frysfack i kylskåpet istället, vilket är vad jag har.

Mitt frysfack funkar inte så bra och ibland tinar allt, så jag har helt enkelt gett upp att ha frysta varor. Här är det inte så vanligt heller, det är inte som i Sverige där man samlar på sig bär, bullar, matvaror på extrapris eller rester i frysen.

Istället köper man helt enkelt det man behöver färskt. Här har man sällan extrapris på t.ex. köttfärs som i Sverige, så det är ju ingen idé att köpa på sig en massa. Dessutom finns ju alla möjliga färska grönsaker att köpa året runt så varför frysa in dem?

Nästan varje vecka köper jag färska grönsaker och frukter på marknaden.

Däremot kan jag nämna 5 saker i mitt kylskåp:
Mjölk*, färsk koriander, färsk spenat, kokta pejibayes och färska champinjoner. Färska champinjoner är lite lyx, det importeras till Costa Rica och är rätt dyrt. Men ibland kan jag ju inte låta bli att köpa ändå...

Petra i Puerto Rico har förresten skrivit ett intressant inlägg om just olika "fryskulturer".

5 saker i min garderob:

• Linnen - hur många som helst i alla färger man kan tänka sig (fast bara två-tre långärmade tröjor).
  

• Skor - här använder man ju inte skohyllor (varför det liksom när man går inomhus med skorna på) så jag har alla mina skor längst ner i en garderob. Gympadojor är för varmt och skor med klackar omöjliga att gå med på de ojämna trottoarerna här (fast ticas kan visst trippa fram - om än sakta - på stilettklackar) så jag har en massa ballerinaskor. De blir ju blöta och förstörs snabbt i eftermiddagsregnen här, så jag har många billiga par att växla mellan/slänga under regnsäsongen.

• Jeans - trots att det är så varmt här har jag costaricaniserats så pass mycket att jag faktiskt går runt i jeans. Alla andra gör ju det och jag vill inte vara sämre. Jag tror det handlar mycket om att jag vill smälta in och inte bli behandlad som turist och går man i jeans/långbyxor ser man mer "bofast" ut. Turister (åtminstone nyanlända) känner man igen direkt på flipflopsen och shorts/strandkjolar.

• En tom dammsugarkartong. Vid flytten köpte jag äntligen en dammsugare efter att ha varit utan tidigare. Jag körde Costa Rican style innan och sopade istället, men det blir rätt jobbigt och tidskrävande när man bor större.
  

• En katt ibland. Det händer att han ligger och sover i en dammsugarkartongen i garderoben.
  

När han var kattunge låg han helst och sov på min laptop. Varmt och skönt för honom men det blev inte mycket gjort för mig. Han försöker ligga där ibland fortfarande men är för stor och liksom väller över kanterna.

5 saker i mitt badrumsskåp:

Inga konstigheter. Eltandborste (för det är roligare att borsta tänderna då), linsvätska, deoderant, parfym och solkräm.

En stor skillnad här mot Sverige är att jag aldrig använder vanlig fuktighetskräm eller bodylotion. Luftfuktigheten är så hög att huden inte blir uttorkad. Jag minns att jag reagerade i början på att folk hade så len hud (inte så att jag gick runt och tog på folk omotiverat, men man skakar ju hand eller stöter i folk ibland), som om den var nyinsmord med fuktighetskräm. Det är vad jag gillar med luftfuktigheten här, det jag gillar mindre är att böcker, papper och foton blir lätt blir förstörda.

*Costa Rica är faktiskt ett av de få länder jag varit i där jag faktiskt gillar mjölken. I andra länder har jag tyckt att den smakar konstigt (jag antar att man är extra känslig för att mjölk ska smaka "som den ska") men här gillade jag den ända från början.

Raindrops keep falling on my head...

Tankte bara tala om att jag inte forsvunnit eller sa, har bara bloggpausat lite eftersom jag har alldeles for mycket att gora och bloggen far komma i sista hand da, tyvarr.

Har har det regnat och regnat och regnat den senaste tiden. Oktober ar tydligen den varsta regnmanaden pa 64 ar.

I manga delar av landet har det varit oversvamningar och elande. Dar jag bor klarar vi som vanligt oss battre. Det ar ofta stora floder pa gatorna (man far vada i vatten for att ta sig nagonstans) och mitt internet forsvann helt forra veckan, annars ar det mest som vanligt.

Nu funkar internet knappt alls hemma hos mig, kan inte na manga .com-sajter och amerikanska sajter. Jattekonstigt. Sa jag passar pa att hora av mig (obs: hora med tva prickar) fran ett internetcafe.

Nu hoppas jag att mitt internet later mig ga till .com-sidor snart sa jag kan aterkomma med egna bilder. Och lasa alla blogginlagg jag missat forstas, hade visst over 300 olasta i Google Reader. Galet mycket, men kul. :-)

Harligt med lite regn ibland...
Bild fran La Nacion.

Nationaldagsvideo

Här är en liten video* från nationaldagsfirandet här som jag knåpat ihop. Ha inte för hög volym på bara, den bjuder på trummor så det sjunger om det. Och folkdräkter och dans också, förstås. :-)



*Jag filmade knappt något i år så videofilmerna jag klippt ihop är från förra årets firande. Fast det gör ingenting, det såg ungefär likadant ut i år.

