Sjukdomsgnäll och apoteksfunderingar

Sådär, nu är jag på benen igen. De senaste två-tre veckorna har jag åkt på en rejäl förkylning, inte bara en utan tre gånger på rad. Samtidigt hade jag alldeles för mycket att göra, så all fritid har gått åt till att sova, sova, sova... Fast idag mår jag mycket bättre, det är första dagen på en evighet som jag vaknade utan dundrande huvudvärk. Jippi!

Att sova brukar vara min dundermedicin mot förkylningar. Har jag tid så lägger jag mig helt enkelt i feberkoma i en dag eller två så blir jag frisk fort. Det är ju vad jag alltid hört i Sverige, att man går hem och lägger sig och dricker mycket vätska. Kanske tar en alvedon och några halstabletter.

Här tycker de att jag är helt knäpp som inte kurerar mig (och den här gången kanske de hade rätt eftersom jag aldrig blev frisk?). Är man minsta sjuk ska man naturligtvis bege sig direkt till apoteket för medicin mot alla symptom. En gång gav jag med mig och kom hem med var apotekaren sa var den kända kombinationen: antihistaminer mot nästäppa, antiinflammatoriska piller mot muskelvärk, sömngivande teer som man blir helt groggy på och halstabletter som domnar bort hela munnen och halsen.

Apotek finns i nästan varje gatuhörn här och de säljer allt möjligt från mediciner och hudvårdsprodukter till smink, hårspännen, läsk, chips och cigaretter (!). Men det som skiljer sig mest från Sverige är att man på apoteken här kan köpa receptbelagda läkemedel utan recept (visserligen olagligt, men ingen bryr sig), samt valfritt antal piller.

Visst kan man köpa en hel förpackning, men det är vanligare att man köper tre piller av en sort, fem av en annan och nio av en tredje. De bryts av från öppnade förpackningar och sedan får man alla i en liten påse. Som en påse färglatt lösgodis, ungefär. Det är inte så konstigt egentligen, många har inte råd att köpa en hel förpackning utan köper så mycket de behöver för de närmaste dagarna och köper mer senare.

Vissa apotek har en egen apoteksdoktor och för min egen del tycker jag är bra. Om jag till exempel får öroninflammation (vilket jag har haft typ 1000 gånger i mitt liv och vet precis vad det är när jag får det) så är det ju otroligt praktiskt att kunna gå till apoteket, ha en snabbkonsultation med läkaren och traska därifrån med medicin istället för att vänta i många smärtsamma timmar på en tid på vårdcentral för att träffa en läkare i två minuter innan jag får min kåvepenin.


När jag nyss kommit hit var jag stammis på apoteken. När jag går tittar jag mig gärna omkring, på folk och blommor och blad. Lite som tjuren Ferdinand, fast gåendes. Här kan man glömma det.

Det gäller att ha koll på trottoaren istället för trottoarerna är så ojämna här. Jag glömde bort det hela tiden och har tappat räkningen på hur många gånger jag har slagit i mina stackars tår på ojämna cementblock och diverse pinnar och stenar som sticker upp. Så var och varannan dag dök jag upp på apoteken i stan, haltandes med blodiga tår och köpte mig ett par-tre curitas (plåster). Inte konstigt att det var ett av de första orden jag lärde mig här!?

Nu händer det inte lika ofta, även om jag måste erkänna att jag nyligen slog i foten igen på trottoaren. En tå är fortfarande alldeles svullen och ful, fast det gått 10 dagar. (Kanske borde ta en sväng förbi apoteksdoktorn och kolla upp?) Som tur var hade jag riktiga skor på mig, med sandaler på hade jag nog bara haft slamsor kvar av tårna. ;-)

Jag tror jag får ta och fota lite trottoarer och visa upp här!

Min pillermix

När jag är sjuk vill jag att alla ska tycka synd om mig och förstå hur eländigt jag mår. Helst skulle jag i detalj berätta precis hur jag känner mig, kroppsdel för kroppsdel, minut för minut.

Men jag inser att folk omkring mig knappast är intresserade av det, så jag brukar hålla tyst och låter bli att plåga dem med detaljer.

Lindringen för min tyck-synd-om-mig-nerv är därför apoteket. De som jobbar där vill faktiskt veta precis hur jag mår och hur länge det pågått. För att sälja piller, visst. Men det väljer jag att blunda för.

På apoteket:

Jag: Har ni något mot förkylning?
Apotekare: Har du ont i halsen?
Jag: Oh, ja! Ont, ont. (och tänker, det här börjar bra!)
Apotekare: Snuvig?
Jag: Jamen, precis!! Jättesnuvig! (och tänker åh, vad bra de är!)
Apotekare: Muskelvärk?
Jag: Jaaaaaa, jaaaaaaaa! Mitt i prick! (och tänker åh, vad de förstår mig!)

...

Att de ger mig lite piller, det kommer liksom i andra hand. Jag har ju ändå vuxit upp med ett "Lägg dig och sov, drick vatten, feber är bra för det rensar kroppen, det du inte dör av gör dig bara starkare..."

Men, man får ta seden dit man kommer.

Så nu knaprar jag i mig "den kända kombinationen" (jo, han sa så på apoteket) av antihistaminer och antiinflammatoriska piller. Plus lite häftiga halstabletter som gör så att hela munnen, tungan och halsen domnar av. Samt lite kvällsté som man varken får köra bil, använda farliga maskiner eller dricka alkohol på.

Och visst mår jag bättre. Men jag tror att det snarare beror på två dygns sängliggande (och sympatin från folk omkring) än de där pillren.

Men det talar jag tyst om här för det skulle de ändå inte tro på.