Mobiltelefoni i Costa Rica

Jag har fått en del mail från folk som ska till Costa Rica och undrar om man kan ta med sig sin mobiltelefon hit.

Att som i Sverige kunna gå in på Pressbyrån och köpa ett kontantkort är tyvärr en önskedröm. Här i Costa Rica är det monopol på telefoni och kontantkort existerar inte alls.

Vill man ha ett costaricanskt nummer måste man först ha uppehållstillstånd, och sedan får man snällt ställa sig i kö hos ICE och vänta... och vänta... Det finns aldrig tillräckligt många abonnemang att dela ut, och utdelning sker några gånger per år. Jag känner folk som efter ett par år fortfarande väntar.

Vad har man då för alternativ som turist?

1. Ta med sig sin egen mobiltelefon

• Man bör börja med att kolla med sin mobiloperatör om de har avtal med ICE. Enligt den här länken finns det några svenska operatörer som har det. Kolla noga vilka priser det är som gäller för att inte åka på en hög räkning.

• Sen måste ju själva mobilen funka här också. Costa Rica kör på GSM 1800 MHz. Själv åkte jag hit med en gammal Nokia 3310 i bagaget och hade inga problem att använda den med ett lånat costaricanskt abbonemang.

• Till sist, moderna laddare bör klara 110 V som vi har här, men en adapter är nödvändig eftersom uttagen ser helt annorlunda ut. Jag köpte en reseadapter på Clas Ohlson, ganska stor och otymplig men funkar bra. Det finns säkert mindre/billigare att köpa, både i Sverige och i Costa Rica.

2. Hyra en mobiltelefon

Många turister väljer att hyra en mobil under resan. Jag vet inte vilka de bästa företagen är, men ett par länkar hittade jag:

http://www.cellphonescr.com/rates.html

http://www.costaricacellularconnection.com/

Här är allmän info om att hyra en mobiltelefon:

http://www.destination360.com/central-america/costa-rica/costa-rica-cellular-phone-rental.php

Det kan vara värt att googla runt lite eftersom priserna verkar skilja sig en hel del. Många företag har olika planer, om man bara vill kunna ta emot internationella samtal, själv kunna ringa internationella samtal osv. Om du ska till väldigt avslägnsa platser så ha det i åtanke när du väljer företag för att försäkra dig om att de har service i de områdena.

3. Klara sig utan mobiltelefon

Det är säkert svårt att tänka sig att det går - men det gör det.

• För att själv ringa till familj och vänner i Sverige finns Skype som ett bra alternativ. Här finns billiga internetcaféer (ca 4 kr/h i huvudstaden men dyrare på turistorter) att gå till. Man kan även köpa internationella telefonkort här att ringa med.

• Om man vill kunna nås från Sverige är det lite knivigare. Skype har en tjänst som heter SkypeIn, där man får ett svenskt telefonnummer där man kan nås (men så vitt jag förstår måste man antingen vara online eller vidarekoppla till annan telefon) och en röstbrevlåda. Jag har inte provat de här tjänsterna själv ännu, någon annan som har erfarenhet av dem?

• Om man vill ha mobiltelefonen för att ringa lokalsamtal för att boka hotell. turer o.d. kan man använda sig av alla telefonautomater istället. Här vimlar det av sådana och det är jättebilligt att ringa. Man kan antingen använda mynt eller lokala telefonkort som säljs överallt. Om man bor på hotell kan man naturligvis få hjälp där med sådana samtal.
  
  
  

Till vänster

Magalös har lagt upp en bild av vad som finns till vänster om hennes dator.

Det här är var jag ser till vänster om den dator jag använder idag.

Jag är omgiven av dataspelande killar, men har bra utsikt över alla som går förbi på gatan.

Ta mig till mitt happy place

Varför, varför var det fullt i stora salen på internetcafét när jag kom, så de satte mig i lilla rummet.

Det rummet som är min stora fasa.

Idag. Sju datorer och 13 personer i ett rum på 10 kvadrat.

Varav alla, utom jag, är tuggummituggande, dataspelande, fnittriga, högljudda, fingerknäckande, tangentbordshamrande tonårskillar med gälla målbrottsröster.

Och jag har helt tappat rösten efter förkylningen, så jag kan inte ens be personalen om att få byta rum.

Om de inte förstår hesa viskspåket, förstås.

Krax. Krax. Kraaaaaa. Kra. Kraaaaaax.*

*Fri översättning: Snälla söta rara internetcafékille, ta mig ifrån detta tonårsrum. Ta mig till de stora barnen, i den stora salen. Jag får ont i öronen av ungarnas röster, jag vill inte höra dem gnägga, jag står inte ut med att i ögonvrån se deras käkar röra sig i takt med deras sliskiga tuggummituggande, det blir varmt och svettigt här, de är så många omkring mig att jag inte kan röra armarna. Hjäääälp mig!"



Ja, jag vet att kvalitén är kass. Men det är svårt att ta smygbilder på ungarna. De är så många och jag tror de har ögon i nacken. Men min dator är i alla fall den enda som ingen sitter framför, den till vänster på nedersta bilden.

Irriterande

Å vad jag önskar att jag hade internet hemma.

Oftast är det helt ok att gå till internetcafé. Mycket trevligt folk, de som jobbar där är bra och det är väldigt billigt. Bara ett par kronor för en timme.

Men ibland blir jag helt galen på folk omkring mig.

Tonåringar som spelar dataspel och pratar högt med pipiga/bröliga målbrottsröster.

Killar som porrsurfar i smyg (det är faktiskt inte tillåtet) och sitter två decimeter bort med en bula i byxan och dreglar.

Killar som knäcker fingrarna stup i kvarten. Knak knak knak. Jag ryser.

Eller som nu. Killen bredvid mig som spelar dataspel och äckeläter. En tvåliters cola och fem-sex små påsar chips och ostkrokar.

Först glufsar han i sig en påse chips, håller den uppochner och häller i sig smulorna. Glufs glufs glufs. Sedan stooooora klunkar cola. Klunk klunk klunk.

Dessutom med hörlurar på sig så han själv inte märker hur han låter.

Sedan börjar han prassla med en ny påse och gör samma sak igen. Och igen. Och igen. Och igen.

Försöker skriva email men det går bara inte. Inte konstigt att inspirationen ligger på noll.

Jag blir gaaaaaaaaaaaalen.

(Eller så är jag bara grinig för att mitt favoritcafé är fullt och jag blev tvungen att gå till fulcaféet runt hörnet...)