Ordlös Onsdag - Nationaldag

Fler bilder finns hos Nejma i Marocko.

Utan ord

Fler bilder i fotokedjan Utan ord finns hos Pumans Dotter.

Fredagstema - Väggar

Här kommer ett lite försenat Fredagstema, den här veckan handlar det om väggar (som Petra i Puerto Rico hittat på).

Jag har ju nyss flyttat så jag har faktiskt inte fått upp särskilt mycket på väggarna att visa upp. Förutom någon spegel, klocka och, några tygtavlor och vanliga tavlor är väggarna fortfarande ganska tomma och jag får köpa saker eftersom.

Det mest spännande jag har på mina väggar någon liten geckoödla som klättrar runt då och då. Och de får gärna vara kvar eftersom de är rätt söta och dessutom äter upp alla insekter (och kackerlackor sägs det).

Den här bilden har jag lånat från Wikipedia. Mina geckos är inte riktigt lika färgglada men fina ändå.

Väggarna här är förresten alltid målade, aldrig tapetserade. Det verkar vara rätt vanligt att leja någon att måla om hemma, men ofta har de ingen riktig koll på hur man gör eller bryr sig inte. Maskeringstejp? Vad är det? Så resultatet blir ju därefter. Jag vet inte hur många fläckiga lister och fönsterkarmar jag sett, för att inte tala om alla eluttag som är helt eller halvt övermålade...

Många har vita väggar hemma, men det finns en del som har väldigt starka färger. Jag har bland annat sett limegröna, lila och turkosa väggar i kök och vardagsrum. Samma gäller husfasader, som ofta är målade i mycket starkare färger än i Sverige.

Det här är en restaurang, men såna färger har en del hemma/på huset också. (Och kolla vilken otäck tavla, den påminner om den där tavlan Phoebe hade i Vänner...)

Väggmålningar är inte jättevanligt här men det förekommer. Här är en som jag såg i en skola i San José.

Det här är en aula/matsal. Det ser ut som att barnen själva fått måla.

Något som jag tänkt på här är att klotter inte alls är lika vanligt som i Sverige. Det är sällan jag ser klotter på väggar och hus. Visst har det hänt att jag sett lite klotter på bussen och då ibland att det förutom kärleksmeddelanden står saker som "Jesus älskar dig" eller "Läs psalm X" - kanske inget man skulle se i Sverige!?

Ibland målar/skriver affärsinnehavarna man något på ytterväggarna för att locka kunder. Det är kul marknadsföring tycker jag!

Den här bilden är tagen i Panama City. Någon som kan gissa vad det här är för ställe?

Bildgåta

Mitt fredagstema kommer bli en dag försenat eftersom internet inte har fungerat förrän nu då det är läggdags. Under tiden kan ni gärna gissa vad det här är för något:

Fredagstema - Låt som representerar ditt land/område

Veckans Fredagstema från Petra i Puerto Rico är låtar som representerar staden/regionen/landet där man bor.

Här har jag samlat några låtar och danser som för mig är Costa Rica.

Vi börjar med traditionell costaricansk musik och dans. Jag gillar kläderna, särskilt de fina färgglada klänningarna, att de verkar ha så roligt när de dansar och att publiken verkligen är med och ropar och visslar när det är extra bra.



Den musik som jag kanske mest förknippar med Costa Rica är reggaeton. Det är inte en musikstil som är typisk för just Costa Rica men är den musik man hör överallt hela tiden. I affärer, i barer, på radio, från grannarna, från bilar som åker förbi... Petra skrev om reggaeton idag ifall det är någon som är nyfiken.

Annan musik som jag ofta hör i bussar och i taxibilar här är gamla 80- och 90-tals låtar från Costa Rica. Jag gillar dem för ofta är de glada och trallvänliga, och musikvideorna är helt fantastiskt roliga. Här är en av mina favoritvideor, en riktig askungesaga man inte ens behöver spanska för att förstå.

Låten nedan, Julieta, påminner mig alltid om en gång då jag satt på en buss och den spelades på radio och alla omkring mig började sjunga med. Det gillade jag!


Manantial - Julieta

Sen spelas det förstås en massa salsa också men det har nog alla redan hört. En musikstil som jag gillar är cumbia (kallas också för costaricansk swing).

Cumbia spelas ofta på affärer för att locka in kunder och jag faller faktiskt för det. Klart man blir på shoppinghumör till sån musik!

Och det är så himla kul att se när folk dansar cumbia, det gör man ofta på uteställen här. Titta vad hoppigt och snurrigt man dansar (videon är på snedden men väl värd att lägga huvudet på sned för):

Julpynt!

Nu har det så smått börjat julpyntats här! Under den senaste veckan har jag faktiskt sett både julskyltningar i affär och i folks hem (på väggarna i ett par hus i området där jag bor hänger det jultomtar och granar och blinkande ljusslingor).

Den första riktiga julskyltningen såg jag i en affär i tisdags* (den 9/9) men hade inte kameran med då. Nu har jag i alla fall förevigat skyltfönstren där:


Det roligaste var att det var en äldre dam som satt och tittade när jag tog bilderna och kommenterade att "åh visst är det väl fint!" medan min första tanke snarare var "åh vad tidigt med jul!". ;-)

Dessutom var det en massa folk som kom och gick i affären och köpte med sig julgrejer. Jag skulle nästan sätta pengar på att så fort nationaldagen varit kommer alla flaggor tas ner och ersättas med tomtar.

