Varför kallar de sig ticos kan man fråga... Jo, namnet ticos har sitt ursprung i att man gärna använder diminutivändelser här. Oftast använder man -ito eller -ita som diminutiv, antingen för att förminska, göra ordet mer familjärt eller visa ömhet. Exempelvis kan man kalla mormor för abuelita istället för abuela, eller säga att man går hem till sitt casita istället för till sitt casa.
Sen har man en egenhet här att även använda diminutivändelserna -tico och -tica och det är därifrån namnet ticos kommer. Så momentito blir momenTICO och chiquitito blir chiquiTICO.
No puede faltar el gallo pinto, con arrocito fresco y frijolitos de hace 2 dias, bien atoluditos, en un poquitico de aceite donde previamente se ha frito un poco de cebolla bien picadita y chilito dulce tabien picadito, y una vez que se revolvieron el arroz y los frijolitos, le agregás un poquito de culantro picadito, lo dejas que se sude todo unos 4 minutos, y te lo servís con un poquito de cafesito... ayúdeme a seguir...
El arroz con siempre (pollito, como buen tico), con buen ajito, chilito dulce, cebollita, culantro, "petit pois", unas papitas tostadas a la par y lo acompañas con ensaladita rusa (sin huevo por favor). Buen provecho.
La sopita de mondongo, con unas goticas de de chile de chilera... a sudar un poquito
Un caldito de frijolitos recién hechos, con un huevito duro adentro, chile dulce raspadito y culantro fresco... mortal verdad?
Och på tal om ticos så hittade jag den här videon, Soy tico, med en text som hyllar fädnerslandet och dess invånare så pass att folk blir alldeles gråtmilda av att höra den...
8 kommentarer:
Gillar vanligtvis inte bloggar. Men denna måste jag ge högsta betyg....den inspirerar och berör. Din vardag och dina äventyr får en att längta och bli glad.
Du är en inspiration.
fairlane: Tack så mycket för allt beröm! Vad glad jag blir, verkligen! :-) Varmt välkommen tillbaka.
Intressant! Man visar gärna sin kärlek med andra ord. En fin kvalitet!
Ha en skön helg!
Haha, jag gillar verkligen de där diminutivformerna - bolivianer älskar dem också - men ibland känns det som om det blir lite för mycket.
... säger en som kallar sig för Pumita. ;D
marianne:
O ja, de är väldigt kärvänliga av sig här. Fint tycker jag med. :-)
pumita:
Visst är de roliga, diminutivändelserna. Men du har rätt i att det kan bli lite för mycket av det goda, när en del pratar hör man nästan bara ito, ita, ito ... ;-)
Pumita är fint! :-)
typ alla sydamerikaner kör ito på allt, men det med tico är intressant! Nog för att jag känner till att en costaricense-snubbe är en tico och en tjej tica, men jag kände inte till varför, så; TACK! :)
annaluna: Kul att du tyckte det var intressantico. :-)
Skicka en kommentar