torsdag, mars 29, 2007

Kaffe och kakor

Vilken bra morgon det blev idag!

Brukar ha privatlektioner i engelska ett par gånger i veckan på en av mina studenters kontor. De är definitivt mina favoritlektioner av alla jag har, för vi brukar mest ha engelsk konversation med kaffe och kakor. Sitta och fika och prata strunt, med andra ord.

Idag kunde han inte komma, och kontorstjejerna tyckte nog lite synd om mig som kom i ottan till ingen nytta. Ingen fara, sa jag, jag går till ett internetcafé istället.

Det de hörde var "internet" och "café", och vips satt jag framför en dator på kontoret, med en kaffekopp i ena handen och ett gäng kakor i den andra.

Världens godaste kaffe har de också. Riktigt fin kvalité (såklart, vi är ju ändå i Costa Rica) och med en svag smak av choklad. Mmmmmm!

Visade dem lite bilder från min blogg, och en av tjejerna blev alldeles chockad när hon såg bilden av koaffären. En enorm skylt med en stor ko ovanför dörren.

"¡¡¡Dios mío qué horror!!!"

skrek hon rakt ut. "Jag har bott här hela livet och handlar där ofta men har aldrig sett den skylten!"

Kul att kunna visa lokalbefolkningen sidor av stan de inte visste fanns.

Fast hur man kan missa den skylten är något av ett mysterium...

4 kommentarer:

Matildas fikarum sa...

Det är underligt det där. Att man inte ser fast man ser. Saker man gått förbi dagligen i flera år men inte lagt märke till.

annaluna sa...

Jeje, jag lovar att jag inte vet hur nånting ser ut i Sthlm, hittar typ ingenstanns...man blir blind i sin egen stad! :)

annaluna sa...

Jeje, jag lovar att jag inte vet hur nånting ser ut i Sthlm, hittar typ ingenstanns...man blir blind i sin egen stad! :)

nina sa...

matilda: Ja, det är därför jag gillar att fota. Då stannar man upp och tittar sig omkring istället för att springa förbi.

annaluna: Visst blir man hemmablind. Fråga mig vad som finns ovanför gatuplanet i centrala Uppsala och jag har noll koll.