Jag hade ju en gissningstävling för ett tag sen om när jag skulle se den första julskyltningen. Eftersom annelih gissade den 1/9 och pumita den 17/9 och jag såg julskyltningen exakt mitt emellan de gissningarna så vinner båda två! Är ni sugna på ett vykort från Costa Rica (som kanske dimper ner om ett par månader eller så) så hör gärna av er på ninaincostarica@gmail.com

*Egentligen såg jag ett par granar i ingången till en affär redan för ett par veckor sedan men tyckte att det inte riktigt räknades med bara ett par granar och ingen mer skyltning. Dessutom var det en sån där affär som man kan tänka sig har granar i entrén året om för att det ska vara fint.

Fredagstema: Flaggor

Nu är det dags att hoppa på Fredagstema (Show and Tell) som den här månaden finns hos Petra i Puerto Rico. Dagens ämne, flaggor, passar mig nämligen perfekt eftersom det är nationaldag här i Costa Rica på måndag.

Jag har inte sett annat än flaggor den senaste tiden. Precis som att hela augusti är "mammas månad" eftersom det är Mors dag den 15/8 så är hela september "Costa Ricas månad" eftersom nationaldagen infaller den 15/9.

Så under hela september månad pryds byggnader, monument, parker, bilar, hus, affärer, restauranger och pubar av Costa Ricas flagga. För ska man fira så kan man väl göra det ordentligt. :-)

Så här ser Costa Ricas flagga ut. Den är inspirerad av den franska flaggan.

"The blue color Costa Rica flag picture represents the sky, ample opportunities, intellectual thinking, eternity, infinite and religious ideals and spiritual desires. White symbolizes happiness, wisdom, power and beauty of the sky, clear thinking, driving force of initiatives and the peace of Costa Rica. Red stands for the warmth of the people, their bloodshed for freedom, generous attitude and vibrancy." Info hämtad härifrån.

Jag tycker det är fint med alla flaggor som finns överallt just nu och har faktiskt fotat en massa under veckan utan tanke på att de kunde användas till Fredagstema så det var ett kul sammanträffande. Här kommer ett urval av alla flaggor jag sett:

På motorvägen

På paviljongen i parken

I restauranger. De använder till och med röda, vita och blå dukar på borden i den här restaurangen.

På de flesta byggnader.

Nästan alla affärer har flaggor och statsvapnet i fönstren.

Costa Ricas statsvapen är riktigt fint tycker jag. De sju stjärnorna symboliserar Costa Ricas sju provinser och de tre bergen symboliserar tre av Costa Ricas vulkaner. Det här är faktiskt en bild på det gamla statsvapnet där de tre bergen symboliserar de tre bergsmassiven i landet, jag hittar ingen bild på nätet men på det nya statsvapnet ser man tydligt att det är aktiva vulkaner. Haven på de två sidorna av landet är Stilla Havet och Atlanten. Soluppgången sägs symbolisera framtidshopp och de gyllene små cirklarna på sidan symboliserar kaffebönor som länge varit så viktigt för landet.

Statsvapnet finns på den officiella versionen av flaggan, som används av myndigheter och liknande.

På måndag är det alltså Costa Ricas nationaldag och då kommer stan fyllas av flaggor, parader, orkestrar och andra festligheter. Självklart kommer jag springa runt och fota allt så i början på nästa vecka kommer ett inlägg med ännu fler flaggor.

Här övar en skolorkester inför nationaldagen. En liten flicka sprang fram och tillbaka och viftade med sin flagga till musiken. Hon är klädd i en typisk skoluniform för småbarn. När man blir äldre får man mörkblå byxor och vit skjorta (tjejer kan välja mellan mörkblå byxor eller kjol), som de äldre eleverna i bakgrunden.

Flytten

Oj vad länge sedan det var jag uppdaterade här på bloggen. Hela två veckor, men för mig känns det som en dag eller två. Tänk att det kan vara sånt jobb att flytta, och när man dessutom har hur mycket annat som helst att göra så räcker knappt tiden till. Det har varit två riktigt stressiga men också riktigt roliga veckor. Det är skönt att det är långhelg här nu så jag kan lägga mig och sova i ett dygn eller två. ;-)

Nu är jag i alla fall på plats i det nya huset. Jag trivs riktigt bra här, både i huset och i området. Jag nämnde det aldrig förut (eftersom jag fortfarande bodde kvar på förra stället och inte ville oroa släkt och vänner i onödan) men en stor anledning till att vi flyttade var inte bara att få större och finare bostad utan även på grund av att området där jag bodde började bli lite väl farligt för min smak.

Det låg bra till eftersom det är väldigt bra bussförbindelser där och det ligger nära både centrum och ett stort köpcenter, men under den senaste tiden förändrades det mycket. Det ligger nämligen även väldigt nära ett område som är känt som det farligaste i stan, med mycket drogproblem och kriminalitet, och för att ta sig dit/därifrån passerar man gatan där jag bodde. Under de sista veckorna jag bodde där hörde jag var och varannan dag om folk som blev rånade under kniv-/pistolhot av förbipasserande.

