Första gången jag åkte buss utomlands var i England dit jag och en kompis åkte på språkresa som fjortisar. Redan första dagen blev vi lämnade i centrum med en karta med ett "här bor vi"-kryss på. Vi hittade tillslut en buss åt vårt håll och jag minns bussresan som evighetslång. Vi åkte och åkte och tänkte att oj vad långt utanför centrum vi bor!
Sån här buss åkte vi i (bilden snodd på nätet)Det visade sig senare att vi inte hört busschaufförens rop att vi var vid vår hållplats utan hade åkt vidare till bussgaraget på andra sidan stan. Han skjutsade tillbaka oss till stora vägen där det säkert skulle gå bussar tillbaka. Så vi satt där och väntade och väntade men det började bli kväll och inga bussar kom.
Inget telefonnummer till värdfamiljen hade vi heller, så jag gick och knackade på hos närmaste hus och frågade med darriga knän och knagglig engelska efter en telefonkatalog, fick skjuts hem över halva stan, kom fram tre timmar efter utsatt tid och möttes av en orolig värdmamma som när han som skjutsade oss berättade var vi hade varit spärrade upp ögonen, slog sig för bröstet och utbrast ett långt "Oooooh deeeeaaaar!"
Jag minns att jag tyckte det var kul för det kändes så... brittiskt.
