Visar inlägg med etikett spanska. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett spanska. Visa alla inlägg

onsdag, juni 11, 2008

Ragga på nybörjarspanska



Snubblade över den här videon, One Semester of Spanish - Love Song*, om hur det skulle låta om man försöker ragga lite med en termins spanska i bagaget. Jag skrattar igenkännande för visst är det så att det första man lär sig är Ett två tre... Hur gammal är du? Var är toaletten? osv. Med bara de fraserna i bagaget kommer man kanske inte så långt... :-)

När jag kom hit hade jag en ganska gammal spanskabok med mig som kanske inte var så pedagogiskt upplagd. Siffror hittade man inte förrän efter flera kapitel, och viktiga saker såsom ja, nej, tack, Var ligger...? och Hur mycket kostar..? och liknande dök inte upp förrän i slutet av boken.

Däremot tog man upp "viktig" vokabulär såsom artículos de mimbre redan på första sidan. Jag minns att jag blev irriterad över att de tog upp sånt redan i första kapitlet istället för viktigare ord, så pass irriterad att jag aldrig kommer att glömma vad korgarbete heter på spanska.

*Den har spansk undertext, och självklart ska det vara casa roja istället för casa rojo i texten.

tisdag, maj 27, 2008

Att ta sig runt på kroppspråk...

När jag åkte till Costa Rica första gången kunde jag knappt ett ord spanska. Jag kunde väl räkna till tio, säga ja, nej och tack och beställa öl (som alla svenskar kan). Men där var det stopp.

Så första tiden var det minst sagt ansträngande att klara sig på stan. Med en hemritad karta i fickan över bussrutten hem (så jag skulle veta att jag var på rätt buss, kvarteren är förvirrande lika här) och en liten lapp där det stod ungefär ”Snälla busschaufför, kan du tala om för mig när vi kommer till XXX, jag ska av där” gav jag mig ut på äventyr.

Jag minns första dagen här då jag gick runt i stan och blev hungrig. Såg en skylt utanför ett ställe med en bild på gyros och billigt pris, så jag gick in dit och pekade glatt på skylten för att visa att en sån ville jag ha.

Sen kom frågorna. Jag fattade nada.

Gissade att de kanske frågade om dryck och pekade...

Gissade att de kanske frågade om jag ville äta där eller ta med och pekade på borden...

Gissade att de kanske frågade vilken sorts kött jag ville ha…

…jag ville ha kyckling men visste inte hur man sa det, så jag ställde mig helt enkelt och kacklade lite och flaxade med armarna. Att säga att jag fick många glada skratt tillbaka av personalen är en underdrift…

”Pollo” sa de. ”Pollo” upprepade jag och flaxade lite extra med armarna för att försäkra mig om att jag förstått rätt. De nickade i kör och vips hade jag lärt mig ett ord som inte var ja, nej, tack eller öl.

Och aldrig kommer jag glömma ordet för kyckling.

torsdag, maj 22, 2008

Ticos - En liten språklektion

Nationaliteten costarican heter egentligen costarricense på spanska, men här kallar alla sig för ticos.

Varför kallar de sig ticos kan man fråga... Jo, namnet ticos har sitt ursprung i att man gärna använder diminutivändelser här. Oftast använder man -ito eller -ita som diminutiv, antingen för att förminska, göra ordet mer familjärt eller visa ömhet. Exempelvis kan man kalla mormor för abuelita istället för abuela, eller säga att man går hem till sitt casita istället för till sitt casa.

Sen har man en egenhet här att även använda diminutivändelserna -tico och -tica och det är därifrån namnet ticos kommer. Så momentito blir momenTICO och chiquitito blir chiquiTICO.

Nuförtiden är den ändelsen inte lika vanlig som förr, men man stöter på den då och då. Och de vanliga spanska diminutiverna lever och frodas. Se bara på den här texten om olika typiska maträtter som jag hittade:

No puede faltar el gallo pinto, con arrocito fresco y frijolitos de hace 2 dias, bien atoluditos, en un poquitico de aceite donde previamente se ha frito un poco de cebolla bien picadita y chilito dulce tabien picadito, y una vez que se revolvieron el arroz y los frijolitos, le agregás un poquito de culantro picadito, lo dejas que se sude todo unos 4 minutos, y te lo servís con un poquito de cafesito... ayúdeme a seguir...
El arroz con siempre (pollito, como buen tico), con buen ajito, chilito dulce, cebollita, culantro, "petit pois", unas papitas tostadas a la par y lo acompañas con ensaladita rusa (sin huevo por favor). Buen provecho.
La sopita de mondongo, con unas goticas de de chile de chilera... a sudar un poquito
Un caldito de frijolitos recién hechos, con un huevito duro adentro, chile dulce raspadito y culantro fresco... mortal verdad?

Och på tal om ticos så hittade jag den här videon, Soy tico, med en text som hyllar fädnerslandet och dess invånare så pass att folk blir alldeles gråtmilda av att höra den...