Vakterna på min gata och på köpcentret började varna för att ens gå den korta sträckan på 20 meter från min gata till köpcentret/bussen, inte bara på kvällen som tidigare utan även mitt på dagen. Eftersom jag inte har bil och var tvungen att gå den sträckan ändå kändes det faktiskt inte särskilt kul. Man ska ju kunna gå och köpa mjölk utan att behöva se sig över axeln hela tiden och oroa sig om någon dyker upp bakom nästa hörn. Det kanske låter lite överdrivet men hör man hela tiden om grannar som blivit rånade alldeles utanför där man bor, gamla som unga och vilken tid på dygnet som helst, så blir det obehagligt att gå just den sträckan*. Det är synd att det blivit sådär för jag trivdes faktiskt där förut.

Det här är den lilla vägen som går från området där jag bodde till köpcentret (bilden tagen mot området). Det ser ju ganska idylliskt ut med en liten lekpark och ungar som leker, men den senaste tiden har tydligen gäng börjat sitta där på bänken i lekparken där de väntar på rånoffer som passerar. Vakterna då? De befinner sig alltid på andra sidan området verkar det som...

Så det är helt underbart att ha flyttat till ett nytt område. Det gör ingenting att jag måste gå lite längre till bussen eftersom vägen dit är helt annorlunda. Här ser jag bara folk som bor i området, vägarna kantas av parker, träd och blommor och en del har till och med krukväxter utanför sitt hus som tydligen kan stå där utan att bli stulna/förstörda! Jag är grymt imponerad.

Visst har husen galler här också, som man ser på bilden nedan. I stort sett alla hus i städerna här har det, och det gäller ju inte bara Costa Rica. Jag vet inte hur mycket det beror på säkerhet egentligen eller om det bara är "tradition" att bo bakom galler, men så är det. I början tyckte jag att det var som att bo i ett fängelse fast med egen nyckel att komma in och ut med, men efter ett tag vänjer man sig och börjar jämföra hur snygga galler olika hus har. Förut hade jag tråkigt svart galler men nu har jag uppgraderat till en gladare färg. Tydligen har jag papayafärgat galler enligt en räkning som damp ner*. :-)

Här skymtar min nya kvartersbutik, där de har allt från livsmedel och verktyg till tvättkorgar i grälla färger och en massa småkrafs. Det är helt otroligt vad mycket man får plats med i en liten affär om man vill.

*Sen kanske jag ska tillägga för alla som googlar sig hit på Costa Rica och kriminalitet att det jag beskrivit nu inte är det normala här. Det finns bra områden och det finns dåliga och använder man bara sunt förnuft och inte lallar runt i skumma områden så klarar man sig oftast bra. De allra flesta här är otroligt vänliga, varma människor men precis som överallt annars finns det faror och kriminalitet också. Jag får kanske skriva ett eget inlägg om det framöver.

**Som jag skrivit tidigare är ju adresserna rätt speciella här. Där jag bor nu är de halvbra faktiskt, det står till och med vilken etapa jag bor på och vilket husnummer jag har (!), men man lägger även till för säkerhets skull: Vitt hus med papayafärgat galler.

Jag ska flytta!

Det var värt att gå runt i timmar och leta hus...

Det var ett hus som lät väldigt intressant som vi gick runt och letade efter i två långa timmar. I vanliga fall hade jag nog gett upp efter två timmars traskande i spöregn och blåst, men jag gillade verkligen området så det kändes värt besväret.

Just nu bor vi i en trång liten lägenhet så det ska verkligen bli kul att flytta till ett hus med tre sovrum, vardagsrum, matsal, en liten "tvättstuga", en uteplats på framsidan (mest under tak men med träd och plats för växter, jippi!) och en liten gräsplätt under bar himmel på baksidan. Där kanske man kan ha en hängmatta och en babypool att plaska runt i. Och kläderna kommer torka på ett kick på linorna där! :-D

Och det bästa är att det huset bara kostar ungefär 340 dollar i månaden att hyra (mot 200 som vi betalar nu) och ligger i ett lugnt bostadsområde bara fem minuter från centrum med taxi (kostar knappt två dollar att åka). Perfekt!

Så det var verkligen värt att gå runt i regnet med tokförkylning och nackspärr som följd. Vi har redan fått nycklarna så nu är det bara att börja packa och flytta över helgen! Jippi!

Nu vet jag att lillebror dör av nyfikenhet över var han får bo nästa gång han hälsar på så här är en karta. :-) Klicka så blir den stor!

Att hitta rätt

Vi är på jakt efter ny bostad så de senaste dagarna har all fritid gått åt till det. Att ringa på annonser och titta på bostäder rätt kul i sig, det som är tidskrävande är att hitta dit man ska.

Istället för adresser med gatunamn och husnummer som vi har i Sverige använder man sig av ett helt annat system här. I städerna (centrum) är gatorna uppdelade i calles och avenidas och är numrerade. Där kan en adress se ut ungefär så här:

ESPH, Plataforma de Servicios, Heredia Centro:
Ubicación: Calles Central y 1, Avenida 8 - (detrás de la Escuela Braulio Morales.

Fast det tjänar sällan någonting till att fråga om vägen till olika gator eftersom folk faktiskt inte brukar veta vilka nummer de har och det knappt finns några skyltar som visar vilken gata man befinner sig på. Så det är inte så konstigt att man i adressen ovan lägger till att det ligger bakom skolan Braulio Morales, som de flesta känner till.

