Fredagen den 13e...

Jag har aldrig trott på otur fredagen den 13e, men frågan är om jag inte borde börja göra det nu.

Min fredag den 13e:

• På vår enda lediga dag i veckan kliver vi upp i ottan för att åka och hämta en lönecheck, en två timmars "utflykt" i stekheta bussar till andra sidan stan. Naturligtvis är inte tjejen som skriver ut checkarna där, så det är bara att åka hem igen.

• Eftersom vi verkligen behöver de pengarna gör vi ett försök till senare på dagen, och tjejen är faktiskt där! Får checken, men nu gäller det bara att lösa in den också. Det visar sig att alla andra också är på banken, och kön inne i banken är så lång att den ringlar sig långt långt ut på gatan. Att hinna komma fram till kassan innan stängning två timmar senare är bara att glömma.
  

• Som plåster på såren går vi på en restaurang i närheten för att äta bort alla hatiska tankar mot den statliga banken. Strömavbrott. I över en timme. Och det gick inte att betala så det var bara att sitta och vänta och vänta och vänta tills vi kunde betala och gå. (Fast jag måste medge att det var rätt mysigt med strömavbrottet, alldeles mörkt och tyst och bara stearinljus.)

• På väg hem från restaurangen halkar jag till i en brant sluttning (nya sandaler med blanka sulor och regn på sluttning = ingen bra kombo) och på cementen skrubbar jag upp alla tår på ena foten. Nu haltar jag runt i flip-flops, som jag liksom får bända på mig, för inga andra skor passar mina såriga stackars tår. Buhuuuuu, det är synd om mig.

• Sedan visar det sig att grannen också blivit tvungen att åka två vändor över halva stan för att hämta sin lönecheck, och att han inte heller hunnit lösa in den pga alla bankköer. Dessutom försvann hans internet hemma den dagen och har inte kommit tillbaka än. Och exakt samma sak också hände en kompis till honom. Fredagen den 13e, jag säger bara det.

Vem vet, snart får jag väl börja ta i trä och spotta över axeln.