fredag, juni 20, 2008

Sjukdomsgnäll och apoteksfunderingar

Sådär, nu är jag på benen igen. De senaste två-tre veckorna har jag åkt på en rejäl förkylning, inte bara en utan tre gånger på rad. Samtidigt hade jag alldeles för mycket att göra, så all fritid har gått åt till att sova, sova, sova... Fast idag mår jag mycket bättre, det är första dagen på en evighet som jag vaknade utan dundrande huvudvärk. Jippi!

Att sova brukar vara min dundermedicin mot förkylningar. Har jag tid så lägger jag mig helt enkelt i feberkoma i en dag eller två så blir jag frisk fort. Det är ju vad jag alltid hört i Sverige, att man går hem och lägger sig och dricker mycket vätska. Kanske tar en alvedon och några halstabletter.

Här tycker de att jag är helt knäpp som inte kurerar mig (och den här gången kanske de hade rätt eftersom jag aldrig blev frisk?). Är man minsta sjuk ska man naturligtvis bege sig direkt till apoteket för medicin mot alla symptom. En gång gav jag med mig och kom hem med var apotekaren sa var den kända kombinationen: antihistaminer mot nästäppa, antiinflammatoriska piller mot muskelvärk, sömngivande teer som man blir helt groggy på och halstabletter som domnar bort hela munnen och halsen.

Apotek finns i nästan varje gatuhörn här och de säljer allt möjligt från mediciner och hudvårdsprodukter till smink, hårspännen, läsk, chips och cigaretter (!). Men det som skiljer sig mest från Sverige är att man på apoteken här kan köpa receptbelagda läkemedel utan recept (visserligen olagligt, men ingen bryr sig), samt valfritt antal piller.

Visst kan man köpa en hel förpackning, men det är vanligare att man köper tre piller av en sort, fem av en annan och nio av en tredje. De bryts av från öppnade förpackningar och sedan får man alla i en liten påse. Som en påse färglatt lösgodis, ungefär. Det är inte så konstigt egentligen, många har inte råd att köpa en hel förpackning utan köper så mycket de behöver för de närmaste dagarna och köper mer senare.

Vissa apotek har en egen apoteksdoktor och för min egen del tycker jag är bra. Om jag till exempel får öroninflammation (vilket jag har haft typ 1000 gånger i mitt liv och vet precis vad det är när jag får det) så är det ju otroligt praktiskt att kunna gå till apoteket, ha en snabbkonsultation med läkaren och traska därifrån med medicin istället för att vänta i många smärtsamma timmar på en tid på vårdcentral för att träffa en läkare i två minuter innan jag får min kåvepenin.


När jag nyss kommit hit var jag stammis på apoteken. När jag går tittar jag mig gärna omkring, på folk och blommor och blad. Lite som tjuren Ferdinand, fast gåendes. Här kan man glömma det.

Det gäller att ha koll på trottoaren istället för trottoarerna är så ojämna här. Jag glömde bort det hela tiden och har tappat räkningen på hur många gånger jag har slagit i mina stackars tår på ojämna cementblock och diverse pinnar och stenar som sticker upp. Så var och varannan dag dök jag upp på apoteken i stan, haltandes med blodiga tår och köpte mig ett par-tre curitas (plåster). Inte konstigt att det var ett av de första orden jag lärde mig här!?

Nu händer det inte lika ofta, även om jag måste erkänna att jag nyligen slog i foten igen på trottoaren. En tå är fortfarande alldeles svullen och ful, fast det gått 10 dagar. (Kanske borde ta en sväng förbi apoteksdoktorn och kolla upp?) Som tur var hade jag riktiga skor på mig, med sandaler på hade jag nog bara haft slamsor kvar av tårna. ;-)

Jag tror jag får ta och fota lite trottoarer och visa upp här!

7 kommentarer:

Marianne sa...

Och jag som trodde att du var på semester! Men stackare, så himla sjuk! Nå, skönt att höra att du är bättre nu i alla fall.