Det vanligaste sättet att ange adresser på är nämligen att utgå från kända platser och byggnader och beskriva hur man går därifrån för att komma dit man ska. Man använder alltid meter och vädersträck för att göra det. Här är en typisk adress:

Lancaster
200 Metros oeste y 75 metros norte del correo de Heredia

Här utgår man från postkontoret i Heredia (bild finns nedan), går 200 meter västerut och sedan 75 meter norrut. Så här gäller det att ha koll på vädersträcken och dessutom komma ihåg att ett kvarter är 100 meter oavsett hur långt det är. Så 75 meter innebär tre fjärdedelars kvarter.

Den här bilden har jag lånat härifrån. Där finns förresten många fina bilder från Heredia och städerna runtomkring.

Så länge som riktmärkena är kända platser och byggnader i stan är det faktiskt inte svårt att hitta. Desto svårare blir det när riktmärket man utgår från av gammal vana är något som fanns på platsen tidigare men inte längre, då kan man gå runt länge och leta efter den där parken/det där monumentet/den där butiken/det där stora trädet som försvann för 20 år sedan...

Så ni kan ju tänka er att det är rätt klurigt att försöka hitta ett hus utan nummer på en gata utan namn i ett område man aldrig varit i tidigare. Särskilt när det enda riktiga riktmärke man har är "nära skönhetssalongen" och det finns fyra-fem stycken i området.

Här har jag verkligen fått koll på väderstrecken. Innan jag kom hit tänkte jag sällan på vad som var norr och söder medan jag använder mig av det varje dag här. Nu är jag jätteduktig på att alltid veta vilket håll jag är på väg åt, oavsett var jag befinner mig.

En annan sak jag har lärt mig är att alltid fråga flera personer om vägen. Även de som inte vet var något ligger vill gärna hjälpa till ändå och chansar på ungefär var platsen ligger. Svarar två av tre ungefär samma så går jag ditåt och frågar mig vidare, annars finns risken att man hamnar fel och få gå runt runt och fram och tillbaka.


Och slutligen lovar jag att jag snart ska lägga upp bilder från min minisemester. Ska bara traska sönder mina fötter lite till, sen tar jag paus i husletandet. Jag har inte hunnit läsa ikapp mig på några bloggar än, har 67 olästa inlägg i Google Reader... ojojoj. Det ska bli kul att beta av dem så fort jag får lite mer tid över.

Sen har jag hört ryktas om att vissa affärer redan har börjat sälja julsaker så det ska bli spännande om jag får syn på det snart... :-)

Tillbaka i stan

Nu är jag tillbaka från en några dagar vid Stilla Havet.

De senaste dagarna i punktform:

• en hel del strandhäng och bad i varmt, turkost vatten...
  
• en del regn, fast konstigt nog inte riktigt djungelregn utan sånt där långdraget duggande som vi har i Sverige på hösten ibland. Det är jag inte så van vid längre.
  
• massa god mat, mycket skaldjur förstås när man är på stranden
  
• goda kalla öl, ofta med skränig karaoke i bakgrunden
• många flaskor vatten och ännu fler iskalla duschar (uppfriskande efter en dag på stranden men tidigt på morgonen frös jag så tänderna skallrade)
• ett par tvättbjörnar som satt på min ryggsäck och bråkade om kakorna som fanns där - som tur var det när ryggsäcken låg på stranden och inte när jag hade den på ryggen ;-)
• mysiga vandringar genom regnskog med apornas vrål i bakgrunden
• långa färder över slingrande vägar. På vägen ner satt jag glatt och läste - på vägen hem mådde jag så illa att jag helst ville hoppa av bussen. Konstigt.

Screenshot från Google Earth - jättekul program tycker jag!

Titta vad slingrig vägen är till vänster om vägnumret (3) och vad bergigt det är (klicka så blir bilden stor). Hela bilden visar faktiskt bara en sträcka på 10 ynka kilometer fågelvägen, men det tar sin tid att åka där vill jag lova...

Nu är jag så trött att jag knappt kan hålla ögonen öppna, och inte blir jag piggare av att regnet smattrar mot plåttaket och katten ligger bredvid alldeles varm och kurrande - inte för att jag klagar. :-) Så bilder från helgen och läsning av alla blogguppdateringar jag har missat får vänta till imorgon. Alltid kul att ha något att se fram emot en måndag morgon!

Ordlös Onsdag - Imorgon...

Fler bidrag finns hos vikarierande Ordlös Onsdag, Boella.

Utan ord

Fler bilder i den nya fotokedjan Utan ord finns hos Pumans dotter.

Mors dag

I fredags var det Mors dag här i Costa Rica. Mors dag infaller den 15 augusti* och är en helgdag. Egentligen ska ju alla helgdagar flyttas till följande måndag enligt en lag som kom för ett par år sedan och de senaste två åren flyttades faktiskt Mors dag lite halvt. Vissa företag valde att flytta den, andra inte.

Tydligen blev det ramaskri (nu låter jag som Aftonbladet!). Mammorna här - och många andra också för den delen - blev så upprörda över att Mors dag inte längre var just den 15 augusti att man fick göra om lagen så att Mors dag inte flyttas. Det var som att flytta jul eller nyår, säger många. Så i år är ordningen återställd igen och i fredags var alla lediga för att fira sin mamma.

