Röda korset och telefonerna

På väg till affären några kvarter bort för att köpa mjölk och nybakat bröd till frukosten. Allt är sådär tyst och stilla som en söndagsmorgon kan vara. Någon tvättar bilen, några hemmafruar har samlats utanför något hus. Ett par ungar som sparkar boll.

Plötsligt dyker ett helt gäng ambulanser upp runt hörnet. Shit, tänker jag först, nu måste det ha hänt något riktigt otäckt. Så många ambulanser ser man ju aldrig på samma gång. Inte i ett sömnigt bostadsområde en söndagsförmiddag.

Sen fylls tystnaden av musik. En Röda Korset-sång. Cruz Roja... solidaridad... Cruz Roja... humanidad... Ambulanserna stannar, ut hoppar ambulansmännen, öppnar bakdörrarna och lastar på sig ett gäng telefonkataloger var. Sprider ut sig till husen på gatan för att dela ut dem, samtidigt som en speakerröst basunerar ut att nu är telefonkatalogen här, Röda korset kommer med den i år igen, frivilliga bidrag mottages tacksamt för att hjälpa verksamheten.

Jag hoppas att de dyker upp på min gata snart. Jag vill gärna ge ett bidrag till en sjungande ambulans.