På väg till affären några kvarter bort för att köpa mjölk och nybakat bröd till frukosten. Allt är sådär tyst och stilla som en söndagsmorgon kan vara. Någon tvättar bilen, några hemmafruar har samlats utanför något hus. Ett par ungar som sparkar boll.
Plötsligt dyker ett helt gäng ambulanser upp runt hörnet. Shit, tänker jag först, nu måste det ha hänt något riktigt otäckt. Så många ambulanser ser man ju aldrig på samma gång. Inte i ett sömnigt bostadsområde en söndagsförmiddag.
Sen fylls tystnaden av musik. En Röda Korset-sång. Cruz Roja... solidaridad... Cruz Roja... humanidad... Ambulanserna stannar, ut hoppar ambulansmännen, öppnar bakdörrarna och lastar på sig ett gäng telefonkataloger var. Sprider ut sig till husen på gatan för att dela ut dem, samtidigt som en speakerröst basunerar ut att nu är telefonkatalogen här, Röda korset kommer med den i år igen, frivilliga bidrag mottages tacksamt för att hjälpa verksamheten.
Jag hoppas att de dyker upp på min gata snart. Jag vill gärna ge ett bidrag till en sjungande ambulans.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Jag med vill få en katalog på det sättet! Häftigt.
Tur att det inte hade hänt nåt utan att det rörde som om utdelning av telefonkataloger. Trevligt att de delar ut kataloger på det viset. Det skulle man absolut ge dem ett bidrag för.
Allt verkar man göra litet annorlunda i Costa Rica. Låter kul och verkligen inte något som jag är van vid varken från Sverige eller USA.
matilda: Visst är det. Verkligen oväntat. :-)
desiree: Jag hörde mig för lite om telefonkatalogutdelningen, det är tydligen en viktig inkomstkälla för Röda Korset. De har ju inte så mycket pengar men gör viktiga grejer, så det är klart man donerar.
anne-marie: Det är det som är så kul här, att när man tror att man har koll på allt så blir man överraskad igen när man minst anar det. :-)
matilda: Visst är det. Verkligen oväntat. :-)
desiree: Jag hörde mig för lite om telefonkatalogutdelningen, det är tydligen en viktig inkomstkälla för Röda Korset. De har ju inte så mycket pengar men gör viktiga grejer, så det är klart man donerar.
anne-marie: Det är det som är så kul här, att när man tror att man har koll på allt så blir man överraskad igen när man minst anar det. :-)
oväntat! Men coolt:)
annaluna: Precis vad jag också tyckte. :-D
Skicka en kommentar