Mors dag firas ordentligt här. Det är restaurangbesök, blommor och presenter så det står härliga till. Som man ser på en av bilderna i förra inlägget så kallas augusti till och med för "el mes de mamá", mammas månad. Man lägger ofta ner mycket pengar på Mors dag och köper dyra presenter som man egentligen inte har råd med. Många företag betalar ut en extra bonus i augusti så man kan köpa fina presenter och det är den månad efter december som man konsumerar mest.

I torsdags var det lönedag (här betalas lön ut varannan vecka) och dagen före Mors dag, så ni kan tänka er hur mycket folk och trafik det var överallt. En busstur som brukar ta 20 minuter tog nästan en och en halv timme... Affärerna var fulla av folk som skulle köpa presenter, restaurangerna proppfulla och köerna till bankomater evighetslånga. Här är en bankomatkö jag aldrig skulle orka stå i:

Bild lånad från www.amcostarica.com

Naturligtvis har det funnit reklam och erbjudanden överallt inför Mors dag i flera veckor nu. Här är en av reklamerna som visats:



*Den 15 augusti är en viktig dag för katoliker och kallas på latin Assumptio Beatae Mariae - Den heliga Marias upptagande - till minne av när Jungfru Marias upptogs till himlen (både kroppsligt och självligt). Klart den dagen passar bra som Mors dag här!

Under mitt paraply

Nu är det inte så långt kvar tills de riktiga "vintermånaderna" är här så det är bara att börja vänja sig vid regn, regn, regn... Visserligen ska jag inte klaga för halva dagarna brukar ju vara fina och soliga, men visst blir man lite less på att bli dyngsur om fötterna var och varannan eftermiddag.

Regnsäsongen har visserligen pågått ett tag nu, men det trappas upp och blir som värst där jag bor i oktober/november. Det är ju då som orkansäsongen håller på för fullt i Karibiska havet också, så det är ju inte så konstigt att vi får en släng av riktiga regnoväder. Fast tydligen var det värre förr, säger folk, då kunde det regna dygnet runt i flera veckor i sträck. Vädret håller visst på att förändras överallt.

Något jag tycker är lite kul är att det som costaricaner kallar vinter och jag kallar regnsäsong, det kallar turistnäringen och resebolagen för "green season". Det låter ju så mycket bättre så! Men på ett sätt har de ju rätt, det är verkligen otroligt grönt, lummigt och fint den här tiden på året.

En helt vanlig eftermiddag, under mitt paraply.
Jag tycker det är jättefint förresten, trots att jag inte gillar paraplyer egentligen. Randigt och sommarfärger, det gillar jag!

Men har man inget paraply med sig kan man alltid köpa ett billigt i någon liten "kiosk" längs gatan. Litet paraply kostar $2, stort paraply $3. Och vill man kan man ju alltid köpa med sig en kokosnöt också.

Sen finns det förstås en massa försäljare längs gatan som börjar sälja paraplyer så fort första regndroppen faller (innan dess är det inte helt ovanligt att de står och säljer solglasögon istället).

Här är en liten hink där man kan ställa sitt paraply för att ha händerna fria när man köper bröd, bakelser och kanske en tårta till Mors dag, som firas på fredag.

Och så här fin utsikt brukar jag ha på bussen på eftermiddagarna... Jag gillar det faktiskt, det är mysigt med regn när man är inomhus. :-)

Om tårtor och sötsaker

Visst är det väl så att man oftast bakar tårtan själv i Sverige? Om det inte handlar om köpta prinsesstårtor förstås. I min familj har vi i alla fall alltid gjort det. Jag minns när jag var liten och fyllde år, då fick jag hjälp med att baka sockerkaksbotten och fick sedan garnera tårtan precis som jag ville ha den.

Här verkar det mycket vanligare att man köper tårta istället. De jag frågat tycker till och med att det låter rätt konstigt att baka sin egen. Och här ser många av tårtorna inte direkt ut som i Sverige heller...

Fast det är väl inte så konstigt egentligen, på min egen hemgarnerade tårta hade jag knappast lyckats få till små dalmantiner, en hel fotbollsplan eller en Dora Exploradora.

Riktigt roliga tårtor fanns det en länk till hos Silverfisken*. Här är en av alla konstiga och misslyckade tårtor som finns på bloggen Cake Wrecks. Jag har skrattat både länge och gott åt alla bilder och kommentarer där.

Från Cake Wrecks: The cake that started it all

Jag är nog rätt konstig egentligen för jag gillar inte tårta särskilt mycket alls. Inga andra sötsaker heller för den delen (förutom kanske glass någon gång ibland). Jag är en sån som kan gå förbi godis- och kakhyllorna i affären hundra gånger och inte ens komma på tanken att jag kanske vill ha. Allt som är salt är däremot gott och popcorn och salta nötter tackar jag inte nej till.

Folk här verkar vara riktiga gottgrisar. Det finns panaderías som säljer bakelser och slisk i varenda gathörn, jag lovar. Och hur mycket socker i kaffet folk tar ska vi inte ens prata om. Här tycker de att jag är helt knäpp som inte tar något socker alls i kaffet och brukar ge mig en handfull småpåsar ändå, ifall jag ändrar mig antar jag. ;-) Här är förresten mycket bryggkaffe som man köper i affären redan sockrat. Tänk då X antal skedar socker på det... Huuuu!

