Fredagen den 13:e fortsätter

Det är märkligt. Fredagen den 13e bara fortsätter och fortsätter. Jag har nog aldrig varit med om så mycket otur som den senaste veckan.

Fast att sitta och skriva ner allt skulle ta år och dag, så det får bli en snabbresumé istället:

• I början av veckan gick jag för att lösa in den där checken vi inte hann lösa in i fredags. Stod i kö i två långa timmar på banken. När det äntligen är min tur vägrar tjejen i kassan att lösa in den och påstår att det beror på att en stämpel sitter lite snett och att jag därför inte kan skriva under den. Helt bisarrt. Så jag får gå därifrån utan pengar, och med motsvarande 15 kronor på fickan. Inte ens här kan man leva på det längre än en dag.

• Sen blev det naturligtvis strul att få ut en ny check, så det kommer att ta till imorgon innan jag får pengarna. En vecka efter lönedag, en vecka fattig som en kyrkråtta. Jag är less på hopkok av det som finns kvar i kylskåpet.

• Jag och grannen skulle ut på superviktiga grejer igår, men en bit från vårt hus går kopplingen sönder och vi kommer inte längre. Det var bara att gå runt och samla ihop folk som kunde hjälpa till att knuffa hem bilen.

• Och just ja, det var ett långt strömavbrott igår igen, precis i den delen av stan dit jag skulle. Inte två gator upp, inte två gator ner, bara bara där.

Sådär, nu har jag klagat av mig lite.

Nu kan jag återgå till att lägga upp glada bilder och skriva om roligare grejer och istället för att gnälla.

Fredagen den 13e...

Jag har aldrig trott på otur fredagen den 13e, men frågan är om jag inte borde börja göra det nu.

Min fredag den 13e:

• På vår enda lediga dag i veckan kliver vi upp i ottan för att åka och hämta en lönecheck, en två timmars "utflykt" i stekheta bussar till andra sidan stan. Naturligtvis är inte tjejen som skriver ut checkarna där, så det är bara att åka hem igen.

• Eftersom vi verkligen behöver de pengarna gör vi ett försök till senare på dagen, och tjejen är faktiskt där! Får checken, men nu gäller det bara att lösa in den också. Det visar sig att alla andra också är på banken, och kön inne i banken är så lång att den ringlar sig långt långt ut på gatan. Att hinna komma fram till kassan innan stängning två timmar senare är bara att glömma.
  

• Som plåster på såren går vi på en restaurang i närheten för att äta bort alla hatiska tankar mot den statliga banken. Strömavbrott. I över en timme. Och det gick inte att betala så det var bara att sitta och vänta och vänta och vänta tills vi kunde betala och gå. (Fast jag måste medge att det var rätt mysigt med strömavbrottet, alldeles mörkt och tyst och bara stearinljus.)

• På väg hem från restaurangen halkar jag till i en brant sluttning (nya sandaler med blanka sulor och regn på sluttning = ingen bra kombo) och på cementen skrubbar jag upp alla tår på ena foten. Nu haltar jag runt i flip-flops, som jag liksom får bända på mig, för inga andra skor passar mina såriga stackars tår. Buhuuuuu, det är synd om mig.

• Sedan visar det sig att grannen också blivit tvungen att åka två vändor över halva stan för att hämta sin lönecheck, och att han inte heller hunnit lösa in den pga alla bankköer. Dessutom försvann hans internet hemma den dagen och har inte kommit tillbaka än. Och exakt samma sak också hände en kompis till honom. Fredagen den 13e, jag säger bara det.

Vem vet, snart får jag väl börja ta i trä och spotta över axeln.

En måndag på banken

Efter en fin dag i parken kom en inte lika fin dag på banken.

Måndag. Lönedag. Påsklediga människor överallt.

Plus en check som bara kan lösas in på den statliga banken. Den som är ett hån mot allt vad customer service heter.

Resultatet blev en låååång bankdag.

Timslånga köer utan sittplats eller nummerlapp. Man står där man står och rör sig framåt en millimeter i halvtimmen känns det som.

Så idag blir det inga bilder att visa upp, inga historier att berätta.

Ska hem och poppa popcorn och kolla på film istället.

Och ladda kamerabatteriet inför alla processioner och korsfästningar som kommer i veckan...