Lösnummerapotek hade de i Bulgarien också, vet inte hur det är nu när de är med i EU, dock. Orsaken var densamma där, folk hade helt enkelt inte råd att köpa ett helt paket.

I Turkiet och här i Egypten har jag inte sett det, men vad vet jag. Jag har inte varit på ett apotek i ett fattigare område. Däremot kan man köpa allt utan recept. Läkare har jag inte sett till, men i alla fall i Turkiet är apotekarna rätt välutbildade, så man kan konsultera dem för mindre blessyrer och åkommor. Och så kan man gå till apoteket om man ska ha någon injektion var tredje dag, ta blodtrycket en gång i veckan, eller vad det kan vara. Mycket praktiskt tycker jag också, så slipper man ranta till doktorn när man ändå mer eller mindre vet vad man lider av och hur man ska bota det.

I Istanbul hade jag "mitt" apotek som jag alltid gick till. Det var så bra, för om de inte hade en grej hemma, så betalade man bara och så kom de hem till en lite senare och lämnade. Har glömt kreditkort där och jag vet inte vad. Helt okej, de kom hem och ringde på och lämnade tillbaks. Inga sura apotekstanter där inte!

Hihi, misstänker att vi har ungefär liknande trottoarer här, när det alls finns några!

Anonym sa...

Gud vad smidigt! Jag som inte har något immunförsvar kommer vara stammis! Räcker att jag kollar på någon som är förkyld så blir jag det :)
Får börja plugga medicin och läkarord istället för att kunna hålla en vanlig konversation inför resan :p

nina sa...

marianne:
Semester hade helt klart varit trevligare, men man skulle kanske kunna säga att jag varit på semester i sängen!? ;-)

Visst är det väl bra med kunnig apotekspersonal! Som du säger är det ju jättesmart att kunna gå till apoteket för "småbesvär", ta blodtrycket och sånt. Då blir ju apoteket nästan som en vårdcentral.

Låter som ett bra apotek du hade i Istanbul. Hemkörning är bra, det har vissa apotek här också. Här är personalen ofta trevlig och tar sig tid, kanske just för att det är konkurrens och man är mån om sina kunder. I Sverige har man ju inget val så där kan personalen sura bäst de vill. ;-)

På tal om injektioner så är det jättepoppis här, man tar spruta mot allt från förkylning till magont. Många vill tydligen få sin injektion på apoteket fast personalen där inte har någon utbildning i det. Folk tycker förresten jag är rätt konstig som bara tagit spruta när jag vaccinerat mig. :-)

Så ni har inte alltid trottoarer? Här finns det oftast, men de kan se rätt konstiga ut eftersom många lägger en egen bit trottoar utanför sitt eget hus. Då blir det ju rätt ojämnt, vilket mina stackars tår fått erfara...

Förresten får du nog vänta dig sådär en tusen kommentarer eller så på din blogg när jag läser igenom allt jag missat. ;-)

nina sa...

toni:
Då kommer du nog trivas här bland alla apotek. I centrum där jag bor är det bara några meter mellan dem (precis som med skoaffärer, det finns löjligt många såna här!).

Sen kan du ju se det som gratis spanskakurs att hänga på apoteken och beskriva symptom för personalen. Det är rätt klurigt att förklara saker som öronproppar ("tamponger för öronen", typ) och slemhosta vill jag lova.

Annars tycker jag faktiskt att jag är ovanligt frisk här, blir väldigt sällan förkyld. Man slipper ju de där vår-, sommar-, höst- och vinterförkylningarna man kan få i Sverige.

Marianne sa...

Du är väl inte sjuk igen? Krya på dig i så fall!

nina sa...

marianne:
Tack för omtanken, men jag är inte sjuk. Däremot lider jag av grym tidsbrist just nu eftersom jag har en hel del att ta igen...

Jag satt precis och försökte knåpa ihop ett inlägg faktiskt, men klockan är över ett på natten och ögonen faller igen, så jag sover nog på saken och gör ett nytt försök imorgon igen...

Dyker snart upp igen! :-)

Marianne sa...

Skönt att höra att du är frisk! Skriv när du får tid, jag blev bara lite orolig. : )