Inga julgrejer än i affärerna förresten, tack och lov. De är fulla av morsdagspresenter just nu. Mors dag är den 15 augusti så kanske efter det...!?

*På tal om Silverfisken så har jag läst och gillat hans blogg länge. Det var nog en av de första bloggarna jag fastnade för. Nu när han tänker bli en Brisbane Wedding Photographer så vill han ha hjälp med att få högre rankning på sin nya fotosida. Det kan man väl bjussa på så jag gör som alla andra och länkar. Mycket fina bilder så det är värt ett besök.

Nu är det (snart) jul igen...

Om exakt en månad är det ett år sedan jag tog de här bilderna (11/9) och då var det inte ens första gången jag såg en affär full med julgrejer utan första gången jag hade kameran med.

Så nu är det dags för en gissningstävling tycker jag!

När tror ni jag får syn på julprylar för första gången i år? Att det blir tidigare än november kan ni helt klart räkna med, men hur tidigt?

Den som kommer närmast vinner äran... eller kanske ett vykort härifrån ifall posten gör sitt jobb ordentligt. :-)

Dagens lunch x 2

Dagens lunch # 1

Hur förvånad blir man inte över att gå förbi en restaurang och se vad dagens special är...

Gravlax!?!

Jag trodde knappt att det var sant. Jag var tvungen att fråga servitören om det verkligen var vad jag trodde att det var. Och visst var det riktig gravlax, precis som den ska vara. Så det var bara att ändra på sina planer och slå sig ner och äta, för vilken lycka är det inte för en utlandssvensk att hitta gravlax bara sådär. Dessutom ändrar de menyn varje dag så det gäller att passa på.

Drygt 50 kronor gick kalaset på, inklusive tomatsoppa med nybakat bröd och vitlökssmör till förrätt och ett glas vin/alkoholfri fruktdryck till maten.

Tyvärr hade jag ingen kamera med och kunde inte föreviga underverket till mat. Men det var så gott att jag blev tvungen att gå tillbaka idag igen (och passade på att fota gårdagens meny också).

Dagens lunch #2

Idag blev det långlunch med grönsakssoppa och nybakat bröd till förrätt, och kyckling, champinjoner och mozzarella i smördeg med rosévinssås och minigrönsaker till som huvudrätt. Hur gott som helst!

Lägg märke till en riktig costaricansk touch - en skiva yucca som garnering på toppen.

Så min nya favoritrestaurang är Tintos y Blancos*, en nyöppnad restaurang som ligger bara fem minuter till fots från där jag bor. Hmmm... jag kommer nog få tvinga mig själv att sitta hemma och äta ris och bönor istället för att traska dit på lunchen. :-D

Det är rätt kul att de specialiserat sig på vin eftersom det är en dryck man nästan aldrig dricker här. Det var t.ex. första gången jag drack vin på säkert två år när jag fick det till lunch på den här restaurangen.

Först till kvarn får först mala...
Vi kom dit precis då de öppnade så det var väldigt folktomt, men det fylldes på rätt snabbt.

På dagen är det trevligt att sitta ute, men på kvällen sitter de flesta inne i restaurangen. De har ofta trubadurer som kommer på kvällarna och det är jättemysig stämning.

Tänk er nu sterinljus på alla bord, fullt med folk, en trubadur i bakgrunden, trevliga servitörer, goda vänner, utsökt mat och ett stort urval av vin.

Med en så fin restaurang alldeles bredvid köpcentrets "food court" förstår jag faktiskt inte hur man hellre går dit. Många av menyerna där kostar lika mycket som på "min" restaurang - ett Burger King-mål kostar t.ex. bara några kronor mindre - och då får man sitta där bland oväsen och skrän och äta äckliga pommes frites på plastbrickor**.

Jag vet vad jag skulle välja...

*Vino tinto är rött vin och vino blanco är vitt vin, därav namnet. Det är en kombinerad vinbar/restaurang som ligger i Mall Paseo de las Flores, ifall det är någon som råkar ha vägarna förbi.
**Behöver jag nämna att jag ogillar food courts och skräpmat!? ;-)

Ninas frågelåda #2

Här kommer andra delen av "Ninas frågelåda" där jag försöker hitta svar på de sökord som gjort att folk hamnat på min blogg. Denna gång med illustrerande bilder!

vad är klocka i costa rica - Det beror på. Är det sommartid i Sverige så ligger vi åtta timmar efter, och är det vintertid i Sverige så ligger vi sju timmar efter. Just nu är klockan t.ex. 00:01 här, vilket innebär att den är 08:01 i Sverige.

Här byter vi aldrig mellan vinter- och sommartid. Det är det ju ingen idé eftersom Costa Rica ligger rätt nära ekvatorn och det inte skiljer mycket mellan solens upp- och nedgång under året. Just nu går solen ner lite efter sex och för några månader gick den ner lite före sex.

Jag har inte lika bra koll på när solen går upp eftersom jag inte brukar vara vaken då... Men den är uppe före sex i alla fall, det vet jag för då börjar byggkillarna hamra på huset mitt emot, fem meter från mitt sovrumsfönster. (Tänk vad många som kommer söka sig hit på "sex" nu förresten, nu när jag har nämnt det hundra gånger. Haha.)

