Å vad jag önskar att jag hade internet hemma.
Oftast är det helt ok att gå till internetcafé. Mycket trevligt folk, de som jobbar där är bra och det är väldigt billigt. Bara ett par kronor för en timme.
Men ibland blir jag helt galen på folk omkring mig.
Tonåringar som spelar dataspel och pratar högt med pipiga/bröliga målbrottsröster.
Killar som porrsurfar i smyg (det är faktiskt inte tillåtet) och sitter två decimeter bort med en bula i byxan och dreglar.
Killar som knäcker fingrarna stup i kvarten. Knak knak knak. Jag ryser.
Eller som nu. Killen bredvid mig som spelar dataspel och äckeläter. En tvåliters cola och fem-sex små påsar chips och ostkrokar.
Först glufsar han i sig en påse chips, håller den uppochner och häller i sig smulorna. Glufs glufs glufs. Sedan stooooora klunkar cola. Klunk klunk klunk.
Dessutom med hörlurar på sig så han själv inte märker hur han låter.
Sedan börjar han prassla med en ny påse och gör samma sak igen. Och igen. Och igen. Och igen.
Försöker skriva email men det går bara inte. Inte konstigt att inspirationen ligger på noll.
Jag blir gaaaaaaaaaaaalen.
(Eller så är jag bara grinig för att mitt favoritcafé är fullt och jag blev tvungen att gå till fulcaféet runt hörnet...)
måndag, mars 05, 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Stackars lilla vän. Kram mamma
Nä fy vad irriterande! Jag skulle tugga fradga av frustration.
Jaaaaa, irriterande är bara förnamnet.
Just nu kan jag lägga ännu ett irritationsmoment till listan:
Killen bredvid som inte trycker på bokstäverna när han skriver utan SLÅR på dem. Hårt.
Vad är det för fel på människan!? Kan han inte skriva som folk!? Det är ju ingen skrivmaskin han skriver på.
Grrrrr.
En tangentsbordshamrare! Kanske de tror att bokstäverna fastnar bätter om de slår hårt. Man vill bara bryta lite på deras fingrar.
Skicka en kommentar