Själv skulle jag inte ha något emot att skjuta fram klockan någon timme för att få lite längre dagar. Men jag tror inte att jag har så många på min sida eftersom de flesta kliver upp så tidigt och säkert vill ha solljus då.

Solnedgång i Tamarindo.
Det går otroligt fort när solen går ner och man kan verkligen se hur snabbt solen sjunker.

ont i halsen av tuggummituggande - Låter konstigt. Möjligtvis kan man kanske få ont i halsen i efterskott om man delar tuggummi med någon som har ont i halsen. Eller så kan man få ont i käkarna och svalget av att tugga alltför mycket.

Ljudet av tuggummituggande är bland det värsta jag vet förresten, när folk sitter bredvid en och smaskar med öppen mun. Det är ett väldigt obehagligt ljud. Naglar mot svarta tavlan, gafflar som skrapar mot tallrikar och äckelhostningar på bussen likaså.

Här finns det Trident av alla de slag. De nyaste har fyllning som rinner ut när man tar första tuggan och smakar lite konstigt tycker jag. Clorets är poppis, särskilt de klassiska (mörkgrönt paket) trots att de inte är sockerfria. Stackars tänder.

var är mitt vatten - Det undrar jag också ibland. Som när vattenräkningen aldrig kom (den delas ofta ut till grannar, vi har ju inga husnummer eller namn som leder rätt) och man glömmer bort vilket datum det är och när räkningen kanske ska betalas...

Då vaknar man en morgon utan el och vatten. Här får man en vecka på sig att betala räkningen efter sista betalningsdagen, missar man den kommer en kille på motorcykel, stänger av el och vatten, tutar högt och drar iväg.

Då är det bara att pallra sig iväg till vatten- och elföretaget och betala räkningen så kommer motorcykelkillen tillbaka på eftermiddagen och fixar det, tutar högt igen och åker iväg.

Den där motorcykelkillen är snabb som blixten (det skulle jag också vara om jag stängde av vatten och el för folk) så jag kan inte bjuda på någon bild.


ballong präst försvunnen karta - En präst som flög med ballonger och försvann? Det måste vara något jag missat. Isåfall skyller jag på att min TV spökar och slår av och på och byter kanal/volym av sig själv stup i kvarten så jag har missat en del nyhetssändningar.

Här är i alla fall en clown-ko från Cow Parade, ifall det hjälper. Den stod utanför McDonalds så jag antar att det egentligen är en Ronald McDonald-kossa.

Ordlös Onsdag - Glassbilen

Fler bidrag finns hos vikarierande Ordlös Onsdag, Krokofanten.

En ganska vanlig söndag

Det är ju inte alltid jag är ute på äventyr bland pilgrimer, kossor och clowner. Det är rätt skönt med en vanlig slapp söndag också. Gå runt lite på stan och i parken, äta god lunch, ta en kaffe, gå på bio...

När vi gick runt på stan råkade vi gå förbi arenan i Heredia. Där var det fotboll såklart (fotboll är landets andra religion, tro mig) och eftersom matchen nästan var slut var portarna öppna och det var bara att gå in och kolla på slutminuterna.

Jag gillar fotboll när det är stora mästerskap, men småmatcher bryr jag mig inte om (fast det får man inte säga högt här). Så jag kollade mest in utsikten över bergen i bakgrunden, och alla hurrande och hoppande supportrar förstås.

Heredias färger är gult och rött så det här är helt klart en Heredia-supporter. Fast det är ju förstås inte färgerna som fångar min uppmärksamhet utan trycket på tröjan.

Ja, jag vet att Bimbo* är ett företag som gör bröd - och ja, jag vet att de sponsrar fotbollslag och att det inte betyder något annat. Men trots att jag sett så många gå runt med Bimbo-tröjor kan jag fortfarande inte hålla mig för skratt. Det ÄR kul med vuxna karlar som går runt med Bimbo på bröstet. :-D

Ingen fotbollsmatch, parad, karneval eller festlighet utan grillspett. De brukar vara jättebilliga - ca 5 kr styck - så jag köper ibland. Många turister skulle kanske inte våga sig på det men jag har aldrig någonsin blivit dålig. Det är generellt ingen fara alls att äta maten här och i de flesta städer kan som turist man dricka kranvattnet också (fast fråga alltid lokalbefolkningen först).


Jag var för hungrig för grillspett så det blev lunch på Delicias caribeñas de mami istället. Det är en restaurang som serverar typisk mat från karibiska kusten här i Costa Rica. Med målade palmer, vågor och blommor på väggarna och personal klädda i Hawaii-skjortor i starka färger kan man låtsas att man är på stranden.

Och maten är god och doftar så gott! Rice and beans (ris och bönor kokade i kokosmjölk - det ÄR gott!), rondón (fisk- och skaldjurssoppa med kokosmjölk) och goda karibiska såser till maten.

Naturligtvis drack jag hiel (eller agua de sapo) till maten. Det är en ganska kryddstark dryck med mycket ingefära. Jag ska prova att göra det hemma snart så lägger jag ut recept ifall det blev bra.

*Bimbo har jag skrivit om tidigare här.